Lycka vore …

På promenaden:

Att INTE behöva
dra av sig vänstervanten med höger hand
hålla vanten kvar i högra handen
dra ner blixtlåset en bit på jackan
gräva sig in med vänsterhanden under buffen och in under tröja 1 och tröja 2
ta sig så långt till höger så att man får tag i ett uttänjt men ändå lite töjbart band
hiva upp bandet till den lilla grop i axeln där bh-bandet ska vara
rätta till tröjan/tröjorna
fixa buffen
dra upp blixtlåset
ta på vanten

…. bara för att upprepa proceduren en kvart, eller kanske ännu tidigare, senare.

Anledningen till detta orosmoment tror jag kan vara:

Mina buteljliknande axlar. Vad jag kan minnas har dom inte alltid varit sådana. Hur blev det så, håller jag på att sakta rasa neråt? Hittade häromdan en gammal fin sidenblus i en låda i garderoben (vissa saker har jag faktiskt sparat). Den var försedd med axelvadd. Plötsligt var jag väldigt bredaxlad. Såna kläder skulle jag förstås kunna ha, men dom har förmodligen ingen inverkan på att bh-bandet ska sitta på plats.

Eller kan det bero på att bh-banden är sämre nu för tiden, mindre elastiska. Säkert är det så, allt var väl bättre förr? Nej, det kan inte stämma.

Men bortsett från detta mikroskopiska lilla orosmoment är jag en lyckligt lottad kvinna vars enda sysselsättning under dagen blir att, efter min sköna promenad, fika med kompisar, hasa ner mig i soffhörnet, kanske klämma några varv på stickningen, få till nån smaskig söndagsmiddag och invänta kvällens underhållning på TV. Snacka om Sköna söndag!

 

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “Lycka vore …”

    1. Skulle inte tro det. Du har förmodligen inte direkt kollat in mina bröst,
      dom skulle inte göra sig hängande… = sant!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *