Efter att ha tillbringat 4 fantastiska sommar- och semesterdygn i Stockholm med omnejd, är jag nu åter på mina barndoms trakter. Jag har intagit Lantstället för i år.
Som sagt var det väldigt varmt och härligt i Mellansverige. Vi har badat i husets pool och legat utsträckta på solstolarna i flera dagar. När vi körde hem igår hade vi regn hela vägen och man kunde se på termometern att den sjönk hela tiden. Men å andra sidan, man är van.
Väl framme på Narasjön kunde jag som vanligt konstatera att ingen luft är som den, ingen lukt är som den, inget ställe är som det. Det är frid och fröjd för hela slanten.
Fast om jag ska vara realistisk så var det inte riktigt som vanligt. Vi har snickare i huset och det märktes. Sågspån överallt, bräder här och där och kallt var det inne i huset. En annan sorts lukt inomhus, trälukt – finns det nån sån? Men det kommer att bli jättefint.
När jag gick på min inspektionsrunda kunde jag konstatera att gräsfröt till min lilla sommaräng hade börjat gro, dock inga blomfrön som stack upp ännu. Rabarbern som fått kogödsel på sig i år hade kommit upp ca 5 cm…. är inte det lite lite? med tanke på all koskit som jag ödslat där. Gräslöken var knappt synlig, den är numera begravd i kogödsel även den. Men i pallkragen hade det faktiskt runnit till, det var lite grönt här och där i fina rader.
Vi stack direkt till Hällesjö och köpte plant för sjukt mycket pengar. Det kostar att få en blommande växtlighet. Men dom har fina plantor och där blir det garanterat blommigt och grönt även om jag (mot förmodan) skulle misslyckas i egna planteringar.
Tänker att less faktiskt inte är more när det gäller grönska. Det ska nog snarare vara more is more. Såg ett trädgårdsprogram härom dan och där kastade dom ut ett par hundra lökar på en pytteliten yta. Tror jag det att det kommer att blomma där till våren. Jag ska inte se på sånt där, jag blir bara sur. Och jag blir också sur (=barnsligt) när nån tar kort på nån fantastisk buske eller blomma och lägger ut på FB. Avundsjuk var ordet, sa Bill.
Men i år, liksom alla andra år, tror jag på en kanonsommar. Jag tror faktiskt att jag kommer att få uppleva min fina blomsteräng, jag tror att jag ska äta av mina egna jordgubbar, jag tror att jag ska göra flera rabarberpajer och jag tror att jag ska bli självförsörjande på sallad. Jag tror, jag tror på sommaren.
Och nu tror jag att jag ska sluta och drömma och kanske ägna mig åt att sopa lite sågspån!