Skulle vilja visa mej duktig

Jag drömmer ibland om att just jag, i ett samtal bland vänner, ska kunna briljera med nån fantastisk kunskap som bara jag känner till. Att dom liksom ska häpna och tänka ”men gu va hon kunde mycket om det där …” Vissa illvilliga tungor skulle kalla detta för ett understimulerat bekräftelsebehov, att jag vill visa mej på styva linan till varje pris.

Och visst är det så, men det är också så att det skulle vara roligt att kunna nåt riktigt bra. Det här har inte kommit plötsligt, jag har tänkt det länge.

Problemet är att välja ämne. Länge var jag inne på nån konstnär, Leonardo da Vinci kanske? Men hur ofta kommer man in på just honom. Vindkraften? Den är i alla fall aktuell. Kanske kunde jag komma med upplysningar om vindhastighet, ljudstyrka och andra olägenheter som alla vill höra om. Men nej, det är för krångligt, jag fattar inga tekniska grejer. Dum idé.
Kriget i Syrien? Tänk om just jag kunde redovisa skillnaden och olikheten mellan hizbolla, shiamuslimer, turkar och kurdistaner? Det går bort, känns helt enkelt omöjligt att lära sig.

Det borde absolut vara ett ämne som ligger mej nära…. och nu blir det riktigt svårt. Jag har börjat slöa till, vad är jag intresserad av? Vem vill höra vilken tjocklek det ska vara på ullgarnet eller vilka stickor jag använder?

Musik då, tänker jag, jag är ju grymt musikalisk…. Fast även där är jag slö som en latmask, jag lyssnar på radion hela dan. Ja alltså, jag lyssnar inte, jag hör nåt som skvalar och jag sätter mej aldrig ner och njuter av en artist, spelar upp den senaste singeln och förundras över alla fantastiska texter och magiska soloslingor på gitarren. Nej här är det enklast möjliga väg som gäller. Slölyssna.

Politik? Jag är redan less fastän valet inte är förrän nästa år. Stadsplaneringen? Låt dom bygga var dom vill, jag bryr mej inte.

Motvilligt konstaterar jag att jag är alldeles för slö för att sätta mej in i något överhuvudtaget som kräver ett visst mått av ansträngning. Det enda jag kan greppa i läsväg är romaner och deckare och andra lustigheter. Vill helst inte läsa biografier heller, det blir alldeles för ansträngande.

SLUTSATS:
Jag är en osedvanligt oinlärningsvillig och andefattig människa. Undanber mej kommentarer som ”nej då det är du inte”. Det är sant. Slö och slapp och likgiltig, fanns det ett uttryck som hette förr i tiden. Det passar mej alldeles utmärkt.

Och egentligen är det ganska härligt att kunna säga: ”Det där har jag inte riktigt hunnit sätta mej in i.” eller ”Jag håller som bäst på och läser om just det där.” Alltid lurar man nån…

Den här gulliga tallen såg jag i morse när jag vankade runt i mitt område. Skulle kanske vilja ta hem den …. eller kanske inte. Måste förmodligen i så fall läsa på om Allemansrätten först….

 

 

Publicerat av

barbro

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *