Hunden och människan

Hörde just på Radio Jämtland att man har utlyst en tävling, där lyssnarna får skicka in kort på sig och sin hund. Jag tror det går ut på att man ska se vilka ”ekipage” som är mest lika varann.

Det här har jag alltid känt till, att människa och hund liknar varann, sen vet man ju inte om man köper hund som ”stämmer” eller om vi blir lika efter ett tag. När vi köpte hund för ganska länge sen valde jag såklart ut en hund som jag skulle bli lik så småningom. En flat coated retriever – svart med lång böljande svans, väldigt gracil och smal och symmetrisk. Visserligen ganska smal nos men man kan inte få allt. Jag riktigt såg framför mej när vi två skulle glida gatan fram och alla skulle tycka – men oh, vad dom påminner om varann.

Andra blivande hundägare går såklart på andra kriterier vid hundvalet. Dom kollar kanske stamtavlor, kennelns rykte mm. Men jag hade ändå tur för när vi fick besök av en hundkännare så sa han

-Visste ni att den här hunden har en fantastisk stamtavla. Hans farmor var en riktig champion!

Och jag hörde mig själv svara:

-Självklart hade vi koll på det, det var därför vi valde honom.

Nu ska jag inte bli sittande här och minnas den käre Frasse. Jag ska bege mig ut i solskenet eftersom jag har tränat på det hela helgen. Och såna vanor är så himla lätta att ta till sig. Värre var det när det var gym-dags i morse. Då plötsligt hade jag ingen lust alls att stänga in mej bland redskap och svettiga människor. NU är det sommar som gäller. Härlig måndag på er!

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “Hunden och människan”

  1. Ja, jag är ju uppväxt med en knähund, sk Golden Retriever som vi faktiskt använde som postbud på firma HH. Inga pengar försvann.

    1. Hm… nu måste man ju förstås undra??? Knähund? Kan du se något negativt som följt med dej efter valet av hund?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *