Ingen dansprinsessa

Nån ny jacka blev det ju inte att ta med hem från storstan. Så idag gick jag ner i förrådet och hämtade upp en gammal svart ulljacka, typ skepparkavaj. Helt OK. Men innan jag kom fram till garderobsdörren så var jag rejält orolig att jag hade lämnat bort den. Jag gör nämligen det ganska ofta. Rensar i garderoben. Och ibland är det inte riktigt genomtänkt. Men nu hade jag tur, hade väl tänkt ett steg längre och hängt in den här jackan. Med en ny scarf – jag har väl bara cirka 15 st – så blir den hur fin som helst. Men det hade ändå varit roligt!

En annan iakttagelse från storstan. En eftermiddag satt jag och väntade på barnbarnet medan hon dansade på ett anrikt dansinstitut i Täby. Under timmen jag satt där hann det komma mängder av föräldrar som skulle lämna och hämta sina barn. Gemensamt för alla vuxna var att de var extremt stressade. Kl 1530 en fredag! Kan tänka mig att de slutat tidigare, tagit sig till förskolan för att plocka upp en jätteglad liten flicka i diadem och tyllkjol, eller en busig pojke där mamman bestämt att det skulle vara bra om ”han fick lära sig lite dans”. En tydlig skillnad på inställningen mellan pojkar och flickor. Flickorna bara lyste medan grabbarna snodde runt förälderns hand och låg mer på golvet än stod upprätt. Hur det gick i dansstudion förtäljer inte historien.

Minns när jag skulle tvinga in dottern på Wendlas. Dans var verkligen inget hon ville syssla med. Hon ville absolut inte ha flätor i håret eller fina rosetter. Hon såg ut som Ronja Rövardotter, flurig och rufsig. Jag hade köpt en fin vit dräkt med en liten volang. ”Men fy!”, var kommentaren. Och ”Jag provar en gång!”. Varpå jag påpekade att jag hade betalat för 10 gånger och 10 gånger fick hon lov att gå. Hon tyckte absolut inte att det var roligt och efter 10 gånger fick jag lov att inse att det var fotboll och hästar som gällde. Modern till en dansprinsessa blev jag aldrig. Istället fick jag vara med på spännande fotbolls-matcher och halsbrytande ridlektioner.

Måste till sist säga att man undrar hur många halva ögonbryn det finns i världen? Jag har fått en massa svar från såna som är som mej.

Publicerat av

barbro

En kommentar till “Ingen dansprinsessa”

  1. Ja du att vara mamma är inte lätt. Jag har en son som aldrig lärt sig dansa och som du vet så skulle jag kunna dansa varje kväll om det gick. Inte ville han lära sig det minsann men skjuta paintboll och spela tvspel det var grejor det. men till slut lärde han sig spela gitarr och sjunga i alla fall och vara till glädje för oss runt omkring som lyssnar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *