Minns ingenting

De har börjat på riktigt nu… minnesförlusterna! Jag minns mindre och mindre för varje dag. Namn på folk som inte befinner sig i min omedelbara närhet heter numera ”han” och ”hon” och ”den som”. Jag vågar inte ens försöka hitta på nåt namn. Pratade nyligen med min brorson som fick barn i somras, ett barn som skulle heta som min pappa och som hans pappa. När jag ringde fick jag inte fram ett enda namn. Lite lamt sa jag: ”Hur mår han?” Det är ju pinsamt.

Idag har jag tillsammans med min kusin bakat julkakor. Vanligtvis brukar jag göra degarna ena dan och baka ut nån annan gång. Nu bakade vi 7 sorters kakor på samma dag. Vojne vojne…. va trött jag blev. När jag skulle skriva på plastlocken vilka kakor som dolde sig därunder så kom jag inte på vad en enda hette. Fast jag nyss bakat dom. Jag borde väl aldrig glömma att jag bakat Jitterbug, dom är ju så svåra att få till. Men nej då, det stod alldeles still. Skrämmande var namnet…

Men himla härligt att allt är klart med julbaket. Dagen började förresten med besök hos sjukgymnasten. Jag berättade glatt att min arm och min rygg var mycket bättre. Och han kunde lättat konstatera att han bara behövde jobba med en sak under besöket, d v s min häl. Jag har ju fått order om att inte gå barfota (det som är så härligt) så härom dan gick jag och köpte ett par fula och faktiskt inte särskilt sköna sandaler som hälsokostbutiken försäkrade var väldigt bra för hälsporreproblem. Jag tycker inte dom har varit sköna alls, känns som att jag är på väg att tappa dom och fara baklänges hela tiden. När jag nu glatt meddelade att jag tagit itu med mitt barfotaproblem sa sjukgymnasten direkt: ”Ja det är ju bra att du inte går barfota inomhus, men just den typen av skor som du köpt är faktiskt inte lämpliga just nu….” VA! Och dyra var dom också  – 900 kronor åt pipan. ”Du kan lika gärna ha dina gamla Birkenstock-tofflor”, sa han. Jag säger ingenting!

Nej, det är sant. Jag säger ingenting. Jag lägger mig nu i soffan och vilar mig i form. I morgon ska jag bege mig på Jamtlis Julmarknad och halka runt där ett tag. Lär bli en billig lördag eftersom min häl inte tillåter några vidsträckta promenader. Jag köper närproducerat helt enkelt.

Härlig helg på er!

 

 

 

 

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “Minns ingenting”

  1. Visst är det roligare att jobba när man är två som kan prata och skoja medan man jobbar men sju sorters kakor känns ju alldeles väldigt våldsamt. Inte undra på att du är trött. Jag börjar också glömma framför allt namn och namn på blommor som jag har haft stenkoll på. Man blir väl slapp i hjärnan precis som man blir i resten av kroppen, liksom ingen spänst längre. Inte är det då kul att bli gammal inte. men…..det är en tröst att man kan få vara ute mitt på dagen när det är ljust och kliva upp när man vill på morgonen och vara uppe hela natten om man vill det så det finns ljuspunkter i eländet.

  2. Nu fick jag mig ett gott skratt igen. Något år yngre än dig men jag blandar ihop namnen på mina egna barn, snäppet värre eller hur? För att inte tala om syskonbarnbarnen, brukar då istället fråga hur det står till med sonen/dottern. Fast det bygger på att jag kommer ihåg vilket kön barnet har. ”Hur står det till med arvingen” funkar alltid. Fast det bygger förstås på att jag kommer ihåg vem av dom fem syskonbarnen som nedkommit med arvingen……….

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *