Nya jobbet..

Igår utbildning inför nya jobbet. Jo det är sant… jag ska börja på en ny verksamhet inom Röda Korset och vara en av sjukhusvärdinnorna som ska finnas på Östersunds Lasarett framöver. Vi ska vara ställföreträdande anhörig, dvs hjälpa folk att hitta, kanske följa med till undersökning eller provtagning om man har svårt att hitta eller svårt att gå. Vi ska vara medmänniska i största allmänhet. Nu har vi i två omgångar tränat oss på att hitta på lasarettet, vilket minsann inte är det lättaste. Vi har vandrat genom kulvertar och åkt hiss genom hisschakt både till öster och väster och vi har gått och gått och letat och letat. Återstår att se hur det blir när läget blir skarpt. Det ska i alla fall bli jätteroligt och intressant.

Det roligaste är ändå att nu får jag träffa en massa nya människor. Som har jobbat med andra saker än jag. Som har bott på andra ställen. Som har sina egna öden och äventyr att berätta om. För det är just det man saknar med arbetslivet; alla arbetskamrater.

Och ibland är vi väldigt lika. Som när det gäller hur vi fördriver tiden. Igår hade vi en kaffepaus där nån började beskriva hur dagen fortlöpte. Nån promenerade minst en timme, nån gick på bio, nån gick på träning, nån var på kör. Och samtliga hade samma känsla av att det inte gick att få fram nåt vettigt om vad som sker under en dag i en pensionärs liv, timmarna bara går.

En annan sak som var gemensam var hur vi såg på städning. Ingen tyckte det var roligt. När jag berättade att jag understundom tänker: Jamen jag skulle väl i alla fall kunna ha det väldigt välstädat och dammfritt när jag nu har så mycket tid. När jag jobbade var det mer välstädat än nu. Och vissa morgnar tänker jag att nu, nu ska jag ta och städa så där riktigt, ta ett rum i taget som jag gjorde när vi hade stora villan. Om jag överhuvudtaget börjar på tänkt dag, så lessnar jag efter ett tag och tänker att det där kan jag ju göra klart en annan dag. Av fyra vid bordet hade alla samma känsla… häftigt va! Jag är alltså inte den enda som är lat när det gäller vissa saker.

Och apropå lat så har jag idag promenerat i rask takt en timme, sen har jag duschat, ätit lunch och nu ska jag iväg på kör… Det är körigt att vara pensionär!

 

 

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *