Finns inget att skriva, göra eller säga

Det är måååndag morgon… som Povel Ramel sjöng. Mitt huvud känns inte tungt men jag känner mig seg hela jag. Efter en intensiv helg med kuligheter både på fredag och lördag blev det av samma anledning en väldigt stillsam söndag. Ja den var rentav lång.

Och nu sitter jag här och tittar ut. Jag har liksom fastnat i segheten. Hela dan ligger framför mej och jag måste fundera ut vad jag ska fylla den med. Ska den överhuvudtaget fyllas? Det förstås, jag ska iväg och få lite laser på tassen kl 1115. Men före? och efter?

Kanske ta och städa två lådor som håller på att svämma över av oklart innehåll? I fredags testade jag att borsta klinkermellanrummet i badrummet med bakpulver, något som jag läst i någon tidning i något väntrum någon gång. Provade med en fyrkant och faktiskt, det svarta blev nästan vitt igen. Det skulle jag förstås kunna göra, men många mellanrum finns det. Orkar jag verkligen med det idag? Jag har börjat samla ihop en påse som ska till Röda Korset, kanske ska jag se om jag kan fylla på lite där? Garderober? För tidigt! Byta sängkläder fast det är måndag? Sånt gör man väl bara till helger?

Nja… jag inväntar nog lite inspiration ändå. Ska sätta mej och chilla lite tills det blir dags att dra iväg på behandling. När jag kommer hem sen är det redan eftermiddag och då kan jag ju avvakta lite innan middan. Sen TV och sen gonatt…

Det ordnar sig nog idag också…. Tråkig måndag på er!