Kan man beundra sig själv?

För isåfall tror jag att jag gör det. Jag måste faktiskt beundra min outtröttliga energi, eller snarare enorma fantasi när det gäller agrara utmaningar. Nu är det vår och då är jag igång igen. Narasjön ska bli ett blomstrande hav, där det ska spira och spraka i sommarsolens glans.

Jag vet att ni hört det förut, och jag förstår hur otroligt ”less” man kan bli av att läsa dessa haranger varje år. Men min blogg beskriver ju mitt liv och då kan jag inte utestänga er från mina tankar, som oftast långt ifrån är lämpliga att sätta på pränt.

Nu råkade jag i alla fall läsa en tidning i ett väntrum. Där fanns bild på en blommande äng, med vallmo, prästkragar, blåklockor och en massa blommor som jag aldrig sett. Såklart ska jag göra en liten äng 2 x 2 m alldeles intill lusthuset, där det växer så dåligt med gräs sen jag anlitade en traktorförare att plocka bort all sten som låg där under.

Här är tanke och handling samma sak och vips befann vi oss på Växtvaruhuset där det så fiffigt fanns en liten låda med både gräs- och blomfrö. Sen kunde man, om man ville vara säker på ett bra resultat, köpa en särskild jord att ha som grund. Såklart slog vi till (den andre personen i hushållet var faktiskt med på noterna och jag kunde nästan inte se att han suckade ens).

På hemvägen besökte vi några kompisar. Dom har illgröna fingrar båda två. Deras lilla hörn i trädgården är en enorm blomsterrabatt, där hon visade mig hur det skulle se ut framöver (jag vet, jag har sett det och jag är grön, inte på fingrarna men av avund). Hon har planterat sina växter efter färg!!!!! Det tänkte inte jag, jag tänker mer hur jag ska få nåt att växa överhuvudtaget. Färgkombinationer lämnar jag därhän. Tror faktiskt, om jag tänker tillbaka, att det inte blir några som helst problem att kombinera grönt med grönt. Blommor? Fan trot!

Så jag är redo för Lantstället. Fast nu skulle jag kunna tänka mej att stanna hemma på våran gata i stan också i helgen. Dom håller i detta nu på att klippa häckarna och det blir jättebra för mej. Som det varit nu ett tag så har jag haft svårigheter att urskilja vem som går förbi mitt fönster. Jag har blivit tvungen att resa mej upp och kanske inte ens då går det att se ett ansikte. Det här blir toppen, jag kan halvligga i soffan som vanligt och kolla in vem som går till sophuset. Få aktiviteter och glädjeämnen är så underskattade som ”spaning” och ”insamlande av fakta”.

Trevlig helg…. Nu drar jag mig österut!

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “Kan man beundra sig själv?”

  1. Nu fick du i alla fall en väldigt bra ide. Att göra en blomsteräng är ju toppen för den behöver ju inte ett dugg vård utan växer av sig själv och det är roligt att se vad det blir. Lycka till För ett sådant projekt krävs inte ens gröna fingrar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *