”Hon dansade en sommar”, upplaga 2014

Årets upplaga av ”Hon dansade en sommar” höll inte på att bli av. Jag missade både Stromboli och Björnlogen. I onsdags var ena dottern hemma och ville absolut åka till Hällesjö på dans. Hon sms:ade och ringde och försökte få tag i en danskamrat att åka med.Under tiden satt jag och la patiens och bara lyssnade. Till slut:

– Du kanske ska följa med?
– Nja, jag vet inte jag, sa jag lite lojt. Efter en sekund:
– Fast varför inte, det är ju detsamma var jag sitter. Jag kan ju lika gärna sitta där och titta på folk som att jag sitter här och lägger patiens. (Det är ju sånt man säger, självklart utan att mena det!)

Sagt och gjort. Jag var i princip klar, hade förberett mej eftersom jag misstänkte att hon inte skulle få tag på nån med så kort varsel.

Väl framme såg jag direkt att det fanns ett tiotal silverrävar där. Fast ingen som jag kände igen. Efter 3 minuters spaning hade jag avgjort att detta inte skulle bli nån höjdarkväll för min del. Alltså satte jag mig för att betrakta.

Bugga gör man tydligen ofta nu för tiden. Yvigt och brett. Stora rörelser och långa kliv. Karlarna för inte bara sin dam runt i dansen utan gör dessutom en massa egna steg. Eller steg. Det verkar mest som att ena foten krampar när dom håller den upp en bit i luften och försöker liksom skaka den i takt.

En man som jag sett i alla år var där. Han ser ut att vara 50-60 år och dansar alltid med purunga tjejer som ser ut som 12-åringar. Han dansar bra, buggar helst och nu hade han lagt sig till med en ny sak. Han hoppade till jämnfota och liksom tvärnitade, typ Freeze. Tjejen såg smått förvånad ut och visste liksom inte riktigt vad hon skulle pyssla med så länge frysningen varade. Men, det gällde att vara beredd. För rätt som det var hoppade han till lite igen och så fortsatte dansen.

En stor man buggade frenetiskt. Han vägde säkert 120 kilo och han var så duktig på att bugga så han buggade med två tjejer samtidigt. Övriga dansande gjorde bäst i att passa sig. Det skulle jag också ha gjort för rätt som det var trampade han på mej med sin jättefot. Just då!!! satt jag ner och hann inte väja. Lilltån ömmar fortfarande.

Men rätt som det var blev jag uppbjuden. Herren sa lite ursäktande:
– Fast jag är förstås rätt svettig.
– Ja det är svårt att undvika det, sade jag som var alldeles sval och torr.

Och det stämde faktiskt. Han var rätt svettig. När vi dansade kände jag plötsligt att det började rinna från mitt öra, ner över käken och ner på halsen och tröjan. Är det det här som kallas örsprång? tänkte jag. Men inte då. Det var hans svett som letat sig ända ner till min tröja. När vi dansat klart var jag lika blöt som han. Usch…

Min dotter, hon hade jättekul. Jag såg hennes vitögon flimra förbi (hon har varit på semester och är väldigt brun) och jag gladdes förstås åt hennes danskväll. Så fort hon tittade förbi på min bänk uppmanade hon mej att bjuda upp nån. Och jag kollade faktiskt och gjorde seriösa överväganden; inte för ung (man vill inte skämma ut sig), måste dansa bra (svårt att se fötterna på dom dansande) + att jag liksom aldrig kom igång riktigt.

Men, det var en rätt trevlig kväll ändå. Jag kunde konstatera att många unga verkar tycka det är roligt med dans, att många verkligen kan dansa och att jag fortfarande kunde minnas hur kul det var när man var den där tjejen som alla bjöd upp och som fick dansa hela kvällen och som var genomsvettig när hon for hem.

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “”Hon dansade en sommar”, upplaga 2014”

  1. Bugggubben som dansar med alla småtjejer är överallt och gör sig till. Jag har slutat att åka till Hällesjö för precis som du säger. Stället har blivit buggarnas och ungdomens ställe men på alla andra ställen jag varit i sommar har det varit jätteroligt och jag har fått dansa lika mycket som i ungdomens dagar. Det är kul att dansen fortfarande lockar unga människor. Ett tag var det bara vi äldre som dansade men nu har det faktiskt ändrat sig och det är väl kul. Jag har dansat 5 kvällar i sommar och haft väldigt kul så man får väl vara nöjd med det. Kanske blir det en tur till Hanssons loge om jag får något sällskap. Skulle säkert dansa mycket mer om inte mitt dansgäng slutat. Att fåra själv är inte så kul.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *