Vill inte veta

När vi träffas utbryter oftast en livlig diskussion. Vi pratar, i halvtimmar, om hon som nån såg på stan häromdan,  som bott på söder och är syster med han som jobbade på Fresks. Vi diskuterar människan som gick i samma klass som syster till den som spelade fotboll. Vi försöker komma på namnet på vår bästis storasyster, hon som numera bor i Falun och jobbar med ?? Frågorna hopar sig och vi kommer sällan fram till svaret.

Vi pratar om TV-program vi sett, ty vi är en TV-tittande skara. Varje kväll bänkar vi oss i soffan och kollar på serier och program. Vi pratar om hur det ska gå för familjerna som flytt(-at) från Sverige ”Hur kan dom med barnen och allt”, om hur dom har råd ”Kommer aldrig att gå vägen” och vi tycker om, eller inte, de synpunkter som Leif GW överöser oss med varje tisdag. Vi tycker att ingen får tala till punkt på debattprogrammen och vi tycker enhälligt illa om reklamen på TV4. Vi spekulerar i hur gammal Sara Danius, som var gäst hos Skavlan, är. Vi utgår från hennes kända mamma och sen räknar vi oss fram till att kanske nånstans runt 55. Vi diskuterar Bob Dylan och tycker att han är fantastisk eller respektlös. Vi har synpunkter på allt och alla.

Vi pratar om vädret. Om att det var kallare förr. Om att det är tråkigt/härligt att det är så lite snö. Vi undrar inte så mycket hur det ska bli framöver, mer att vi finner oss i det som är. Det spelar inte längre nån större roll om det blir ett massivt snöfall just där vi befinner oss, vi ska ändå inte ut i morgontrafiken, och vi blir egentligen bara bestörta när dom säger att det ska bli extrem halka där vi ska vandra på morgonpromenaden.

Ibland har vi med oss nån som istället för att diskutera alltid ska veta precis hur det är. Som GOOGLAR. Det är det tråkigaste av allt. Vad ska man då prata om? Diskussionsämnet tar slut direkt när dom klämmer till med att nån är född 55 eller att det ska vara kallt i två dagar till eller att den som flyttade till Falun faktiskt finns på Facebook och lätt kan återfinnas där.

Faktum är att jag inte vill veta. För vad ska vi då prata om? Det vore samma som att man när man kollar På Spåret skulle sitta och slå upp allting. Då finns det ju inte en chans att man genom att fundera kan komma fram till fel eller fantastiskt nog ibland rätt svar.

Nej fram för att famla omkring och absolut inte veta ett dugg. Bara svamla… Det är härligt, time flies när man träffar kompisar och man har alltid en massa samtalsämnen, de tar liksom aldrig slut. Och som slutkläm i alla diskussioner kan man alltid säga ”Varför är det ingen som frågar oss? Vi vet ju bevisligen allting!”

Det jag är absolut säker på är att det är onsdag eftermiddag och jag antar att det är ett antal minusgrader ute eftersom det stack lite i kinderna på min till-gymet-promenad. Jag ska fördriva tiden med lite kontorsarbete = skriva ett mejl och invänta kvällens fröjder. Det är mycket bra på TV på onsdagar.

Publicerat av

barbro

3 reaktioner till “Vill inte veta”

  1. Rolig, tycker jag som flyttat tillbaka till Falun, men det är det många som gjort, Men jag känner fler som har flyttat tillbaka till Östersund.

  2. Jomen visst är det en fröjd att ha någon kompis som man kan svamla med och kasta tankar hit och dit. Att inte veta allting är på sätt och vis i sig ett nöje precis som du säger.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *