Hemma på min gata i stan

Så bar det iväg då. Hem till min gata i stan. Som vanligt är det sorgligt och tråkigt och härligt och jag drabbas gärna av ett lätt illamående när det är dags att avsluta sommaren. Det är lika varje år. Jag vill flytta till stadens larm och brus och jag vill stanna kvar och fortsätta mina lata dagar vid Storövsjöns strand.

Men, ingen rast och ingen ro. Alla utemöbler ska in, alla bord och stolar, som stått utplacerade här och där och som jag alltid tror att nån/jag ska sitta vid och bara glo, ska in i ett förråd. Alla mattor ska skakas och hängas in.

Mina rabatter gjorde jag inte så mycket åt  mest beroende på att jag inte vet vad jag ska göra. Jag har hört vissa säga att det är bäst att man börjar klippa ner lite nu, det blir så mycket sen annars!!! Vadå klippa ner? Här finns inget som ska bort, här är behoven mer att det ska läggas till.

Frysen ska stängas, vilket betyder att alllt innehåll ska med hem. Jag packade och packade och packade. Och bar påse upp och påse ner.

Dom finaste uteblommorna tar vi med till stan, det känns hemskt att slänga dom nu. Jag vill ogärna erkänna att just blommorna som är planterade i krukor och lådor är fantastiskt vackra. Dom växer så det knakar och liksom väller ut ur sina inhägnader. Det är den andre personen i hushållet som sköter dom!!! Va?? Där jag varje år drabbas av missväxt så frodas det på hans ansvarsområde.

När man inte längre såg mellan rutorna i baksätet var vi tvungna att avbryta. Hela innerdörren på kylskåpet blev kvar + allt i skåpet ovanför. Vi ska väl tillbaka och plocka lingon snart så då får vi ta resten.

In till stan och bära igen. Hela hallen är full med grejer. Tvättmaskinen snurrar som en besatt, torktumlaren likaså. Packa upp och lägga in. Det är bara att gno på.

Så nu sitter jag här vid mitt skrivbord på min gata i stan. Uppkopplingen är snabb och direkt. Jag ser ut över en lekplats där en ensam pojke åker rutschkana. Det susar i träden. Jag tror det blir bra det här med!