Fomo, det är jag det

Nu är det behärskning som gäller. Lika snabb som jag är på att ta fram alla julsaker vill jag stoppa tillbaka dom i lådorna igen. Nu tycker jag inte det passar med julrött längre, det är så ljust och härligt ute och jag bara längtar till den ljusgröna duken och dom rosa tulpanerna.

Men, även om behärskning inte är min starka gren så ska jag i alla fall hålla mej till efter nyår. Och under tiden funderar jag på tingen.

T ex läste jag i tidningen igår att ”rumslig glömska” kan vara tecken på stress. Då blir man väldigt nyfiken. Rumslig glömska är samma sak som att man, när man kommer in i ett rum, har glömt bort vad man skulle där att göra. Något som händer mig rätt som det är. Men det var ju intressant att det skulle tyda på stress, jag som är så lugn.

Och sen läste jag om dom nya svenska orden: Kroppsaktivism (inte alls som man skulle kunna tro)=ideologiskt grundad verksamhet. Perfekt, jag är ju ideell – är det samma sak? Eller kan man säga att man, medan man ligger på soffan och funderar över sitt varande,  i själva verket idkar kroppsaktivism? Nja, jag tror att det ord som passar bäst in på mej är Fomo; oro för att missa något särskilt intressant eller roligt.

Det jag verkligen alltid missar är bra priser när jag går på shopping. Före jul hade jag lyckats komma ihåg en rabattkupong på Kapp-Ahl. Glad i hågen köpte jag ett par strumpbyxor och fick 50 kr i rabatt. Den vänliga människan bakom disken upplyste mej då att man även kunde köpa 3 par och betala bara 2. Fast då gällde förstås inte rabattchecken!!! Jag köpte då ett par. Igår var jag på stan och tänkte passa på att köpa lite fler strumpor. Tog 3 par och framme vid disken sa jag glädjestrålande: Ja och så fick man ju ett par gratis?? Nej, det gäller inte nu, det var innan jul…. Otroligt! Hur prickar man in allt? Fast när jag är riktigt sur så intalar jag mej att det inte finns några extrapriser alls, det är bara för att luras, dom sänker lite innan och sen … misstänksam är vad jag är.

Igår gjorde jag skivor av hela skinkan och frös in skivorna i små påsar att tas fram vid behov… (undras när det behovet uppstår?) … så nu slipper jag se den där ”knulen” som är inlindad i folie så fort jag öppnar kylskåpet.

Nu ska vi på promenad, ”min” stora hund och jag! Ha så härligt ni med!

Publicerat av

barbro

En kommentar till “Fomo, det är jag det”

  1. Rumslig glömska känner jag igen men kanske inte så ofta som när jag jobbade så visst kan det bero på stress.
    Jag vill behålla julen så länge som möjligt i skillnad till dig så julgranen försöker jag behålla i det längsta. Rekordet är när den nästan slog rot och fick små rosa kottar. Det året barrade den inte förrän till påsk. Det du!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *