Musiköra?

Det finns många tecken på att man börjar bli gammal. Musik är ett sånt tecken. Jag gillar musik, vill nästan påstå att jag är musikalisk. Jag har bra gehör, sjunger om inte bra så i alla fall tonrätt. Och jag gillar att lyssna på musik.

Det är bara det att nuförtiden så vet jag inte namnet på eller känner igen en enda modern artist. Jag hör dom och tycker att dom är jättebra, men sen kan jag omöjligt koppla ihop någon med den eller den låten. Men om jag hör Kikki Danielsson, Magnus Uggla, Niklas Strömstedt eller Siv Malmkvist då vet jag direkt vem det är.

Nu finns det jättemånga duktiga och talangfulla unga artister. Det är Samuel och Samir, en massa Robin-ar och Mia och Pia och Mirjam med mera med mera. Och dom sjunger jättebra. Men jag kan inte skilja dom från varann.

Dom är så duktiga på att dansa också. Och när dom är på scenen så är det så mycket ljus och splashar och ljudeffekter så jag nästan inte hinner fatta vem som sjunger. Och samtidigt tycker jag att allting blir väldigt lika och väldigt svårt att skilja åt.

När jag tänker på Abba så minns jag förstås att dom hade tjusiga scenkläder, men inte 17 hade dom en massa folk bakom som dansade och sjöng. Och tänk vad dom var och fortfarande är bra! När jag är riktigt gammaldags och illvillig så tänker jag att det väl inte är nån konst att sjunga bra när man har en sån där uppbackning.

Mello! Ja det är väl roligt att se ett påkostat program men idag skulle jag inte kunna återge ett enda namn riktigt, jag skulle inte kunna nynna på en enda melodi och jag skulle följaktligen inte kunna trycka på ett enda hjärta och rösta på nån.

Så det så … nu har jag bakat en kaka och ska sätta mej och smaska lite! Ha en härlig måndag ni också!

Publicerat av

barbro

En kommentar till “Musiköra?”

  1. Som om jag skrivit det själv. Precis så är det. Alla dessa nya som man inte alls kan hålla reda på vilka dom är och nog borde det väl finnas gränser för hur mycket blingbling och plingpling som man måste ha runt omkring när någon ska sjunga. Börjar vi bli gamla eller vad är det. Ibland kan jag känna att allt inspirerat av amerikas stora utspökade grejor går igen här i Sverige. Vad är det för fel när allting ska vara liksom för mycket. För mycket ljus och blixtar och dansare och musikeffekter nästan så att artisten i sig själv kommer lite på undantag

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *