Vart tog alla sladdar vägen?

Minns när jag fick köpa min första dator via jobbet. I samband med köpet erbjöds vi några timmars utbildning. Datorerna stod uppställda och klara när vi kom till utbildningen, sen fick vi packa ner dom för att sen lyckas få ihop dom därhemma. Vojne vojne. Internet hade man knappt hört talas om och alltihop var svårt, roligt, fantastiskt och overkligt. Sen fick vi läsa på hemma och slutligen göra ett prov för att överhuvudtaget få köpa datorn. ”Det var en tjusig tid på många sätt”, som Hasse Alfredsson/Herr Lindeman sa.

Sen har det blivit två datorer till via jobbet. I båda fallen har det följt med en otrolig massa material. Sladdar; långa, korta, svarta, blanka med olika början och slut. CD-skivor – hur många som helst. Varje gång har jag funderat vad i jösse namn jag ska göra med dom? Dom har hamnat i en låda och där hade jag rätt i att jag inte saknat dom en enda gång.

Nu härom veckan var det dags att köpa en ny dator igen. Den här gången fick jag ta med mej en avlång kartong som var ca 1 dm bred. Inuti låg en dator och EN SLADD. Tänka sig. Va härligt! Man funderade förstås om det verkligen var möjligt och sant och riktigt och ”kunde det inte ha blivit nåt fel nu i alla fall?” Men nejdå, allt fungerar och den är så bra och så rolig.

Nytt och viktigt ”döstädningsjobb”  alltså. Jag ska gå till förrådet och rensa ut alla sladdar och skivor och konstiga saker som jag inte ens vet namnet på. Och som jag inte haft anledning att fundera över på mången god dag. Det känns som en lättnad redan innan jag börjat.

Dessutom har jag denna fredag just bakat en långpanna med nåt smaskigt innehåll. Och nu håller jag på med Kubb. Det försökte jag mig på 1980 på hösten och jag har inte provat sen dess. Nu förstår jag varför. Provet som jag sänt in i ugnen och nyss tagit ut för provbesiktning och -smakning är platt om en plätta, smakar för mycket bittermandelolja och har inte ett uns av den där härliga känslan som infinner sig när man tuggar på en kubb. Ni vet när man inte ens vågar andas in utan att riskera stopp i alla strupar som finns. Det heter ju inte ”torr som en kubb” för inte. Men jag ger inte upp. Nu knölar jag i mer mjöl så blir dom såklart både torrare och bittersmaken mindre.

Trevlig helg på er alla…. Eftersom jag ska en tur till förrådet hoppas jag att det inte finns någon som helst anledning att ta med spikskorna in…

Publicerat av

barbro

En kommentar till “Vart tog alla sladdar vägen?”

  1. Så härligt med bara en sladd. Jag har lådor fulla med sladdar och annat skit och på den gamla dator jag har sitter massor med sladdar. Kanske till och med jag så småningom får en dator med bara en sladd. Vilken lycka.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *