Påsken står för dörren…

Gammal är äldst. Igår såg jag ett mycket bra TV-program designat den gamle ”räven” Jan Scherman. Här skildrades livet för en riksdagsledamot. Kanske är det så valrörelsen ska gå till, att man får lyssna till människor som talar om vad dom jobbar med, hur dom kommer fram till sina ståndpunkter, vad dom skulle vilja  berätta för sina väljare om det fanns tid till det. Istället för att förgrundsfigurerna bara står och vänder orden hit och dit och man efter nästan varje intervju bara blir mer och mer villrådig.

Gammal är äldst. Britt-Marie Mattsson gjorde en serie reportage om sjukvård, polis och skola för ett tag sen. Mycket bra. Hon vet också vad hon pratar om. Och sätter fingret på precis det man vill veta.

Gammal är äldst. När jag hör Inga-Britt Alenius prata så sitter jag klistrad. Hon verkar så klok och hon verkar veta så mycket om allting. Imponerad var ordet, sa Bill.

Gammal är äldst. När jag hör debatten kring Facebook så inser jag att här är jag både gammal och äldst. Jag fattar faktiskt ingenting. Och inte kan jag förstå att mina uppgifter om mitt födelsedatum, som är det enda jag lagt in på min profil, skulle kunna ligga till grund för bakomliggande fakta? Jag deltar aldrig i nån tävling där jag eventuellt liknar nån kändis eller hur jag skulle se om inte om vore om. Sista gången det blev helt fel var när jag skulle drömma om en person på midsommarnatten. Jag var tonåring och drömde om 70-årige grannen!! Man vågar inte chansa på sånt där egentligen. Tänk om man skulle bli lik Bert-Åke Varg? Inget ont om honom men ni fattar! Hur skulle dessa resultat rimligtvis kunna förstöra en valkampanj? Ja nu gick det lite fort. Men ni fattar att jag inte fattar.

Så nu drar jag österut. Redan och redan. Påsken står för dörren. Jag hoppas att det är bara den som står där och inte snön. För då blir det problem. Men just nu är jag hoppfull och glad. Ska bara lasta bilen full hemifrån och sen köra till Maxi (reklampengar tack!) och handla mer. Och sen ska jag bära och bära och skotta och skotta och vips så är det påsk.

Ha det så härligt ni med! GLAD PÅSK!

 

 

 

 

Lista hit och lista dit …

Nu duggar dom tätt. Listorna med namn från olika partier. Och till alla val. Jag väljer att vänta med det, långt kvar. Nej nu är jag inriktad på påsken … och gör egna listor. Den ena före och den andra efter.

Vi ska ju dra österut redan till helgen och om vi ska vara där en hel vecka så krävs det planering när det gäller maten. Jag tar hem alla matvaror på hösten…. varje år funderar jag på om det verkligen är nödvändigt? Det blir ju så mycket transporter nästa år.

Fast man kan ju undra om jag verkligen behöver både ris, potatis och pasta just till påsk? Och kanske kan jag skippa jästen…. men tänk om jag plötsligt vill baka bullar? Förmodligen inte, men dom tar ju ganska liten plats så dom åker nog med.

Och Påskbuffén … en enda dag ska alllllt plötsligt inmundigas. Lax, lax, sill, sill, ost, paj, sås, ägg, prinskorv och Jansson. Herregud… inte undra på att notan blir lång. Men det är roligt också…. att planera.

Särskilt roligt är det idag när solen skiner och jag tänker också att det ska bli så roligt att sola mitt vitblaskiga ansikte (jag vet att man ska ha solskyddsfaktor …) i påsk och kanske få till några fler fräknar, fast man kanske inte får fräknar längre? Tänkte inte på det. Det jag verkligen ska sola är naglarna, dvs dom jag kunde ha haft. Dom skivar sig och går sönder och nu ser jag ut som en nagelbitare. Fast det är jag inte, jag har lite överbett så det finns inte en chans att jag kan bita sönder en nagel. Men knåppla och riva, det är jag bra på. Jag tror i alla fall att dom blir jätteglada om dom får lite sol på sig. Alltså täcker jag över hela mej och visar händerna för solen.

En annan sak jag tänkte på …. det finns affär dit jag ska!

Dagerns budskap blir egentigen Ingenting… förutom att ni ska ha en Härlig Måndag!

Because I´m worth it

Ja det här är ändå bara en bråkdel… av alla halsdukar jag har. Eller borde man kanske indela dom i scarfsar (konstigt ord, förmodligen ska det med fördel användas endast i ental) och halsdukar. Jag har massor. Tog och räknade härom dan och fick till det ofattbara antalet  36  tunna scarfsar och   18       tjocka halsdukar. Sjukt var ordet sa Bill.

Varför kan man undra? Tja… vad köper man till en Kvinna som har Allt. Det brukar jag fråga mej när jag går mina shoppingrundor på stadens gator. Vad ska man ta? Det är ju kul att ha nåt nytt med sig hem. Och en halsduk blir väl aldrig fel? Eller? Den tar liten plats. Den är inte så dyr… Tyvärr blir den väldigt ofta oanvänd. Men dom är ändå ganska bra att ha. Så fort det blir en ny modefärg, då letar jag i lådor och korgar och trot eller ej… där ligger det en liten scarf. Och aldrig blir det fel storlek heller. Vilket tyvärr understundom händer med kläder. Tänker också att det förmodligen är många som tänker som jag. Halsduksmodet har nämligen inte förändrats på år och idag. Jag ser alltid en massa tjejer som går omkring med nåt piffigt i halsen.

Ibland tar jag mig för och stickar en halsduk också… ja vad ska man säga? Varv ut och varv in, fort går det, tråkigt är det. Men det är bara att hålla ut. Fast oftast så gör jag inte det. Håller ut! Det blir istället en som är alldeles för kort och alltså omöjlig att ha på sig.

Nu har jag i alla fall märkt att mitt om-halsen-intresse har vänts i ny riktning. Nu är det mysbyxor som gäller. Jag har jättemånga. Och inga är bra. Den minnesgoda kommer ihåg mitt senaste inköp, svarta med vita revärer. Jättebra. Det är bara det att efter tvätt så blev dom korta!!! Vem vill ha korta mysbyxor? Vem vill ha nån vit pinne eller kanske snarare stock som sticker fram längst ner och bildar en glipa där sockorna inte räcker? Därför går mina bläddringsattacker numera direkt till hängaren med mjuka sköna byxplagg med resår i midjan. Fast jag kommer sällan hem med några.

Herregud… man blir trött bara man läser det här. Vad sysslar människan med? Det kan man absolut fråga sig. Idag tog jag och pejlade in vad mina med-blogg-skribenter skriver om på Mitt-Media Blogg. Det finns ju folk i hela Sverige som bloggar. Från Östersund kunde jag idag endast läsa Basketfeber och så min då. ”Mest lästa” var i alla fall en blogg som skriver om katter och djur. Intressant! Kanske ska man ta och byta inriktning…. Skriva om nåt som finns på riktigt och inte en massa tok. Fast jag ska väl ha lite kul själv också?

Och idag får jag en jätterolig dag… det känner jag på mej. Solen vräker ner och snön är vit och himlen är blå. Klart det blir roligt!

 

Är jag gammal?

Jag märker det på många sätt. Att jag blir äldre. Det märks ibland rent fysiskt. Jag hör lite sämre fast jag vill inte erkänna det och ännu tycker jag inte att det är ett jättestort problem. Har bara svårt att höra barnbarnen men det skyller jag på att dom har så bråttom när dom pratar och så pratar dom så tyst (!!!)

Jag bryr mig inte så mycket. Jag är inte och förmodligen blir jag inte heller en arg tant som skriver insändare och ringer radion för att berätta om alla oförrätter som begås mot en person ”som jobbat upp det välstånd som finns i det här landet”.

Jag har aldrig varit särskilt politiskt intresserad och det har inte förändrats med åren. Tvärtom. Jag orrrrkar bara inte lyssna på alla politiker som har gått fler kurser i retorik än vad det finns länder på världskartan. När jag gick en snabbkurs i att hantera människor som var arga och klagade, så fick jag lära mej att man skulle använda sig av deras fråga i sitt eget svar. 1. det tog längre tid att svara. 2. det blev så omständligt så förhoppningsvis hade dom glömt vad dom frågade. Journalisterna har förvisso inte glömt sina frågor, men vem orkar lyssna tills svaret kommer efter en lång inledning.

Jag har förstås hört att Mello skulle vara en skandal i år, såååå dåligt. Har inte sett något avsnitt men tänkte igår att jag väl ändå borde hålla mej lite á jour. Vi har kollat på Mello i vår familj så länge jag kan minnas. Under flera år har telefonerna gått varma där vi jämfört favoritlåt och tippat vinnare. I år var det helt tyst. Inte ett ljud från varken barn eller barnbarn. Förmodligen har dom inte ens tittat. Och förresten blev det mindre roligt redan för något år sedan då alla använde sig av sms, whats-up, messenger mm för att tala om vad man tyckte. Tacka vet jag när vi pratade och argumenterade. Här är jag alltså för gammal.

Nåväl, jag tittade och som vanligt förvånas jag över att det var så många artister som jag inte kände till. Den jag tyckte var bäst, och kände igen, var Benjamin Ingrosso. Han är duktig tycker jag. Dansar, har bra röst och så ser han ut som att han tycker det är roligt. En bra egenskap faktiskt. Sen kan jag inte fatta varför det ska lysa och blinka och snurra och smattra hela tiden. Han gick omkring i nån eldröd bakgrund som gjorde att han knappt syntes. Det var väl synd, kan tänka mej att många unga tjejer gärna skulle vilja vila ögonen på honom. En elak misstanke sprider sig i mitt bröst. Är alla effekter till för att vi ska glömma låten?

Ja inget är längre som förut och det är inte mer med det. Det är nog inte bara att min ålder är i stigande, jag är slö också. Gillar mest att likt Ferdinand sitta och lukta på blommorna. I min värld kan det liknas vid att jag gillar att hasa omkring och läsa en god bok när andan faller på, prata strunt med kompisar, läsa bara det jag vill i tidningen och kolla på alla serier som finns på TV. Det är mitt liv de se!

Ute är det inte heller som förut. Man brukar säga att kylan håller sitt järngrepp, men nu när den släppt så är det snön som obevekligt får mej att på allvar undra om det nånsin blir vår? Och jag funderar på att köpa allvädersskor, eftersom vårfloden förmodligen blir extremt ymnig. Men snömassorna får mej inte på fall och jag har inte tappat tron på att våren kommer.

Och till det är jag gammal nog. Gammal nog att veta att rätt som det är så står jag där i solskenet med en kratta i min hand och solen som skiner, jag lyssnar till en porlande bäck och några fåglar som sjunger en glad trudilutt, jag är för varmt klädd och snart ska jag sätta mej ute i solen och fika…. Fast innan dess så tar jag väl en promenad med spikskorna på och mössan lätt på svaj.

Vilken dag det blir… och ÖFK spelar mot Gais i Svenska Cupen. Vojne vojne, jag längtar till eftermiddan. Sköna söndag, sa Bill!

Lediga rum…

Vår inackordering har checkat ut. Så nu sitter vi och analyserar och bedömer/utvärderar hans vistelse här. Som parametrar har vi använt oss av följande frågeställningar:

  • persondata
  • gästens förmåga att anpassa sig
  • maten
  • omgivningarnas mångfald och utseende
    hur sannolikt det är att han rekommenderar det här stället till någon annan

    Persondata: Relativt ung men väldigt väl utvecklad med långa smidiga ben, kraftig benbyggnad och mycket kraftig nacke.  Snälla ögon, som vid tillsägelse visat prov på total underkastelse. Mjuk och fin.

    Hans förmåga att anpassa sig har varit god.  Han hittade direkt sina favoritplatser där han kunde leka, vara ifred, se sig omkring och promenera. Han har tydligt visat att han tycker om personalen. Ett bevis på hans uppskattning kunde vara att han tog i hand vid nyanländas ankomst. Det specifika med handslaget är att det togs lite längre upp vid handleden och hölls ihop lite löst  utan någon som helst risk för att tandmärken skulle uppstå.

    Maten har varit till belåtenhet. Ja faktiskt så god att flera nyinköp fick göras under veckorna.

    Omgivningarna har varit bra. Många branta utförslöpor och sega uppförsbackar. Skog, gata och strövområden blandat. Vädret har varit ovant och väldigt kyligt. Han har varje dag beställt extra service i form av fotsmörjning för att eliminera frysskador. Han har också uppskattat mångfalden och artrikedomen i området. Särskilt intressanta och inbjudande områden har varit tydligt markerade och lätta att se mot den vita snön.

    Han har träffat många intressanta. En del har han tydligt visat sitt missnöje mot men på det stora hela är han sällskaplig och vänlig. Särskilt förtjust är han när han möter en liten vacker flicka. Då försöker han fånga hennes uppmärksamhet genom att flirta med små söta utrop. Taktiken har inte varit lyckosam, den söta fröken har darrande klämt sig mot närmaste människa och med orolig blick fort strävat vidare.

    Vi tror att han kan tänkas rekommendera det här stället till någon som behöver lugn och ro, långa stärkande promenader med efterföljande långa återhämtningsperioder. Om man söker lek och glam har detta inte varit stället.

    Vi kommer inte att glömma vår inneboende på ett bra tag. Han har lämnat små gulliga påminnelser både här och där, ja faktiskt på ställen där man minst kan ana det. Det är små tunna svarta strån som han placerat ut och som vi nu försöker få upp med dammsugare.

Hunden Frank har checkat ut!