Finn fem fler…

I serien om mitt åldrande och därmed tillhörande tillkortakommanden och fel och brister kommer nu tanken på varför det gör ont så ofta. Så fort jag nuddar vid diskbänken, tvättstället, stolsryggen mm så gör det ont i fingret, handen eller benet.

Har jag fått tunnare skinn? Fast det verkar inte stämma om man tittar på rynkorna, dom ser minsann kraftiga och tjocka ut. Minns en gång en intervju med en dam som fyllt 100 år. Hon hade vääälllldigt mycket rynkor, det var som små kratrar i hennes ansikte. Hon berättade att hennes barnbarnsbarn hade frågat ”Gör det inte ont?” Han tänkte förstås på rynkorna som var många och djupa.

Det kan förstås också bero på att avståndsbedömningen börjar slira. Man tar sikte på diskbänken och vips är man framme och då är lillfingret där först och får ta emot stöten. Eller om man ska skynda sig in på toaletten, då är det lilltån som plötsligt slår i dörren medan jag själv är långt därifrån. Det är ju inte så att blodvite uppstår, mer som att jag utbrister ”aj” för att det kändes så mycket.

Bara en fundering! Nu ska jag ta och fundera på nåt vettigt istället. T ex middan för barn och barnbarn som sker om några timmar. Ytterligare ett ”fel” som märks väldigt tydligt är min otroliga långsamhet. Förr kunde jag svänga ihop en middag på ett par timmar, nu kan jag hålla på en hel dag. Jag liksom gör en sak nu och en sak sen och är som klockan – jag går och går och blir aldrig klar.

Ha en härlig söndag!

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *