Fånigt, futtigt och larvigt

Allt jag skriver känns så fånigt och futtigt och larvigt. Min lilla värld känns som vanligt väldigt liten och jag har så lite beröring med alla hemskheter och djävulskaper som finns runt om, jag läser och läser och tänker att här sitter jag och har det lugnt och skönt och varmt och trevligt. Visserligen gör jag små inhopp här och där för att hjälpa men på det stora hela känns alla mina insatser rätt futtiga.

Så det blir samma gamla larv i mina betraktelser. Sen hela julen försvann ner i kartonger så blev det väldigt tomt och ödsligt och liksom lite kallt här hemma. Hela veckan har jag vandrat omkring och väntat på veckan som kommer. Då blir det proppen ur… då startar hela mitt engagemang i stadens föreningsliv och eftersom det känns så länge sen så har jag förberett mej i flera dagar.

Som exempel kan jag nämna tisdagen. Den blir, för en inbiten latmask, värsta rysardagen eller kanske värsta roligdagen, beror på hur det går. Börjar med tandläkaren = inte roligt. Sen styrelsemöte = förmodligen intressant och förhoppningsvis kreativt. Öva med Rock- och popkören 65+ = garanterat jätteroligt. Möte med grupp i gruppen = oklart men förmodligen blir det bra. Sälja biljetter på basketmatchen = roligt men stressigt, fast bra. Det känns väl som en rivstart och efter det är jag garanterat igång och i farten.

När det gäller mina sportsliga prestationer kan jag säga att mina förluster just nu är katastrofala. För man kan väl säga att Wordfeud är en sport? Spel = sport? Många tveksamma miner torde höjas i vårt avlånga land när jag kallar Wordfeud en sport. Men det ger mig i alla fall stundtals både svettningar och huvudvärk. Jag spelar det med några vänner och just nu har jag helt klart en svacka. Likt idrotten kanske man kan skylla på dåligt material, som i det här fallet skulle vara bokstäver. Det är ju inte så att dom går sönder, som stavarna hos våra skidåkare. Inte heller kan jag säga att jag blir störd, jag får tänka så länge jag vill. Nej det är mer att bokstäverna inte passar mej, just då. Men jag är optimist, det har ju gått bra förr. Kanske kommer känslan och orken och kraften tillbaka när jag minst anar det. Funderar på om jag ska, likt skidåkarna, göra ett litet uppehåll eller om jag ska satsa ännu hårdare. Dvs utmana ännu fler…. Jag får ta och ringa en livlina och fråga om det.

Mitt liv som träningsnarkoman har helt kommit av sig. Jag har inte varit på gymet sen i början av december!!!! Min tass är fortfarande (GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR) inte bra, jag haltar och linkar och stånkar och svär. Det gör ont ont. Enligt sjukgymnasten så kommer jag att må bra av att träna, något som jag känner mig djupt skeptisk till. Men han har säkert rätt så det är väl bara att stånka på. 2015 års träningdebut sker även den i veckan som kommer.

I övrigt läste jag att man kan köpa ett serum som garanterat ger längre ögonfransar på 14 dagar. ”Du kommer att bli chockad!” stod det. Tror jag det, chocken kommer att bestå av två delar: 1. Jag känner mig lurad 2. att det kostar massor.

Och snön fortsätter att falla… härligt då kan jag gå ut snart igen och skotta framför min ytterdörr.

Publicerat av

barbro

En kommentar till “Fånigt, futtigt och larvigt”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *