Månad: maj 2016

Efter att ha tillbringat 4 fantastiska sommar- och semesterdygn i Stockholm med omnejd, är jag nu åter på mina barndoms trakter. Jag har intagit Lantstället för i år.

Som sagt var det väldigt varmt och härligt i Mellansverige. Vi har badat i husets pool och legat utsträckta på solstolarna i flera dagar. När vi körde hem igår hade vi regn hela vägen och man kunde se på termometern att den sjönk hela tiden. Men å andra sidan, man är van.

Väl framme på Narasjön kunde jag som vanligt konstatera att ingen luft är som den, ingen lukt är som den, inget ställe är som det. Det är frid och fröjd för hela slanten.

Fast om jag ska vara realistisk så var det inte riktigt som vanligt. Vi har snickare i huset och det märktes. Sågspån överallt, bräder här och där och kallt var det inne i huset. En annan sorts lukt inomhus, trälukt – finns det nån sån? Men det kommer att bli jättefint.

När jag gick på min inspektionsrunda kunde jag konstatera att gräsfröt till min lilla sommaräng hade börjat gro, dock inga blomfrön som stack upp ännu. Rabarbern som fått kogödsel på sig i år hade kommit upp ca 5 cm…. är inte det lite lite? med tanke på all koskit som jag ödslat där. Gräslöken var knappt synlig, den är numera begravd i kogödsel även den. Men i pallkragen hade det faktiskt runnit till, det var lite grönt här och där i fina rader.

Vi stack direkt till Hällesjö och köpte plant för sjukt mycket pengar. Det kostar att få en blommande växtlighet. Men dom har fina plantor och där blir det garanterat blommigt och grönt även om jag (mot förmodan) skulle misslyckas i egna planteringar.

Tänker att less faktiskt inte är more när det gäller grönska. Det ska nog snarare vara more is more.  Såg ett trädgårdsprogram härom dan och där kastade dom ut ett par hundra lökar på en pytteliten yta. Tror jag det att det kommer att blomma där till våren. Jag ska inte se på sånt där, jag blir bara sur. Och jag blir också sur (=barnsligt) när nån tar kort på nån fantastisk buske eller blomma och lägger ut på FB. Avundsjuk var ordet, sa Bill.

Men i år, liksom alla andra år, tror jag på en kanonsommar. Jag tror faktiskt att jag kommer att få uppleva min fina blomsteräng, jag tror att jag ska äta av mina egna jordgubbar, jag tror att jag ska göra flera rabarberpajer och jag tror att jag ska bli självförsörjande på sallad. Jag tror, jag tror på sommaren.

Och nu tror jag att jag ska sluta och drömma och kanske ägna mig åt att sopa lite sågspån!

…. det är precis vad jag är just nu. ”Opp i orra” är ett jättebra uttryck som följt med mej från uppväxten. Det kan vara precis vad som helst men betyder egentligen att man är lite nervös, lite uppjagad för nåt som ska hända. Inte nåt tråkigt, utan tvärtom.

I väntan på …. Om några timmar börjar uppstarten inför kvällens konsert med Rock- och Popkören 65+ på Storsjöteatern. Uppstart kl 1400. Jag kan allting utantill, kan inte förbereda mej mer.

I väntan på …. i morgon  bitti drar vi till Stockholmsbarnbarnen en sväng. Allt är packat och klart, har inte ett dugg mer som kan förberedas där, går bara och vankar och väntar.

I väntan på …. flytten till Lantstället. Likt ett annat gammalt naturfolk drar vi till sommarvistet nästa vecka. Jag längtar, mest till att sitta på Broa och glo.

Det blir skönt att få vila upp sig ett tag. Det har varit en hektisk vår. Och där vill jag inte bli emotsagd. Det blir ett sånt antiklimax när man ska redogöra för nån, som faktiskt har lite att stå i, vad det är som varit så jobbigt. Tror jag ska börja säga: ”Snälla du, det är så mycket så det hiiiiiinnnnnner jag absolut inte berätta nu!” Då slipper man den där medlidsamma blicken som säger: ”Å herregud, människan sätter alltför stor tilltro till sin egen betydelse, hon tror verkligen på fullt allvar att hon har mycket att göra!!!”

Nu gäller det att få timmarna att gå…. Lunch = viktigt. Måla naglarna = viktigt och det skulle ju vara jätteroligt om jag kunde sitta still tills det torkat. Fixa håret = det är inte bra just nu, mer spray. Packa partyväskan med läckra skor (pytt! – fotriktiga med rätta sulan i), tandborsten och framför allt sminket = här gäller det att utmärka sig och se till att man syns.

Så ni hör, två timmar på det. Måste bli mycket pauser däremellan. Men ändå, det ska bli en sån rolig kväll och en sån rolig vecka. Jag är, om man får citera Sickan ”så glittrande gla”.

Vi hörs ifall jag snappar upp nåt internationellt och häftigt på min resa till landets huvudstad. Ha så roligt ni med!

Det var nån gammal komiker som en gång sa så:
– Va sjuk jag är …. men gla

Jag är förkyld och inte vet jag om jag precis kan säga att jag är glad, men jag är i alla fall glad över att det vänt. Det gjorde det på lördag natt i tvåtiden. Då hade jag precis inte orkat se omröstningen på Mello och hade väl sovit ungefär 4 timmar + hela dagen innan. Då plötsligt… kände jag att det liksom släppte och jag kunde andas, få upp även höger öga och titta ut.

Viss om att det nu bara kan bli bättre gläder jag mig åt en strålande måndag då jag ska vila hela dagen, som jag gjorde både lördag och söndag. Sen var det väl katten om inte…. Rock- och popkören 65+ har konsert på torsdag kväll och då är jag garanterat i toppform. Så toppform man kan vara i min förhållandevis höga ålder, man kanske ska ändra och säga i mellantoppform, bara för att man ska ha en chans att lyckas bli det man tänkt.

Det är inte så dumt ändå. Att sänka prestationskraven och bara gå runt här hemma och ”poa på”. Jag förbereder min nära förestående flytt till lantstället, dvs jag packar ner precis alla kläder som har sommaranknytning, alla skor som jag kan tänkas vilja placera på mina väl använda fötter + allt som jag kan tänkas behöva i hobbyväg. Tänk om jag plötsligt inte har något att göra där?

Det känns så himla kul att sommarlovet snart börjar.

 

Idag blir det svettigt!

Kl 1007 blir jag upphämtad av en silverfärgad bil med tillika silverfärgad förare. (Det är faktiskt min bil, men det känns lite roligare om jag leker att det är en hyrd Chaufför som hämtar mej. Chauffören är förstås den allmänt kände andre personen i hushållet). Sen plockar vi upp några av mina svägerskor och beger oss till Spa-kliniken.

Först blir det dusch, förmodligen finns det nån lite vrå som behöver tvättas en gång till. Då ska jag passa på och använda mmmmmycke shower gel, dom har säkert nån dyr som luktar extra gott.

Handdukarna är säkert vita, tjocka och härliga att torka sig på.

Sen kommer det moment som kanske inte är lika lockande. Baddräkt på. Hm. Efter den befriande bilden på bikinikroppen Adelsköld i Expressen kan inget gå fel. Hon bestämde sig för att en bikini + en kropp blir en bikinikropp. Punkt slut. Alltså inget att oroa sig för, möjligen att baddräkten är för liten sen i fjol. Men visst är det väl stretch i baddräkter? Jag vill inte prova innan, då kanske jag blir på dåligt humör.

Å sen blir det klassisk massage. Förra gången jag var där tillfrågades jag om jag hade några problem, om jag hade ont nånstans? Nejdå, hävdade jag bestämt. Jag är i fin författning. Himmel och plättar vad det gjorde ont när hon masserade. Hon konstaterade då lite torrt att jag nog borde kosta på mej en och annan massage med tanke på den enorma smärta som en knådning innebar. Och det gör jag ju nu, kostar på mej, över ett halvår senare.

Lunch blir ju trevligt. Vi har beställt sallad och förmodligen ett glas vin också. Blir skönt att sippa på det när vi sitter och är alldeles rödbrusiga av allt knådande.

Och sen blir det väl dags för bubbelbadet. Med tanke på det fantastiska vädret idag så kanske vi sitter ute på taket och glor bort mot slalombacken och Storsjön.

Och sen avslutar vi väl med ännu en dusch. Och nu kanske dom har nån lotion också som man riktigt kan slööööösa på. Förmodligen glider man väl ut pga av allt det feta som man har fått åt sig alldeles gratis.

Ja, det är inte klokt vad mycket som ska göras idag!

 

Jag blir till och med osäker på hur jag ska stava ”beskära”…. Inget som jag normalt sysslar med tydligen.

Jag brukar inte ha problem med att något växer sig för stort. Nu hörde jag på en fantastisk grönfingermänniska på TV att man inte ska beskära sin rhododendron för tidigt och absolut inte för långt ner.

Inga problem, om jag hittar nån liten kvist längst ner närmast marken så kommer jag garanterat att låta den växa sig lite större innan jag börjar skära i den för att den ska växa rätt och bli stor och kraftig. (jag är våldsamt skeptisk till att denna växt överhuvudtaget kommer att visa sig i år, den såg rätt skraltig ut den 12 september 2015 när jag lämnade den åt sitt öde, kanske är den sur för att jag inte hälsat på…)

Nej, nu ska jag bara sitta på broa och kolla på min sommaräng. Jag kommer absolut att ha koll på vartenda grässtrå som dyker upp på det där bruna området  som ligger där alldeles intill växthuset.

Nu är det tisdag och det är ju också roligt!

Hörde just på Radio Jämtland att man har utlyst en tävling, där lyssnarna får skicka in kort på sig och sin hund. Jag tror det går ut på att man ska se vilka ”ekipage” som är mest lika varann.

Det här har jag alltid känt till, att människa och hund liknar varann, sen vet man ju inte om man köper hund som ”stämmer” eller om vi blir lika efter ett tag. När vi köpte hund för ganska länge sen valde jag såklart ut en hund som jag skulle bli lik så småningom. En flat coated retriever – svart med lång böljande svans, väldigt gracil och smal och symmetrisk. Visserligen ganska smal nos men man kan inte få allt. Jag riktigt såg framför mej när vi två skulle glida gatan fram och alla skulle tycka – men oh, vad dom påminner om varann.

Andra blivande hundägare går såklart på andra kriterier vid hundvalet. Dom kollar kanske stamtavlor, kennelns rykte mm. Men jag hade ändå tur för när vi fick besök av en hundkännare så sa han

-Visste ni att den här hunden har en fantastisk stamtavla. Hans farmor var en riktig champion!

Och jag hörde mig själv svara:

-Självklart hade vi koll på det, det var därför vi valde honom.

Nu ska jag inte bli sittande här och minnas den käre Frasse. Jag ska bege mig ut i solskenet eftersom jag har tränat på det hela helgen. Och såna vanor är så himla lätta att ta till sig. Värre var det när det var gym-dags i morse. Då plötsligt hade jag ingen lust alls att stänga in mej bland redskap och svettiga människor. NU är det sommar som gäller. Härlig måndag på er!

För isåfall tror jag att jag gör det. Jag måste faktiskt beundra min outtröttliga energi, eller snarare enorma fantasi när det gäller agrara utmaningar. Nu är det vår och då är jag igång igen. Narasjön ska bli ett blomstrande hav, där det ska spira och spraka i sommarsolens glans.

Jag vet att ni hört det förut, och jag förstår hur otroligt ”less” man kan bli av att läsa dessa haranger varje år. Men min blogg beskriver ju mitt liv och då kan jag inte utestänga er från mina tankar, som oftast långt ifrån är lämpliga att sätta på pränt.

Nu råkade jag i alla fall läsa en tidning i ett väntrum. Där fanns bild på en blommande äng, med vallmo, prästkragar, blåklockor och en massa blommor som jag aldrig sett. Såklart ska jag göra en liten äng 2 x 2 m alldeles intill lusthuset, där det växer så dåligt med gräs sen jag anlitade en traktorförare att plocka bort all sten som låg där under.

Här är tanke och handling samma sak och vips befann vi oss på Växtvaruhuset där det så fiffigt fanns en liten låda med både gräs- och blomfrö. Sen kunde man, om man ville vara säker på ett bra resultat, köpa en särskild jord att ha som grund. Såklart slog vi till (den andre personen i hushållet var faktiskt med på noterna och jag kunde nästan inte se att han suckade ens).

På hemvägen besökte vi några kompisar. Dom har illgröna fingrar båda två. Deras lilla hörn i trädgården är en enorm blomsterrabatt, där hon visade mig hur det skulle se ut framöver (jag vet, jag har sett det och jag är grön, inte på fingrarna men av avund). Hon har planterat sina växter efter färg!!!!! Det tänkte inte jag, jag tänker mer hur jag ska få nåt att växa överhuvudtaget. Färgkombinationer lämnar jag därhän. Tror faktiskt, om jag tänker tillbaka, att det inte blir några som helst problem att kombinera grönt med grönt. Blommor? Fan trot!

Så jag är redo för Lantstället. Fast nu skulle jag kunna tänka mej att stanna hemma på våran gata i stan också i helgen. Dom håller i detta nu på att klippa häckarna och det blir jättebra för mej. Som det varit nu ett tag så har jag haft svårigheter att urskilja vem som går förbi mitt fönster. Jag har blivit tvungen att resa mej upp och kanske inte ens då går det att se ett ansikte. Det här blir toppen, jag kan halvligga i soffan som vanligt och kolla in vem som går till sophuset. Få aktiviteter och glädjeämnen är så underskattade som ”spaning” och ”insamlande av fakta”.

Trevlig helg…. Nu drar jag mig österut!

Ja fast det är dom ju inte alltid. Det finns måååånga bra råd som inte kostar något. Men íbland tänker jag att det inte är så konstigt att dom är gratis.

Härom dagen fick jag höra, apropå högt blodtryck, att ett effektivt, billigt och enkelt råd var att 3 gånger om dagen hålla för en näsborre i 11 minuter. Behöver jag säga att jag inte bedömer detta som ett råd som jag bör anamma.

Kan bara se mig själv när jag innan näshålshållet målar naglarna eftersom jag ändå ska vara still så länge.  Och att jag efter en liten stund måste kolla om dom har torkat. Och att jag efter 1 minut blir så rastlös så jag måste lösa lite korsord. Tidningen slinter och jag får ta hjälp av båda händer för att lägga den till rätta. Och att telefonen ringer, plötsligt har jag glömt att jag har bara en hand fri. Och att jag får ont i armen av att hålla den still ens i 40 sekunder. Rådet är alltså billigt och fullständigt otänkbart för mej.

Nej tacka vet jag råden som säger att ett glas vin då och då bara är nyttigt för kroppen. Att man kan gå ner i vikt av två skäl; fåfänga eller att man behöver det rent medicinskt. Jag är väl inge fåfäng? Och om jag tittar riktigt noga på Biggest Looser så tänker jag att det kanske inte är så farligt med mej ändå.

Ångar alltså på i samma goda stil. Ute blåser sommarvind, solen skiner och jag ska iväg och köpa fröer. Ha en härlig måndag ni med.