Bråda tider …

Ikväll smäller det…. jag ska ha folk som kommer och firar nyårsafton hos oss…. det ska bli jätteroligt! Så nu är det drag under galoscherna ska jag säga. Med en köksarbetarhastighet som mest liknar en snigel så lär jag få fullt upp till kl 19. Otroligt vad jag har blivit långsam.

Det roligaste är nästan att duka tycker jag. Och jag tittar på alla möjliga förslag och idéer. Det är ju lite speciellt. Har sett nån som tjusigt arrangerat stora silverfärgade ljus i en rad, tillsammans med silverfärgade tillbehör. Jättetjusigt. Men då undrar jag förstås, om jag har en kort gäst…. kommer den då att synas/se till andra sidan bordet? Minns mina middagar på Slottet. (Man kan väl minnas fel…. jag är trots allt 68 år…) Där har dom väldigt tjusiga bordsuppsättningar, men dom är väldigt höga. Blommorna börjar inte förrän en halv meter upp. Fast då har dom å andra sidan väldigt högt i tak. Så jag tänkte att nåt sånt här kanske skulle passa, då ser alla varann… Fast flera i rad förstås.

Tyvärr, eller inte tyvärr, bor det en ordningsman här i huset och han påpekade förstås att brandvarnaren direkt kommer att sätta igång. Tänkte inte på det. Jag funderar vidare.

Under tiden som jag tänker, som om inte allt annat vore nog, var jag tvungen att sticka på affären. Mina scharlottenlökar låg som torra fnösken och såg vissna ut. En promenad alltså. Jag kisade på termometern, varför ser man så dåligt på morgonen och alltid så svårt att se på termometern. Finns dom med text i XL? Försökte febrilt hitta en punkt mellan 2 och 1, men jag fann ingen. 21 grader minus alltså. Det var ju intressant. Men härligt… och vackert!

Och jag gick där alldeles ensam och tänkte på hur roligt det ska bli år 2018. Jag ska gå på fotboll, jag ska t o m åka till London och gå på fotboll (gamla kärringar kan visst lära sig sitta …) och jag ska fortsätta vara ideell och jag ska gå på gym och sjunga i kör. Och allt det där känns helt möjligt just nu. Hoppas det förblir så, för hälsan är ju viktigast.

Tack till alla er som läser min blogg, det är väldigt roligt för mej att skriva den  och att få så mycket uppskattning från dom som läser den.

Nu har degen jäst klart och jag skyndar mej att
önska Eder alla ett GOTT NYTT ÅR!

 

… och granen står så grön och grann

Min julstämning har infunnit sig sen länge. Och i takt med granklädning, julklappsinslagning, ljuständning, julkonserter och kakbak så blir det bara bättre och bättre. Igår kom yngsta dottern hem så nu är det två fler fötter som tassar kring kring kring här i huset. Nu har vi jul här i vårt hus.

Och i mobilen plingar det konstant. Det är oftast meddelande från Hemtex eller Kapp-Ahl. Hemtex har jag bortsett från helt, jag orkar inte tänka på nya kuddar eller täcken just nu. Kapp-Ahl däremot läser jag noggrant för det kan ju tänkas att dom har nåt som jag absolut behöver. 40 % på ett plagg…. det är ju otroligt, nog finns det väl nåt jag skulle kunna köpa till ett så bra pris. Så igår tänkte jag att ett par svarta strumpor till är väl aldrig fel. Jäktade….(jo igår var det faktiskt lite jäktigt, jag återkommer till det) in och försökte komma ihåg vilka jag köpte förra gången.Varför sparar man inte förpackningen?… men då måste den ju följa med ner på stan också och det känns som en omöjlig komihåguppgift. Tog ett par och sa glatt: ” åsså var det ju 40 % också …” ”Nej tyvärr, det tog slut igår”… jag visste det…. än har jag aldrig hunnit komma på precis rätt dag och tagit precis rätt vara för att åtnjuta något av deras fantastiska erbjudanden. Ibland får jag lust att säga att jag avslutar mitt medlemskap, jag har ändå ingen nytta av det. Men då kommer det inte att plingas alls i min mobil så det får väl vara.

Igår var jag till frissan så nu är jag lite väl mörk, det tonas ju ner med dagarna som går. Mörkt passar ju bra till rött så det är bara att sprutta på mer brunkräm (jag vet att det heter Foundation) och röda läppstift har jag flera stycken så  sminket får utgöra förledande manöver från hårfärgen.

Sen uppsökte jag en skomakare eftersom jag köpt nya skor som visar sig vara alldeles för smala i foten. Jag får ont av dom. Lästa ut? finns det nu för tiden eller är det något som gjordes på 40-talet. Nejdå, han såg inte alls förvånad ut över frågan så efter nyår kan jag förhoppningsvis använda mina ganska nya skor igen.

Fika med en kompis, sista julklappen, två amaryllis till mej själv för att jag varit så snäll. Byta bok i bokklubben. Köpa ett till garnnystan ifall det jag har inte räcker till vantarna jag just håller på med.

Ja ni fattar själva. Det var alldeles förfärligt körigt och roligt och juligt alltihop. Och idag ska jag baka en sats saffransbullar och börja rimma så smått på alla julklappar.

Och så ska jag önska Eder alla en Fröjdefull jul!

 

Julen är snart här…

Och ute är det så vitt och rimfrostigt och härligt…

Tack för alla hejarop i anledning av mitt kakbak. Det blev ungefär som vanligt, dvs från början ställer jag oss alltid frågan om vi ska göra små eller stora kakor. Inbillar mej hur det ser ut på faten om alla är som små munsbitar eller som såna som man får ta flera tuggor av. Jag vill alltid att dom ska bli små och vackra. Det blir dom inte.

En ny sort, där man skulle ha mandelmassa i mitten, blev så tunga så man måste förmodligen använda en stödhand för att få dom till munnen. Mastiga men goda. En annan blev spröd och fin, faktiskt så spröd att jag inte tror den håller ända in i mål = munnen. Formarna som jag alltid gör efter farmors gamla recept, hade helt plötsligt blivit bakade enligt ett annat. Inte lika men förhoppningsvis lika gott och faktiskt så lossnade dom väldigt lätt från formarna, vilket inte alltid är fallet.

Nåja, det blev så bra så. Och likt alla andra producenter vill jag såklart ha avsättning för mina produkter. Har därför bjudit in några grannar på kaffekalas idag. Jag ällllskar att ha kalas, och helst ska det vara väldigt mycket folk och det ska vara varmt och trångt och mysigt. Det blir i alla fall trångt trots att det inte är väldigt mycket folk, men nog för att vi fått låna in två stolar från de medverkande.

Från min barndoms jular minns jag inte så många kalas.  Men i trettondags-helgen bjöd faster Hanna in till julfest. Något som man såg fram emot hela julen. Nu känns det som att det var sjukt mycket människor där men man kan ju minnas fel. Det var nog kaffe, kakor och godis som hon bjöd på. Och så var det lekar. Sitta på rad och skicka iväg en apelsin från haka till haka, Bro Bro Breja, Långdans. Ingenstans var det så roligt kalas. Och hela tiden hörde man faster klappa i händerna och ropa: ”Men fy gröön så lyckat!” Hon gillade absolut kalas, det är henne jag ärvt.

Undrar om jag ska köra apelsinleken idag? Det skulle se ut det. Bro Bro Breja känns väl till att ta i? … ”ingen slipper här fram förrän han säger sin kärastes namn… det var ju det man väntade på… att man skulle få höra nåt nytt braskande avslöjande. Så lär det knappast bli här idag.

Nej, nu får jag lugna ner mej, lägga upp kakorna på fina fat och sätta mej och vänta på att det ska bli en jättttterolig eftermiddag. Julen är snart här!

 

… och julförberedelserna fortsätter

Det är faktiskt mycket man skulle kunna göra…. nu så här i jul. Till exempel kan man pyssla, med både det ena och det andra. Idag såg jag i tidningen någon som  pysslade och pysslade och till slut hade hon pysslat fram ett eget omslagspapper. Man häpnar över denna uppfinningsrikedom. Jag har fullt upp med att välja bland befintliga papper. Men allt blir säkert så fint och personligt och gulligt och bra.

Jag har också tänkt att jag ska göra väldigt fina julklappspaket. Slå in med fina snören, kanske rent av spetsband och stora rosetter. Men jag har noterat att när paketen öppnas så ryker snören och papper all världens väg och det är inte läge att krypa omkring bland pappersknölarna och ta igen sitt röda sidenband. Hur skulle det se ut?

Jag är inte konstnärlig. Minns när det var så inne med porslinsmålning (för typ 40 år sen). Någon föreslog att vi skulle gå en kurs. Jag såg framför mej hur alla andra målade kaffekoppar med fina rosenmönster men såg också ”min” servis som antagligen bara skulle bestå av kinesiska tecken, något streck här och där. Förmodligen skitfult. Ingen kurs blev det.

Jag inhandlar mängder med tidningar till jul. Det är ”Lantliv” och ”Hus och Hem – Julbilaga” m fl m fl. Sen sitter jag och bläddrar och förundras över hur fint dom får till det, va stort dom har, vilken stämning det verkar bli i det där huset, vilken tur att allt var målat i grått, då blir det ju så fint med rött och grönt till.

Eftersom jag varken har en mysig trätrappa in där jag bor eller ett jättestort gammalt ekköksbord eller en mysig skänk där alla godsaker kan samsas, eller ett bord som får stå i fred och där jag kan ha 20 ljusstakar i olika höjd så tog jag och gjorde ett litet stilleben så där i all enkelhet. Några apelsiner med nejlikor i och sen penslade jag några äpplen med äggvita och doppade dom i socker. Kanelstänger i sidenband, men nu undrar jag ”luktar dom verkligen kanel om några dar”?

I morgon är det kakbak för hela slanten. Jag har tvingat hit min kusin under förespeglingen att ”det kommer att bli så himla mysigt…. vi knådar och gräddar och det kommer att dofta ljuvligt och vi kommer bli så svettiga och varma och rödmosiga och trötta”. Vi får väl se om hon dyker upp eller om jag är genomskådad.

Och ute är det vitt och lite kallt. Runt om mej gnistrar och blinkar det i små buskar och granar, i fönstren glimmar det och glittrar. Det är helt underbart!

Det strålar en stjärna …

 

Tillbaka på våran gata i stan efter en vecka i den larmande slamrande och myllrande huvudstaden. Vår ”Mission” den här gången var att ”vakta” barn och hund medan föräldrarna förlustade sig iklädda röd-svarta halsdukar vandrandes på Berlins gator.

Med dödligt förakt slängde jag mig ut i förortstrafiken strax efter 7 varje morgon, grabben skulle till skolan några mil bort. För att hinna morgonsysslorna steg vi upp halv sex… ytterligare kommentarer överflödiga. När jag var klar med allt, frukost, skjutsning, hundpromenad mm var klockan 9, i vanliga fall har jag knappt ätit klart frukosten och läst tidningen vid den tiden.

Vi säger ju att det är långa avstånd i Norrland, men det är intet mot den verklighet som finns i Stockholm med omnejd. Det finns visserligen mycket kommunikationer men dom passar verkligen inte alla alltid. Men dom är vana och såklart är det bara att gilla läget och pinna på.

Om jag hade drömt om att få spela 500 eller Vänd-8 så blev det inte så mycket, kortspelsbarnet hade läxor hela tiden och ville sköta skolan på bästa sätt, vad svarar man på sånt? Men en och annan förlust blev det nån sen afton på sängkanten. Nej, den här gången var det Fifa 18 som gällde. Vansinnigt svårt men väldigt roligt. Man fick välja lag och ligor och landslag. Den dag ÖFK skulle spela mot Herta tog vi en match där jag var Herta och min superduktiga spelkompis fick vara ÖFK. Behöver jag säga att ÖFK i den matchen vann överlägset. Vi trodde faktiskt att det skulle ha en viss inverkan på matchresultatet i Berlin. I övriga matcher låg han såklart hästlängder före mej som hade uppenbara problem med att både springa snabbt, passa och skjuta. ”Dina spelare springer så sjukt sakta, mormor!” Tror jag det, jag skulle ju sköta två knappar samtidigt med två olika händer. Vojne vojne.

Nåja, nu är det JUUUL JUUUL STRÅLANDE JUUUL som gäller. Jag ligger efter i mitt såklart mycket pressade tidsschema. Idag kanske jag hinner ”ta” ett köksskåp. Dom måste ju städas innan jul, hur skulle det annars se ut? En enda kaksort har jag bakat och det går inte. Fredag blir kakburkarna fulla av väldoftande och smakrika små mästerverk. hihi. Jag brukar inte få till några fina kakor, men dom blir goda och det är väl huvudsaken.

Och ute faller flingorna så fint och det är så härligt och roligt och mysigt alltihop. Ha en härlig tisdagseftermiddag ni med…. hjälp…. är det redan tisdag???

Advent – check!

Så här i juletid hör det ju till att man frågar efter önskelistor. Yngsta dottern önskade sig Snälla Föräldrar. !!!!! ??? Man vill ju gärna göra någon glad så jag satte direkt igång att fundera på hur jag skulle gå till väga.

Annonsera måste man förstås göra. Sociala medier är väl det som gäller. Och så måste man väl bifoga hennes CV, knappast troligt att nån, även om dom är snälla, köper grisen i säcken. Jag är sent ute, tiden är knapp. Svaren måste såklart bearbetas noga. Och sen ska väl dom göra intervjuer innan dom bestämmer sig. Nja, före jul blir det nog svårt att hitta några. Hon får ett par långkalsonger istället. (Hoppas hon inte läser det här, för då blir det ingen överraskning på julafton).

Här hemma pyntar jag och står i och har så himla roligt. Nu är det mesta på plats och i övermorgon drar vi till Stockholm en vecka.

Ute faller vinterregn och det ser lagom roligt ut. Tror inte jag går ut alls idag. Det är så mycket sport på TV, skidor och skidskytte och handboll. Lätt att hamna i ryggläge då.

Och i adventsljusens sken, tar jag mej nu en liten kopp med glögg och tindrar så mycket jag orkar. Hoppas ni också får en skönt adventshelg!