Ibland känner jag mej som den lilla lilla gumman som köpte den lilla lilla förpackningen och tog hem till den lilla lilla kastrullen eller la upp i den lilla lilla skålen. I alla fall borde jag vara det. Två personer kan ju inte konsumera hur mycket som helst. Efter 20 år med tvåpersonsboende har jag nästan lärt mig att laga mindre mat. Men några saker har jag inte fattat.1.
1. Jag kan inte göra lite sallad. Jag slajsar ett halvt salladshuvud och vips när jag lägger upp det blir det så mycket så jag får byta skål två gånger. Och inte kan vi äta upp heller. Och hur kul är det att äta sallad dag 2?
2. Jag kan inte köpa lite frukt. Jag vill att fruktfatet ska stå där på vardagsrumsbordet och se inbjudande ut. Det ska vara fullt av olika frukter och färger och man ska bli jättesugen på att ta sig en.
Funkar inte så. Vi äter kanske en frukt per dag och resultatet blir att efter två dagar så ligger där några skrumpna mjuka äpplen, några hårdskaliga apelsiner, för att inte tala om bananer, dom blir ju bruna direkt.
Förslag har inkommit från den andre personen i hushållet om att jag inte ska lägga upp så mycket åt gången. Men hur kul är det här?
Nej jag är nog mer inne på att köpa ett mindre fat. Det skulle förmodligen lösa alltihop.
Lycka var att gå utan broddar till gymet idag. Jag kände mej härligt lätt på foten och det är inte fy skam i min aktningsvärda ålder. Det blåste också, jättehärligt för vindarna var faktiskt ljumma. Härliga tider stundar med andra ord!
Jag fick nästan simma för att ta mej fram idag🌊🏊🏻
Jamen det är väl härligt. Jag välkomnar pölar av alla de slag. Bort med det
vita är helt OK för mej
Jag klarar aldrig av att koka lagom mycket spagetti. Hur jag än bär mig åt så blir det alltid för mycket
Samma här. Jag har haft och har flera ”mått” som ska hjälpa till med mätningen.
Måtten ligger i sin låda tills jag kommer på att jag inte behöver dom alls. Fast
nu har det hänt flera gånger att jag kokat för LITE spagetti.. Det tar sig sa
mordbrännaren