Mat

Nästan varje kväll får jag ett telefonsamtal från yngsta dottern när hon i tunnelbanan är på väg hem från jobbet vid åtta-halvnio-tiden på kvällen. Jag har för länge sedan slutat säga att jag tycker hon jobbar för länge och äter för sent. Det är ingen idé, hon gör inte som jag säger ändå.

Den ständiga frågan är ”Vad ska jag äta till middag?” I mitt kylskåp finns det alltid nåt att ta sig, men det verkar inte vara så i hennes. När jag frågar vad som finns så visar det sig vara ytterst skralt.

Mitt vanliga förslag ifall man inte vet är att steka ägg eller göra en omelett. Det skulle jag kunna äta sju gånger i veckan. Hon äter inte ägg eftersom hon påstår ??? att jag pådyvlade henne så mycket ägg när hon var liten så hon har förätit sig på det. Bah säger jag … BAH!

När det gäller mat och matvanor har jag aldrig lagt överdrivet stor vikt vid vad jag stoppar i mej, om jag inte har gått in i någon slags diet. Men det var länge sen nu. Jag orkar helt enkelt inte tänka på såna saker.  Jag äter makaroner och korv eller kött och potatis och ibland blodpudding och ibland pannkaka. Jag tänker inte på vilka näringsämnen som finns och hur dom balanserar med varandra. Garanterat äter jag ”fel” men jag orkar inte ändra mej nu.

Jag kan därför inte heller påminna mej att jag nånsin har tänkt att jag saknat ett visst näringsämne i mitt skafferi. Jag har t ex aldrig sagt som hon gjorde igår: ”Jag har faktiskt inga kolhydrater hemma alls”. Utropstecken Utropstecken

Nej, jag är nöjd och glad ändå trots att jag inte har en aning om vilket näringsämne som finns i matjesill och potatis och öl och snaps och bröd och ost,  som jag ska äta idag.

Och i morrn är det fredag och då blir det extra skoj …. antar jag!

 

Publicerat av

barbro

En kommentar till “Mat”

  1. Kolhydrater va e de? Jag tycker att din meny räcker gott o väl för att tillfredsställa hungern. Fortsätt så o hare bra. Ses snart hoppas jag. P.S. Hälsa den andra personen i familjen. PS.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *