Barnsligt

Det sägs att man från barn och dårar alltid får höra sanningen. Så många dårar har jag väl inte träffat men några barn har jag. Och därifrån får man höra både det ena och det andra, mest i fördömande ordalag. Om allt man sagt och gjort, om allt som skett i barndomen, alla felbedömningar man gjort som förälder och allt som enligt dem har satt outplånliga spår i deras hjärtan. Sånt får man försöka stå ut med, och det mesta är ändå roliga minnen.

Nu är yngsta dottern hemma och varje kväll ställer jag frågan:
– Ska vi spela kort?
– Det kan vi göra…. jag kan förnimma en liten suck när hon lägger från sej sin spännande bok för att göra mej till viljes. Det struntar jag i, tänker på alla gånger jag spelat kort med henne när jag velat göra annat. Så det så.

Så vi spelar några vändor. Jag är ingen vinnarskalle på något annat område, men kortspel vill jag gärna vinna. Härom kvällen när vi spelade 500 och hon vann med över 200 poäng, blev jag så förbannad så jag kastade korten. Då fick jag en tillsägelse:
– Men alltså mamma, du måste ju skärpa dej. Du kan väl inte bli så förbannad för att du förlorar ett kortspel? Jag blir alldeles förvånad över ditt dåliga beteende!

Vi, eller rättare sagt jag, skriver protokoll över spelen. Igår tittade dottern på papperet där alla matcherna finns dokumenterade. På vissa står det ”B vann” och på andra inget alls. Den som skriver bestämmer, alltså skriver jag bara upp när jag vinner.
– Men alltså mamma, gu va du är barnslig!

Replikerna skulle ha kunnat vara mina med barnet som mottagare. Och så är det väl och blir det väl. Nu är det vi som blir tillrättavisade och pekade på. Vi får väl igen helt enkelt.

Idag är det dock en annan dag. Solen stretar sig fram mellan molnen och det är varmt och skönt ute. Har förärat Biblioteket ett besök så nu har jag att göra i många nätter framöver. Jag läser och läser…. Och igår hände det… en blomma, vallmo, har slagit ut på min blomsteräng. Det ser lovande ut. Kort kommer när jag har lite mer att visa.

 

 

Publicerat av

barbro

En kommentar till “Barnsligt”

  1. Jo det känner jag igen. Inte det med kortspelet men med tillsägelser från ens barn. Min son går igenom mitt kylskåp och rensar allt som går en enda dag över bäst före och suckar och pustar åt mig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *