Vill ha vill ha

Nu läser jag all reklam noga. Det finns nämligen massor med blad som beskriver det ena härliga sommarinköpet efter det andra. Va mycke roligt man kan köpa!!

I morse, efter noggranna förberedelser såsom att dra ner rullgardinen så att jag inte skulle se hur förjävligt vitt det var ute … och då tänker jag inte på vår-ljuset, greppade jag en fin bilaga från Plantagen. Tyvärr står det inte var jag ska hitta affären men det löser jag garanterat.

En Miami hängstol t ex.. en härlig stol som står på en ställning och så kan man gunga. Jag har haft en hängmatta men pga vissa problem att ta sig i och framför allt ur så skickades den till lämpligare användare. Och häromåret fick jag en hänggunga, alltså en stol som skulle hänga och dingla när jag satt där och balanserade både boken och drinken och solskyddsfaktorn på samma gång. Tyvärr så fanns det ingen krok tillgänglig där ute på backen så jag kunde inte hänga upp den. Men den här kan jag flytta med mej var som helst, sol eller skugga, bara att välja – kanon!

Och alla träd och buskar och växter. Olivträd, rosmarinträd, amerikanska blåbär som är ”avlånga med frisk smak, fin i kruka”. Och krukorna, va fina dom är! Jag är absolut kort på fina krukor, ja inte krukor men FINA krukor. ”Skördeklar chili”, det är ju otroligt, då slipper jag köpa ett paket om två och två och sedan slänga en och en vartefter dom skrumpnar ihop och ser ut som lessna fikon.

Och hela tiden sitter den andre personen i hushållet på andra sidan bordet och grymtar, ”det där har du redan”, ”det där köpte du för några år sen, det gick inte”.

Men jag ger inte upp. Jag vet att jag borde satsa på gräsfrön, näring till gräsmattan, jordsäckar i långa baner, kanske en fröpåse till, att dela ut i min  blomsteräng som tyvärr blev ytterst kortlivad. Jag glömmer många saker, nu att jag har en skogstomt i östra Jämtland som kanske inte riktigt är lämpad för ALLA planeringar.

Och tyvärr är det långt kvar innan jag kan sitta på trappen och glädjas åt all prakt. Och tyvärr är det väl väldigt mycket jobb kvar innan dess också. Och tyvärr är det väl väldigt mycket hinder innan jag kan börja kratta också. Närmare bestämt …  Nåt vitt…

Men vadå, på radion spelar dom ”Lyckans ost” med Siv Malmqvist. Såklart, det är ju jag det, som kan sitta här och drömma. Faktum är att det är nästan bäst så här innan sommarn kommer. Då kan man fantisera fritt och hoppas och tro. Jag hasar direkt iväg och skriver upp MYRR på notan.

Tisdag är en härlig dag det med!

Jag är en struts

Jag har varit på många föreläsningar och kurser i min dag. På senare år började en del föredragshållaren med att alla skulle fundera ut vilket sorts djur dom helst ville vara. Frågan hade dessvärre inget som helst med kursen och innehållet att göra. Det var förmodligen så att kursledaren ville skapa en lättsam och rolig atmosfär innan allvaret började. Jag brukade alltid säga: ”Hund”. Och min motivering – för det räckte inte att man tänkte ett djur – man skulle alltid säga varför också. Jag valde hund för att dom alltid är glada och för att det kommer en människa och säger att nu ska vi ut och gå…

Idag skulle jag definitivt välja Struts. Vill inte se eller höra, stoppar huvudet under vingen.

Som jag skrivit tidigare så har jag fått ett nytt intresse och det är fotbollslaget ÖFK. Jag har engagerat mej, skrattat, klappat händerna, gråtit en skvätt och läst allt som sagts. Och jag har tänkt att nu har vi i Östersund fått bli riktiga supportrar till ett duktigt fotbollslag. Vi är som dom där gamla AIK-arna man läst om som hållit på sitt lag till dödagar, eller Hammarby-klacken som står och vajar med fanorna fast dom borde ligga hemma i sängen och vara urgamla. Och nu tänker jag att det är nu det gäller. Det är nu vi ska vara supportrar på riktigt.

Jag är svag för första intryck. Mitt första intryck av Daniel Kindberg var när han skulle berätta om ett projekt för äldreboende som planerades på Stadsdel Norr. Vi var först där och fick en lång pratstund med honom. Han berättade om sin pappa som bodde på ett äldreboende i övre Norrland. Där fick de boende några timmar om dan drömma sig bort och befinna sig på semester i utlandet. I rummet fanns riktig sand, varma lampor, solstolar och parasoller. Ett sånt boende var det han drömde om att skapa här. Det blev inte så men det lät helt underbart och jag tyckte att Daniel Kindberg var en så fin och trevlig man.

Andra gången jag ”träffade” honom var i julas uppe i ÖSK-området. När jag inte kunde hålla mej utan strålande berättade att jag tyckte det var så roligt med laget. Att jag skulle åka till London och att jag tyckte han och laget gjort det så bra. Han blev så glad… lyste med hela ansiktet och tackade mej. Men visst har jag också smålett lite och nästan skämts när han kaxigt utbrett sig om lagets kommande framgångar.

Nu är han omtalad för mindre smickrande saker. Och där får utredning och rättvisa såklart ha sin gång. Jag har dock svårt att sudda ut mina goda tankar om honom.

Men inte desto mindre måste jag nu visa att jag är en Riktig och sann Supporter för fotbollslaget ÖFK..

Igår när jag var på match var jag ledsen och bedrövad. Inte arg som jag brukar vara när vi förlorar. En förlorad match är inget att säga om, Örebro var bättre helt enkelt. Men just igår kändes det extra tungt. Vi hade så väl behövt en seger nu.

Och i media runt om i Sverige plockar de initierade och kan-allting-sportjournalisterna fram sina gamla krönikor som dom haft liggande på hårddisken. Nu trycker dom på ”Skicka” och så tror dom att dom skickat ner ÖFK på listan över Förlorarnas och Skammens lag. Nu har dom glömt att dom faktiskt motvilligt beundrade laget ett tag. För det var ju lite svårt att bortse från att vi blev kända i hela Sverige, att vårt lag och vår tränare fick utmärkelser på en fin gala, och att vi faktiskt vann över flera storlag i Europa. Men även i dom referaten kunde man ana ett litet ”Fast Egentligen!!!!”

Nej nu väljer jag att läsa kanslichefen Lasse Landins skrivning. Att ÖFK inte står och faller med Kindberg. Att hela organisationen jobbar på som vanligt. Och jag väljer att tro på Potter idag som jag gjorde igår och förra dan. Och jag väljer att tro på spelarna som jag beundrat så länge.

Och jag tar inte till mej att vissa sponsorer redan vänt föreningen ryggen utan väljer att glädjas över Berners, Jämtkraft och Teknikland och säkert flera, som gått ut och bekräftat att de såklart fortsätter att sponsra föreningen. Som gör så mycket bra förutom att ha ett lag i allsvenskan.

Och nästa match så sitter jag med halsduken på och följer mitt lag och skriker och sjunger så det dånar i berg och i dal.

Trevlig söndag!

 

Ut och in

Det kan knappast ha undgått någon att jag inte är nån fotograf. ”vad ska man ta, vad ska man ta?” är min ständiga fråga när jag tänker att det kanske vore roligt att knäppa iväg nån serie. Jag ser alltså inte världen i bilder. Jag tycker liksom att min bild ska vara klurig och underfundig, konstig eller ful och något att fundera över eller skratta åt, vilket blir svårt om jag fotar grenarna på en björk.

Enligt mitt sätt att se det har jag isåfall lyckats med dagens foto. En bild av två skor. Synd bara att jag måste förklara, innebörden verkar långt ifrån självklar. Man skulle kunna tänka: ”Men herregud, nu har hon fotat två par skor… varför då?” När jag i själva verket menar att den ena är på väg in och den andra på väg ut.  Fattar ni?

För nu har den stora vandringen börjat. Min vandring till och från förrådet som ligger i ett annat hus. Nu ska här bytas skor, många vändor blir det. Och för varje år blir det fler skor kvar där nere inför varje säsong. Vissa har jag insett att jag inte kommer att använda den här vintern heller. Som t ex tre par fina stövlar med höga skaft. Har mina ben svällt eller har lädret verkligen krymt av att vistas i fuktig miljö. Och lite klack är det på dom också. Omöjligt, här gäller traktorsulor av äkta mjukt gummi. Kanske om några säsonger så ger jag bort just dom där stövlarna. Men just nu har jag inte tid med det, nu lämnar jag bara ner spikskorna och tar upp härliga lätta bekväma sommardosor.

I helgen var det kuddar. Jag bytte gardiner och då måste självklart även kuddkriget ta sin början. Sopsäck upp och sopsäck ner. En del har jag bara överdrag på (smart!) men dom flesta har en tjock kudde i sig och då blir det stora lass att bära på höjden.

Nu blev det gardiner som är randiga i grönt. Jag är faktiskt tveksam till om jag tycker om dom, men nu åkte dom upp i alla fall. Nån frågade om det verkligen fortfarande finns folk som håller på och byter gardiner till våren? Förmodligen inte, och snart får jag sluta också. Det är jobbigt att klättra upp och ner på en pall, och hålla i stången med ena handen och trä med den andra. Pust… har tänkt att jag måste veta när det blir sista gången jag byter, då måste jag nämligen ha dom jag gillar bäst.

Hela resonemanget är urlöjligt. Som att några turer till ett förråd skulle ha nån som helst mening att läsa för andra? Som att nån skulle gå på att jag har mycket att göra med vårbruket? Som att inte alla skulle fatta att jag sitter här och rullar tummarna och så plötsligt gör jag ett ryck in i en skohylla och vips så har dan gått.

Men mest kan man ju fatta att det är så härligt med våren. Utanför fönstret rinner det från taket, ja så mycket så man nästan skulle kunna tro att det regnar. Och snödrivorna krymper faktiskt för varje dag. Och i solen är det så hett så man måste ta fram parasollet.

Härliga tisdag alltså!

 

Supporter-kultur

Jag gillar fotboll, har alltid tittat på landslagsmatcher men har haft svårt att engagera mig i allsvenska lag eftersom jag inte fattar varför man ska gilla AIK eller Änglarna. Men nu har jag ju ett lag att heja på och det gör jag verkligen. ÖFK och Allsvenskan har blivit ett nytt och stort intresse för mej. Jag hejar och engagerar mej, läser allt jag kan om spelarna och tycker dom är så himla braaaa, både på och utanför planen. Nu kan jag förstå hur man kan bli så otroligt glad eller tvärtom ledsen när laget vinner eller förlorar.

Sista veckan har debatten gått het omkring Djurgårdens supportrar. Jag tycker det är tråkig läsning och jag tycker att ”vi” kanske uppförstorar det hela. Visst, det är absolut fel att kasta öl och skrika saker. Men jag tror faktiskt inte det blir bättre av att vi i Östersund sitter och beklagar oss. Inte heller tycker jag det är rätt att plocka ut en supporter bland alla som var här, göra en intervju och sen kanske få folk att tro att alla DIF-supportrar är dumma i huvudet. Så är det ju  såklart inte. Jag tycker också att det är omöjligt att kräva ett en förening ska ha koll på alla sina supportrar och kunna intyga att alla kommer att sköta sig på en match. Det finns folk i hela samhället som inte kan sköta sig, som inte borde få vara i möblerade rum och som absolut inte har fotbollen i sikte när dom kritiserar det andra laget. Dom borde ägna sig åt att kolla på fotboll istället.

Jag tror att det enda som kanske skulle hjälpa är om dom egna supportrarna läxar upp ”sina”. Visar direkt på plats att det inte är OK.

Som en tant gjorde när hon var i London och på Emirates för ett tag sen. Alla ÖFK-supportrarna var glada och lyckliga,  Östersundarna vandrade i London-kvällen och sjöng ramsor och sånger hela vägen till stadion. Väl inne sjöng dom och klappade händer och allt var fantastiskt. När matchen började stod en kille och buade högljutt så fort en Arsenal-spelare tog bollen, slog en hörna eller en frispark. Så fort han buade vände sig alla om och tittade på honom – irriterat. Bl a satt en liten grabb alldeles intill och han tittade storögt på ynglingen som ju inte var nykter men det ursäktar inte allt.

Tanten blev så himla förbannad så hon banade sig fram till honom och sa: ”Nu är du tyst! Sluta skrik så där!” Både han och hans kompisar såg helt lamslagna ut. ”Jamen vi ska ju vinna den här matchen!” ”Ja inte f-n vinner vi den bara för att du skriker. Tyst!”, svarade tanten och gick tillbaka till sin plats. Alldeles rosig om kinderna och fläckig på halsen. När hon satte sig fick hon flera klappar på axeln och många vände sig om och sa: ”Bra”. Killen … ja han blev tyst och efter paus hade han hittat en annan plats. Buandes eller inte, men tanten var ändå nöjd. Hon hade sagt vad hon tyckte! Och kanske tog det extra bra att det var en tant som sa det, en som kunde varit hans mormor. Man ska aldrig underskatta en tant!

Tanten var jag!

PS… idag är jag såklart jättebesviken efter gårdagens förlust mot Dalkurd…

 

”Lulu is back in town”

Det var ju så roligt allting. Så härligt och soligt och blåhimligt och ljuvligt. Och fast det var väldigt kallt inne i huset efter hela långa vintern och fast det nästan inte märktes att vi eldade så att kaminen var röd och fast jag fick ha på mej en långärmad t-shirt när jag skulle sova …. så var det en alldeles underbar påsk. Att varje morgon vakna till klarblå himmel, sol i sikte och helt stillastående trädtoppar var en obeskrivlig känsla.

Känslan satt i sig över tisdagen då vi kom tillbaka till stan, packade upp och fikade på altanen för första gången på länge. Visserligen var den väldigt smal nu, altanen, knappt så att solstolarna fick plats pga all snö. Men vi klämde och stuvade och knuffade och satt där och njöt i flera timmar. Tänkte att vi inte behövde skotta, allt kommer att smälta nu med rasande fart. Jag riktigt såg framför mej hur häcken skulle se ut några meter bort ganska snart.

Men så kom snön IGEN. Jag brukar tänka att jag vanligtvis är en ganska glad och positiv person. Men då tog det slut. Det kändes som att jag fick ett lock på huvudet och jag blev helt tung i kropp och själ.

Så jag bestämde mej för att jag behövde piggas upp lite. Hasade ner på stan och klampade runt, fel – jag stapplade eftersom det var så himla halt. Gick in på Eloge, en affär som brukar göra mej glad och där jag alltid träffar nån jag känner. Och visst, det första jag hör är hur en kund kvittrar från provhytten. ”Men visst var det en härlig dag idag?” ”Va! Vad har jag missat?” En annan kontrade ”Ja det var så härlig luft, liksom vårlig”. Jag fattade ingenting men bemästrade min vilja att förstöra den goda stämningen och mumlade bara nåt ohörbart.

Men så tänkte jag att det är jag som har fel och dom som har roligare rätt. Så jag började prova och prova och prova. Ganska snart var provhytten full med kläder trots att personalen bar och bar och hela tiden tog in nya storlekar (tyvärr oftast större!). Och nu var jag igång och tänkte glatt att det är lika bra att slå till. Sommaren kommer ju alldeles snart, och tänk om dom stora storlekarna tar slut innan dess. Finns det många stora människor? Ja tänk om !  Jag kommer ju behöva komplettera med både det ena och det andra men ett par byxor är alltid bra att börja med, och en ljuvlig top som var blommig i alla världens färger. Den borde göra mej på gott humör resten av våren och sommaren.

Och i morse var det Dagens-Nyheter-dags på sängkanten. Och jag fascineras som oftast av min uppenbara okunskap om både det ena och det andra. En bild på en kvinna som fått Anna-Lisa Ericsson-stipendiet och tydligen har gjort många stora roller. Hon fick tre frågor men dom hade glömt att tala om vad hon hette…. jag har faktiskt ingen aaaning.

Och sen läste jag att man i Norge spelat in en mockumentär som ska vara rolig. Mockumentär? är det på norska eller är detta åter ett bevis på något jag missat.

Snön faller, men inte jag med den. Jag ska förlusta mej med en tur på Maxi. Och sen är det väl dags för Fredagsmys, jag startar tidigt idag eftersom jag var så ledsen nyss. Ha så roligt ni andra!