Varde ljus

… och det blev det. Efter 15 timmar utan ström pangade lampan till rätt i ansiktet på mej där jag låg i sängen kl 2300.

Igår var vi alltså utan ström hela dan. Jaja tänkte man väl och ägnade sig åt diverse sysselsättningar inomhus eftersom det blåste så vansinnigt så man nästan inte vågade titta ut. Vi eldade, jag stickade, vi spelade kort, jag läste, jag löste korsord. Inget kaffe hade vi druckit. När klockan började bli ett tog vi oss en macka och ett glas mjölk. Jodå det fanns både öl och vin men vi tänkte att vi kanske rätt som det var måste bege oss nån annanstans. Bäst att vara nykter.

Jag hade plockat fram kycklingfilé till middan och den kunde vi förstås grilla. Nu är det bara så att vi har en sån där elgaffel som man ”värmer upp” kolen med. Jag grillar aldrig, därav ordvalet. Hm.. Lyckligtvis fanns det en liten skvätt tändvätska kvar i en flaska nånstans så vi fick till det. Alltså inte vi. Men det brann verkligen inte bra, dom där stackars kycklingarna fick ligga och svettas minst en halvtimme innan dom var ätbara. För lite sprutt helt enkelt.

Mätta och belåtna gick vi in och fortsatte med läsning, kortspel, korsordslösning. Stickningen gick bort, det var för mörkt och för många små maskor att hålla reda på. När klockan blev sex ringde jag Eon för att kolla om det fanns nåt ljus i mörkret. Dom höll med om och bekräftade att vi hade strömavbrott men visste inte när det skulle rätta till sig. Nu började jag på allvar bli orolig för frysinnehållet, men dom försäkrade att 12 timmar skulle allt hålla sig. Och det hade ju gått det snart. Tänkte på all svamp jag plockat…

Nu började vi bli riktigt less på alltihop. Vid niotiden blev jag ensam kvar i köket, tände en hel radda med ljus och läste. Det gick hyfsat men lite ansträngande för ögonen var det allt. Snipp snapp när boken var slut blåste jag ut ljusen och började min färd till övervåningen. Det var alldeles kolsvart. Hur kan det bli så mörkt? Nån annan skulle säkert ha tänkt på att ta med ljuset upp, men jag fick stappla mej uppför trappen, det var bara att hålla händerna utsträckta framför sig och att hålla i sig i dörrposter och väggar. Puh!

Av denna historia har jag lärt mig:
– tänk va synd om dom som blev drabbade av kvinnostormarna nere i Småland och fick vara utan el i månader.
– det är inte lätt att bo i glesbygd. Allt är uppbyggt på el. Grannen, som bara har mobiltelefon kunde inte ringa när mobilen blev urladdad t ex
– jag är glad att jag inte jobbar åt Eon, vare sig som telefonsvarare eller felsökare.

Idag är vädret strålande men ganska kallt. Nu ska jag bli kvistletare. Det finns några att hitta på tomten.

 

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *