Hos frissan

Jag går till min frisör var 6-7 vecka. I första hand för att färga håret. Men konstigt nog så behöver min korta frisör även alltid ett litet klipp här och där.

Efter att vi avverkat alla nödvändiga frågor om våra resp familjer, vi har känt varandra i massor av år, om hur barn och barnbarn mår, halkar vi som sista artighetspunkt in på våra män. Där brukar vi förkorta konversationen rätt snabbt!

Så blir det då dags för mitt ärende. Varje gång säger Hon: ”Ska vi göra som vanligt? Klippa upp lite och hyfsa till?” Och jag svarar: ”Ja det blir bra!” För vad ska jag säga? Vad kan man göra med en kortklippt frisyr? Vända luggen åt ett annat håll? Spara en centimeter till i nacken? Ibland när jag försöker vara rolig så säger jag att jag vill ha långt hår. Eller så har jag tittat i en modetidning innan och hittat en fantastisk frisyr. På modellen – men knappast på mej.

Men Hon är beundransvärt artig och börjar genast diskutera och tala om hur det skulle bli OM vi skulle prova på en annan variant. Då får jag skämmas och säga: ”Skojar bara, vi gör som vanligt!” Sen frågar Hon alltid om färgen, om vi ska ta samma. Och ibland så börjar jag för femtielfte gången surra om att jag kanske ska bli grå istället. Hon är lika tålmodig, säger att i så fall ska vi ändra färgval, börja gå mot ljusare tider. Och varje gång så säger jag: ”Vi väntar lite till!” Jag ser hur Hon drar en liten lättnadens suck och förmodligen tänker: ”Ibland blir jag så jävla trött på kunderna…”

Men sen kör vi på som vanligt. Hon blandar frenetiskt i sin lilla plastkopp och smetar sen på hälften av 7:an och hälften av 6:an. Frågar om vi ska göra som vanligt och inte dra ut på topparna. Svaret blir ja.

Och när jag går hem är jag så himla braaaa. Färgen lyser och alla strån ser ut som att dom bara hamnat lite på sniskan här och där. Det ser ut som om någon bara rufsat till lite och vips så blev det så där bra. Det kallas också för yrkes-skicklighet.

Nu ska jag i alla fall ta mitt nyfärgade hår och bege mig till Åre. Där ska jag förhoppningsvis sola utan mössa och förmodligen komma hem som en helt annan människa, åtminstone vad hårfärgen beträffar.

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “Hos frissan”

    1. Ja som du väl kan se så är den väldigt lik sig, år efter år. Enda skillnaden är som sagt
      att jag ibland är mörkare och ibland ljusare…. Har noterat att du håller på och ”sparar”?
      Det såg så vindrufsigt ut sist…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *