Slut på ve och klagan

Jag är duktig på det. Att klaga. Min stackars fot har jag surrat om och surrat om och klagat på och klagat på till alla och envar under lång tid. För alla olägenheter, uttråkningar och allt ointresse som detta åsamkats er, ber jag om ursäkt.

Här ska bli andra bullar från och med nu. Jag ska vara glad och tacksam istället för att klaga. Och har nu nöjet berätta att sporren verkar ha dragit sin kos, ett år efter ankomsten. Den lilla förnimmelse jag nu känner ibland är nog mer av ålderdomsteckenskaraktär så jag kan nog säga att jag är bra. Och då borde jag väl var lika snabb att berätta det, eller hur.

Sagt och gjort. Härom dan när jag gick förbi min luttrade sjukgymnast stack jag i huvudet och hojtade:
– Jag mår jättebra och jag har inte ont nånstan.
– Det gläder mej, kom svaret efter ett bra tag. Han undrade väl vilken dåre som stod där och hojtade i omklädningsrummet.

När jag berättade detta för dottern sa hon:
– Du är ju knäpp. Tänk om folk skulle gå in på Akuten och berätta att dom mår bra hela tiden? Helt klart ett annat sätt att se på saken.

Men nu är det en helt fantastisk fredag och myset är på starkt intågande. I morse kom DN som helgprenumeration, vilket innebar kaffe på säng och mycket att läsa. Jag har tränat, ätit lunch på Hof, fikat hos svägerskan och nu ska jag ta och göra några korsstygn på min tomte. Härliga fredag på er också!

 

Publicerat av

barbro

En kommentar till “Slut på ve och klagan”

  1. Tack detsamma. Sitter på Vetekatten o har ätit en jättegod krämig sparrissoppa I morgon ska jag se Kristina från Duvemåla 😘🍷

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *