”Slå en sula på parketten”

Som tidigare meddelats har jag problem med faciiiiiitis nånting. I alla fall så smärtar hälen när jag sätter ner foten vilket jag märkt sker ganska ofta. Har fått massor av medlidande och förståelse från alla håll. Många många har berättat om sina hälproblem; om hur lång tid det tog att bli bra osv. Så jag vet helt klart att det kommer att räcka en stund.

Igår bestämde jag mej för att göra lite mer än att bara tänja och tejpa. Jag skulle konsultera Gå och Löpkliniken. Dom är ju så duktiga. Sagt och gjort. Jag haltade ner på stan och gick in. Tjejen visste direkt vad det var frågan om. Sa att det enda man kunde göra var att ha bra sulor i skorna. Man kunde börja med en vanlig sula och om inte det hade hjälpt på några månader så kunde man försöka med en formgjuten sula. Hon frågade faktiskt också hur länge jag haft besvär. Och då kunde jag glatt svara: 13 september. Bra va!

–  Jag har ju en ”vanlig” sula som jag köpt här för några år sen.
–  Vi kan ju titta på den. Om det är länge sen du köpte den så kanske den inte är så bra    längre.
–  Visst, sa jag. Och tog av mej ena skon. Halade fram sulan. Just när jag skulle ta ut den så såg jag att den var alldeles full med skräp, såg ut som sågspån och några barrnålar och lite annat krafs och tjafs. Men det var bara att fortsätta, hon stod ju och stirrade på mina fötter.

När jag med två fingrar fick tag i sulan och visade upp den sa hon, jag lovar att det var med föraktfull min:
–  Den där sulan har du inte köpt här.
–  Jo men det har jag. Fast det är några år sen.
–  Såna där sulor säljer inte vi.

Och faktiskt, när jag höll i den blå tunna svajiga smutsiga skräpiga tingesten så förstod även jag att detta inte var en sula som var ortopedisk biodynamisk (!) motorikfrämjande värkborttagande inflammationshämmande och rörelseförbättrande. Den såg för jäklig ut.

Nu gällde det att rädda situationen – snabbt!
–  Ja nu ser jag ju. Det här är inte er sula. Men då tar jag väl och köper en ny. Och så slänger vi den här.
–  Ja, fast du kan ju ha kvar den. Kanske passar den till några andra skor.
–  Nej då, du kan slänga den.

Jag såg hur hon med vämjelig min tog tag i yttersta kanten på mina välanvända sulor och jag kunde nästan höra hur hon sa ”urk” när hon släppte ner dom i närmaste papperskorg.

Dom nya sulorna…. dom kostade 600 kronor … och när jag kom hem hittade jag dom jag köpt förut…

Nu ska jag iväg och tjäna lite pengar, behövs verkligen om jag ska hålla på och köpa dyra sulor i parti och minut. Den här veckan hade jag planerat att forsla bort en massa damm (inte bra när man är hemma på dan och solen skiner). Och nu vips är det fredag och sen blir det ju storhelg. Då måste man vila sig. Ha det så skönt ni med!

 

 

Publicerat av

barbro

3 reaktioner till “”Slå en sula på parketten””

  1. Vila dig i form och strunta i dammet. Du vet väl att det är änglarnas tofflor och så här på den här dagen när gränsen mellan oss och andarna är som tunnast ska man minsann vara rädd om änglarna så dom inte fryser om fötterna. Lägg upp fötterna på en stol och blunda så syns det inte om du har lite damm.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *