Dom bara stakar

Nån sa: Nu var det länge sen du skrev nåt?

Hoppsan, tänkte jag som bara skriver när jag har hittat nåt korn av mestadels osanning som jag kan orera kring. Skriva på kommando eller skriva 3, 4, 2 gånger i veckan kommer inte att hända. OM INTE jag snart börjar tjäna pengar på min blogg. Det lär inte vara en omöjlighet om man läser om Therese och Linda och Bella och hundratals andra som varit helt vanliga personer och plötsligt är deras brevlåda full med prover på smink, hushållsassistenter, Ipads och matvaror. Hur gör dom? Jag skulle inte ha något emot att det damp ner exempelvis lite foundation i min brevlåda. Därför säger jag nu:

– Jag använder foundation av märket Sans soucis och den funkar jättebra på mej. Jag tar först en vanlig ansiktskräm.  Inte en som det står Anti-wrinkle på, det tror jag nämligen bestämt är en bluff, men jag har inget emot att överbevisas om jag får prova en burk gratis ett tag. Sen kluddar jag på med brunkrämen (jag vet att det inte heter brunkräm). Nu funderar jag på när jag ska sluta med den och låta solens strålar pricka in lite brunfärg mellan mina mörka hudförändringar. Just ja, det var en annan sak. Jag hör ju att alla använder concealer och dom snälla brudarna på Vita Korset svarade snällt på frågan om det var nåt jag kunde tänkas behöva. ”Såklart ska du ha en sån!” Hon tog fram ett nästan vitt stift och började dutta på mina fläckar, jag kan säga att det inte blir bra alls. Istället för mörka fläckar fick jag ljusbeiga överallt i ansiktet. Den produkten blir liggande. Fast nu har jag börjat använda den på mina fortfarande röda ögonlock så nåt bra var det väl med den.

Nu väntar jag bara på att nån märkesplacerare ska snappa upp nåt i min text och börja anstränga sig för att samarbeta med mej. Jag meddelar hur det går!

Började dagen med att duka upp frukost på diskbänken. Sen fick man (vi två) ta det man ville (fort gjort) och sätta sig i TV-soffan och mysa. Det är ju Vasalopp idag. Efter 15 minuter när allt fika var uppätet och DN var utläst efter ytterligare en halvtimme började jag titta på allvar. Men gu så tråkigt, dom stakar ju bara. Var är diagonalerna och förändringarna? Var är dom långa muskulösa benen som glider fram i spåret med hjälp av starka pendlande armar? Det är som om man skulle titta på nån som är på gym och använder stakmaskinen. Jag satsar på intervjuerna efter spåret och under tiden ömsom stickar jag eller löser korsord.

Annars har det blivit mycket TV-tittande den här veckan. VM på skidor. Igår kan jag inte ens berätta om hur många svordomar jag lyckades uppfinna när Kalla bröt staven. Det var tydligen inte bara jag, hela Sverige är upprörda över hur detta kunde hända. Sen är jag förbannad på norrmännen, förbannad för att dom är så himla bra och så väldigt överlägsna. Det har gått så långt att jag hejar på alla andra länder, inklusive Sverige förstås, och tänker att bara inte, bara inte. Och igår lyste flaggan på fyra första platserna. Det är inte roligt.

I mitt ursinne började jag leta upp vilka andra sporter än skidor dom är bra i. Det är faktiskt inte så många. Handboll, en och annan friidrottare men annars är det skidor dom satsat på, hela högen. Bara nu inte Lagerbäck är där och får till dom i fotboll också, då blir jag galen och funderar på en utflykt till nedanför Ånge där han påstås hålla till på lediga stunder. Ska sätta mej där och peptalka honom att ta sitt förnuft till fånga och försöka lura in fotbollsspelarna på nåt annat spår. Jag hyser alltså helt djävulska planer. En annan tanke är hur jag ska kunna hålla tyst när jag träffar mina norska grannar på Lantstället. För grannsämjans skull måste jag väl säga, om det kommer på tal och det lär det tyvärr göra: ”Ja, Gu va ni är duktiga på skidor”, men sen kommer jag att korsa alla fingrar jag har bakom ryggen och kanske gnissla tänderna lite också. Jag vill att dom verkligen ska  förstå att jag inte menar det jag säger.

Nu sen stockholmsbarnbarnen och deras mamma och deras hund har farit hem har tystnaden sänkt sig, vi fått en lägenhet med enorma ytor och man kan ta sig förbi hallen utan att snubbla över skor, skridskor och slalompjäxor. Matlagningen har gått i stå och det är ovanligt orörigt. Man skulle kunna säga Trist också. Enda fördelen är väl att jag inte blir spöad i kortspel hela tiden. Sånt är inte bra för självkänslan. Nu leker jag att jag i alla fall vann var femte!

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “Dom bara stakar”

  1. Nog vann norskarna idag ockå som vanligt. Jag tittar bara på vasaloppet och resten av idrotten bryr jag mig inte ett dugg om och vem som helst får vinna för min del. Vasaloppet har jag länge hejat på Jerry Ahlin för hans pappa gick i skolan med mig några år och Jerry har ju varit i närheten av vinst länge men iår blev han inte ens i närheten. Konstigt att så många människor ställer upp på vasaloppet fast dom inte har en such att ens komma nära en vinst bara plåga sig. Det får man väl på något sätt beundra när man sitter i soffan med en räkmacka och en kopp kaffe och inte behöver bry sig ett dugg.

    1. Det lär ju vara något alldeles speciellt med stämningen och såklart
      en härlig känsla att ha uträttat nåt alldeles extra. Inget för mej
      heller, har aldrig känt för att prestera något rent idrottsmässigt.
      Enda gången jag vill vill är i kortspel, alla andra tävlingsformer
      lockar föga.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *