Sorgligt är vad det är

Nu har jag pinnat på i flera timmar. Plockat in nästan alla mina sittgrupper på Lantstället. Jag har stolar och bord överallt på tomten fast det är sällan någon som sitter på dom. Skulle förstås räcka med att möblera på stora altanen men det ser ju trevligt ut med en vit stol lite här och där – eller? Det är i alla fall mycket som ska bäras in nu.

För nu börjar det närma sig hemgång. Det är snart dags att åka hem till min gata i stan, tvätta kläder, städa lägenheten, fixa håret, klä sig som folk; helt enkelt skärpa till sig. Man undrar i sitt stilla sinne hur det ska gå, hur pass rotad är jag i myllan här i östra Jämtland? Det känns lite vemodigt men samtidigt skönt. Idag är det kallt och det blir absolut ingen lunch på broa. Det blir nog till att elda hela dagen istället.

Mitt i det lite vemodiga och jobbiga med allt bärande och släpande tänker jag att det var väl tur ändå att jag inte behövde lägga ner tid och kraft på nån skördefest. Mina pallkragar står där så fina och jordbruna, nån skulle kanske kalla dem ödsliga men jag tycker det ser rent och fint ut. Nästa sommar ska jag köpa gödsel för alla mina pengar och då ska spraka och växa så till och med trävirket bågnar. Drömmar….

Som de flesta numera känner till är jag helt besatt av myror, jag pratar om dom, utrotar dom, skriver om dom och tittar på dom. Jag kan säga att jag valt helt fel inriktning när det gäller djur. Söstra mi, hon skrev en krönika om sitt tänkta möte med en björn. Och Vips… på blanka landsvägen när hon kom körande i sin bil så får hon lov att stanna eftersom det står en björnhona och tre ungar mitt i vägen. Händelsen är inte dokumenterad men hon har ett gott renommé i bygden och vi litar alla på hennes ord. Det kan man snacka om en nyhet och en häftig upplevelse.

Jag och mina myror. Blaha…

Publicerat av

barbro

3 reaktioner till “Sorgligt är vad det är”

  1. Välkommen hem Barbro och Janne!
    Myror är små och gulliga och tänk så arbetsvilliga. Och jag möter nog hellre myror på min stig än en björnhona med ungar.
    I går var det sista morronfika på balkongen utan infravärme. Hösten är här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *