Rivet eller inget skinn

”Arga katter får rivet skinn” är ju en känd gammal klyscha. Nu har jag en ny. ”Äldre människor har inget skinn!” I alla fall inte den här äldre människan. Att jag fått sämre skinn är ett obestridligt faktum.

Exempel 1: Jag har en stor träkista där jag förvarar gamla gardiner (som jag borde ha slängt för länge sen eftersom dom alllldrig kommer upp nåt mer), gamla dukar (som jag haft ute på sommarbord och som blivit lite gråprickiga och förmodligen av den anledningen inte kommer att se fräscha ut, tvättade eller ej). Jag skulle ta fram en duk härom dan, kistan står trångt till och plötsligt smällde locket ner på mitt högra ben. Förmodligen kom skinnet i kläm. Hur kan man ha så tjocka ben eller så mycket skinn så att det hux flux kommer i kläm? I alla fall så blev det ett decimeterlångt tunt blåmärke med röda stänk i. AV DET LILLA.

Exempel 2: Svårt att förklara men jag dammsög med liv och lust. Slängde med sladden och plötsligt kom armen i kläm i dom där tjocka ”resårerna” som finns på dammsugarsladden. Vips hade jag ett 5 cm långt rödlila märke. Vad är det som händer?

Klockan 1000 igår var jag klar. Gamla soffan var utburen från övervåningen (tack snälla Marie och Stefan), vilket sannerligen är en bedrift. Trappan är smal och svänger tvärt. Sen städade jag som en galning, se ovan. Och satte mig att vänta.

Mellan kl 1000 och 1600 skulle vi nämligen få hem nya sofforna från Ikea. Vi satt och vi satt. När klockan var 1545 tog jag fram papperen och gjorde mig beredd att ringa exakt 1601. Men tro på f-n, precis då ringde mannen från lastbilen och han passerde just Stromboli.

Två stora kartonger öppnades på gårn och sen var det att bära igen (tack snälla Marie och Stefan) och montera fötter och klä på tyget. Det blev så himla braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa. Ljust och fint och rymligt. Fast den andre personen i hushållet klagade över att den gamla var skönare, att han fick nackspärr och att fötterna inte rymdes. Bah! sa jag. Det är jättebra. Punkt slut!

Nu ska vi snart åka till Sundsvall och hämta Stockholms-barnbarnen som kommer med tåg tillsammans med sin moster. Det ska bli jättekul att ha dem här. Förmodligen är det lika bra att jag säger trevlig helg redan nu.

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “Rivet eller inget skinn”

  1. lite blåmärken här o var visar ju bara att man är en helt vanlig jobbande inredare…Hälsa den andre att han får ta en kudde bakom nacken ni har ju så många och du kan ju fort fli ihop en fotpall till föttran hans…

  2. Nä där har du rätt. Blåningar och skrubbsår för minsta skada. Blir skinnet sprött som ett gammalt blad i en bibel tro? Inte nog med att det blir skrynkligt. Förfallet är på väg. Så är det bara men nog sjutton ska vi väl till Stromboli och dansa, det kanske finns fler skrynkliga och ankomna som möjligen kan tänka sig dansa med en fast man är som man är. Jodu klart vi ska.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *