det bidde en tummetott

Nu vet jag vad jag ska börja ägna mig åt. Jag ska sticka kuddar…. ja alltså inte hela kudden utan bara det där utanpå. Jag har nämligen genom dyrköpt lärdom kommit fram till att det är det enda jag duger till i stickväg. Kläder såsom tröjor, koftor, linnen… icke att jag kommer att försöka nån mer gång.

Den minnesgoda kommer ihåg den röd/vit-randiga tröjan som jag repade upp. Lite krångligt var det och eftersom den var randig så blev det inte så långa trådar av varje färg. Men skam den som ger sig och gud bevare snålheten. Jag hittade en annan beskrivning och bestämde mej för att sticka en vit tröja. Liksom lite stor och pösig hade jag tänkt mej. Det blev väldigt mycket knutar på baksidan men dom kunde jag väl snabbt sy fast på nåt sätt???

Stor och pösig är bara förnamnet. Tröjan är ca 1 meter på bredden och 30 cm på höjden. När jag tog på mej den såg det ut som en vit säck som täckte halva kroppen. ”Förfärligt var ordet, sa Bill”. Men eftersom min kreativitet inte känner några gränser så tänkte jag mej att kontakta grannen som har symaskin (det har jag också men jag kan inte sy på den), så skulle vi sy in tröjan ca 30 cm på varje sidan, sicksacka och sen klippa av. Få har provat den metoden innan.

Och faktum är att ingen kommer att prova den nu heller. Jag gör en kudde av eländet. Eller kanske ännu hellre… en mörk natt slänger jag den i soppåsen.

OCH HÄDANEFTER BLIR DET STRUMPSTICKNING FÖR MEJ!

 

 

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “det bidde en tummetott”

  1. Jag har vid ett flertal tillfällen sytt kuddar av gamla tröjor som jag inte velat ha. Då blir dom ju till någon nytta i alla fall och rätt snygga också. Sticka kan jag ju inte så det har jag inte gett mig på.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *