Bonde är mitt liv de se..

Det torde vara ett välkänt faktum att jag inte direkt är lyckosam när det gäller ”bonde i praktiken”. Under åratal av missväxt har jag så smått misströstat. Ändå är det svårt att släppa tanken på prunkande rabatter och välfyllda grönsaksland. Och på TV är det så många program där dom sår och sätter och sitter i gröngräset och äter det dom själva odlat. Värsta bantningskuren om jag skulle försöka äta bara det jag själv odlat. Senaste trenden: ”Ett salladsblad om dagen … du går garanterat ner i vikt”.

Men i år har jag i alla fall gett mig den på att jag ska försöka. Och salladen är faktiskt större och yvigare och grönare än någonsin. Rabarbern har blivit över 2 dm nu och jordgubbarna växer, i alla fall bladen. Anledningen kan vara gödseltillförsel. Stackars min jord, den är väl alldeles utarmad. Men nu har jag släpat hem säck på säck med koskit. Få se om det hjälper.

Igår var jag till en kompis och fick en massa växter som hon liksom hade gallrat ur. Så stora och fina som dom var,  dom som liksom blivit över hos henne har jag aldrig sett i min rabatt.

Så idag har jag gjort om mina två rabatter. Jag har tagit bort allt som var där innan, gjort dom bredare, fyllt på med jord och gödsel och till sist planterat ner det jag fick av henne + det jag hade innan. Jag har tänkt mig för och satt det höga längst in osv. Jag har verkligen ansträngt mig.

Medan jag höll på där tänkte jag på min moster Eivor, död sedan länge. Hennes fönster och rabatter prunkade alltid i vackra färger och sorter. Kan tänka mej att hon inte, som jag, kunde sticka iväg och köpa fin jord och fina plantor. Hon förökade själv och påtade och pysslade och höll på. Hon kan med rätta sägas ha haft gröna fingrar. Tänker kanske att jag ändå ärvt någon liten ådra från henne, jag har bara inte testat den ännu.

Att vara positiv odlare så här i början av juni är lätt. Sommaren är på ingång och nu ska det bara växa och spraka i flera månader. Nu kommer nästa fråga: Vad gör man sen? När man satt? Alla grönfingermänniskor jag känner säger: Jag gör ingenting, det bara växer… fan trot. Men jag är beredd på att bara sitta och kolla hur det blir finare och finare och jag ska gladeligen köpa massor med såna där fina ”stängsel” ifall blommorna blir för höga och verkar vilja falla ner. Och kommer det ett enda ogräs så ska jag rycka det direkt.

Man kan säga att ”det blåser i träa ida”. Verkar som att morgondagens syssla blir att plocka upp fallna grenar. Det är OK, då har jag en plan även för morgondagen.

Tjao från ”Damen med skit under naglarna”!

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “Bonde är mitt liv de se..”

  1. Du har ju en plan. Stötta och rensa så det kommer säkert att bli riktigt bra om inte plantorna blåser sönder i stormen eller fryser eller regnar sönder. Allt kan hända.

    1. Du har rätt i att allt kan hända. Men än så länge känns allting hoppfullt och ljust. När vi idag skriver början av juni…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *