Hemgjort!

Det har liksom bränt i fingrarna. Jag har längtat. Tittat. Tusentals modeller och mönster på internet. Jag har sedan länge haft planer på att sticka mej en jumper. Det är väl trevligt! En hemstickad sak? Som man gjorde förr? Som inte alls blev som man tänkt sig, som på bilden och som inte passade alls. Jag gick ständigt omkring och drog och slet i ärmar och sidor, det var både trångt och för stort och för snett. Men ändå… tänk att sätta fingrarna i nåt stort och längevarande arbete istället för mina otaliga vantprojekt. Min gebortlåda börjar dessutom bli ganska diger, måste avyttra å det snaraste. Fel årstid dock!

I alla fall så bestämde jag mej, gick till garnaffären och skulle slå till. Då hade dom såklart inte just det där garnet. Men bägge damerna på plats bestämde sig för att nu skulle jag gå hem med ett garn, kosta vad det kosta ville. Dom var mycket engagerade, visade andra garner med samma egenskaper, masktäthetskonsistens och nästan samma stickstorlek. Dom kollade hur många meter nystanet innehöll, räknade ut hur många jag behövde köpa (det var ju allllls inte samma som i mönstret förstås). Ja herregud, jag som inte kan räkna kunde bara förundrat höra på hur dom plussade och minskade och gångrade och till slut stod jag där med 5 (var inte det lite lite?) nystan garn i färgen sjögrön. Minns att pappa ibland sa att nån var ”sjögrön”=duktig på att göra det ena eller andra. Tänkte att detta väl var ett omen.

Nu har jag börjat och jag kan säga att jag redan är less och smått pessimistisk över tanken på slutresultatet. Det ser ut att svämma över, dra iväg, ingen styrsel alls. Tråkigt mönster är det också. Rät rät rät och sen efter några varv gör man några krumelurer så att det blir ett hålmönster, sen rät och rät och rät igen.

Men det är bara att hålla ut. Jag sätter min tilltro till färgen, den är fin. Och sen sitter jag och garderar mej med att jag kan sy ihop lite innanför kanten. Fast då måste jag skratta till lite. Sy in… skulle inte tro det. Innan den är klar kanske jag måste lägga in en kil i sidan. Tycker nämligen att mitt omfång börjat öka i oroväckande takt. Vad göra?

Det blir absolut en senare fråga. Nu är det fredag och jag har ingen plan över dagen. Känns härligt och spännande. Och blir det tråkigt kan jag ju alltid göra rät rät rät …

Idag är det dessutom första april. Minns att jag älskade att lura barnen med nåt fånigt skämt. Nu är dom tyvärr sen väldigt länge för stora för att gå på ”titta i brevlådan, jag såg att brevbärarn la i nåt stort”, eller ”gå in till grannen, hon ville visa dej nåt”. Och barnbarnen är heller inte att tänka på, dom genomskådar allt direkt. Antar att föräldrarna varnat dom. Jag tar och lurar mej själv genom att lova att om jag går en promenad på en hel timme så ska jag  få igång min Runkeeper.

Härlig fredag på er också!

 

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “Hemgjort!”

  1. Hoppas att du lägger ut en bild på underverket om det blir klart eller ska jag säga när det blir klart. Sjögrön sa min pappa också om någon var ovanligt duktig på något så du kan ju hoppas på det bästa

    1. Självklart ska du få se. Du kanske tom får chansen att se det live. Vem vet.
      Fast man vet ju inte när förstås. OM det blir den här sommaren eller nästa.
      Jag är lite tveksam till hela projektet, men som sagt, sjögrön var namnet sa Bill.

      Konstigt nog så måste jag nuför tiden alltid godkänna dina kommentarer innan de
      publiceras. Så har det inte varit innan… och du är ju en välkänd profil på min
      blogg så jag tycker det är lite konstigt. Men det är ju mycket som är konstigt så …

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *