Nya djärva idéer

Om jag ska vara ärlig så blir väl inte riktigt alla mina idéer jättebra när eller om dom blir verklighet. Ibland, jodå det är sant, tvivlar jag faktiskt på mej själv. Ibland ger jag upp nästan innan orden passerat min mun, men oftast ger jag mig inte förrän jag genomfört dom. Eller rättare sagt, ser till att nån genomför dom. Tyvärr kan jag inte säga att jag klarar allt själv.

Idémässigt är det såklart rent livsfarligt att ha mej ute på t ex en auktion. Då blir det nästan kortslutning i hjärnan. Alla möjligheter som jag ser där!! Med bland buden fanns en vedlåda. För en tid sen skrotade jag ju vår vedlåda som stått på broa så länge. Fick för mej att det var så många skor som skulle rymmas på litet utrymme, så det var bättre om jag tog bort vedlådan, fick längre till att hämta ved och kunde gömma några skor bakom dörrn.

Det stämde att jag fick längre till vedboden men att skorna skulle hamna bakom dörren istället för framför ögonen det funkade inte. Och efter att ha sett vedlådan till försäljning så tassade jag ut i skogen bakom förrådet och plockade hem min blå låda igen. Nu är den vitmålad och har kommit tillbaka på sin plats. Så fin så…. ”Någon” muttrade förstås att det var ju väldigt dumt att den fick stå ute i flera veckor och börja ruttna… men i såna lägen slår jag definitivt dövörat till.

I vårt fina vitmålade rum blev det så rent och snyggt så det gamla vägguret, som inte går ens fram till dörren, fick finna sig att inte bli återupphängt. Nu ståtar där en vit vägg ovanför ett litet bord som jag kallar skrivbord. Där på väggen borde jag ha en anslagstavla så att jag kan hänga upp telefonnumret till sotaren, almanackan samt när Biblioteket är öppet mm. Första tanken var att jag skulle köpa en liten anslagstavla nästa gång jag kom till stan. Men gud va trist…. så helt plötsligt kom jag på – och det här är verkligen skiiiiiiiiiiiiitbra. Nåt gammalt i trä där på väggen??

Sagt och gjort, ut i skogen bakom förrådet. Där står nämligen en gammal dörr. Den kan inte kallas dörr längre, den är sned och vind. och framför allt trasig. Men den är grå och fin och det har börjat växa lite lava på den. Jättevacker! Nu gällde det att lägga fram förslaget på rätt sätt. Det gjorde jag inte. När jag talade om hur jag tänkt, att vi skulle såga av den på mitten och hänga den längs med, fick jag definitivt Arga Blicken tillbaka.

Men ibland gäller det att vara smart och ligga lågt Jag tjatade inte utan bara nämnde lite då och då varför jag trodde det skulle bli så himla fint. Och hej och hå, nästa morgon såg jag honom staka iväg med sågen i ena handen och tumstocken i den andra. Nu sitter den uppe och den är fantastiskt fin och ovanlig och gullig och rolig och till och med användbar. Jag ska skicka kort på den så snart jag får tag i en uppkoppling…

Idag målar jag stol nr 3 och 4 vita. Varför målar jag allting helt plötsligt?

 

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *