Ryggkliare

Det kliar på ryggen. Och jag når inte dit. Ett rörelsemönster värdigt utbrytningskungen Houdini  utbryter. Det hjälper inte. Jag når till ett visst ställe men sen är det stopp.

Jag skulle alltså behöva en ryggkliare. Man har ju hört uttrycket. Att någon kliar någon annan på ryggen i syfte att smöra och erhålla motprestationer. Jag menar inte så och jag menar inte en person eftersom den personen ofta inte finns att tillgå t ex kl 0400 på natten.

Jag vet att det finns såna där läskiga små pinnar med en liten hand längst ut. Jag ryser bara jag ser en,  tycker att dom är superäckliga, en sån kan jag aldrig tänka mej att köpa. Jag tror jag ska ta en blompinne eller, just nu kom jag på, jag kan ju ta skohornet såklart. Alltså är det inget problem alls att det kliar på ryggen.

I morgon är det fredag och då ska jag besöka min sjukgymnast. Då ska vi prata om bägge mina fel hoppas jag. Kanske kan jag nämna att jag inte tar mig nånstans med vänster arm och att häl-fucking-sporren fortfarande lever kvar.

Men efter det besöket är det fredag. Yippieeee! Helg igen! Visst går det fort – livet!

Publicerat av

barbro

En kommentar till “Ryggkliare”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *