Den stora flytten

Frågorna hopar sig. Hur många sommarpersedlar kan man behöva under några månader?  Blir det en kall sommar? En varm? En lagom? Man kan alltså inte chansa på att bara ta med sig små (nåja…) t-shirtar och shorts. Nordan- eller södran-vinden (jag kan inga vädersträck) kan slå till när som helst och då är det långbyxor och varma tröjor som gäller. Alltså…

Vadå… vi har stor bil och vi är två personer. Jag tar med mej precis alllllt. Inte julklänningen förstås. Nu har jag lagt fram och lagt fram hela veckan så nu blir det bara att hitta nåt att lägga allt i.

Blommorna ska med. Men ska jag verkligen ta alla orkidéer, dom kanske snart är utblommade?

För om en dag så drar jag österut mot faran och friheten och längtans by. Det roligaste med att resa kan vara att längta tills man får fara. I det stadiet befinner jag mej nu. Jag längtar tills jag får sitta på trappen och glo, att få springa ner till syrran och prrraaaata några minuter, att titta på sjön, att gå på dom solvarma golven, att ligga i en stol under ett parasoll och läsa nåt bra. Och jag längtar faktiskt också till att det finns så mycket att göra där. Jag är liksom på G kan man säga. Jag längtar till Kälarne Bibliotek, att få åka hem därifrån med en hel påse med bra böcker som jag kan rada upp bredvid sängen och veta att dom aldrig tar slut, jag kan läsa hur mycket och hur länge som helst, det är bara att låna fler. Och jag längtar till allt roligt som ska hända på Bygdegården i sommar.

Matkassarna blir inte så många. Nu har vi ätit ur frys och kylskåp i flera veckor så det känns väldigt enkelt att flytta med några flaskor vinäger, en burk lingonsylt och lite dijonsenap. Resten finns att köpa dit vi kommer.

Och i detta nu så gräver mannen med det spetsiga verktyget en smal liten gång där en fiberkabel ska läggas. Och kanske kanske får vi klart med installationen också snart. Och då kan jag ringa på mobilen, och kolla på nätet och blogga också. Men ingen vet, ting tar tid.

Så just nu säger jag bara GLAD SOMMAR! Vi kanske ses där björkarna susa och lärkan har sitt bo!

 

Nu blir det till att jobba lite …

Efter att ha tillbringat 10 dagar i Stockholm åkte vi norrut i söndags och efter att ha tillbringat samma 10 dagar i total lättja så började det krypa i kroppen efter att göra lite vårarbete. Drog därför till Lantstället för att spana in lövförekomsten. Varje årstid har sin fråga. ”Hur många löv finns det i världen?” är den som gäller just nu. I september frågar man sig istället: ”Hur många lingon finns det i skogen?” Den känns lite roligare faktiskt. Men om man tar löven så fanns det oerhört många. Överallt. Stora och små, torra och blöta. Virvlande och liggande. Ja jag vet, man kan klippa sönder löven med gräsklipparen, men inte så här många. Några måste räfsas bort annars får man en brun gräsmatta även om det finns grässtrån i den.

Så hej och hå. Jag räfsade fram till sena kvällen och sen var jag uppe tidigt, faktiskt kunde man se mej med en kratta redan 0630 på morgonen. Inte likt mej, jag har som princip att aldrig stiga upp före 8 men nu kunde jag inte hålla mej. Det liksom spratt i benen….???? Jag vet, man kan söka för sånt där. Men vad ska man säga för att få en tid hos doktorn: ”Jag är alldeles för pigg!” Resultatet blev en tomt med inslag av ett och annat löv, en mindre yta som inte hanns med och två blåsor i händerna.

Annars var allt så ljuvligt där. Sjön låg spegelblank och myggen anföll i stora hopar. Det har sagts att det blir ett myggår och det verkar onekligen så. Fast jag tror att min förhållandevis höga ålder kan vara en avgörande faktor för att sommaren ska bli jättehärlig ändå. Inte ens myggen attraheras av mej längre, dom landar på min kropp, fäller inte ens ut sticksnabeln utan håller för näsan och ropar till nån av sina 100 kompisar i närheten: ”Inte den här, ta nästa!”

Och myrornas intåg i sommarhagen är som vanligt ett faktum. Eftersom jag inte varit hemma har dom lämnat sina egna hem i sjumilaskogen och passat på att göra en liten sommarutflykt hem till mej. Nu hoppas jag att dom vet vilka besöksområden som gäller  eftersom jag så att säga har infört gränskontroller.

Nu blir det en hektisk (många skulle höja på ögonbrynen inför en sån beskrivning av min ringa verksamhet…) vecka på våran gata i stan innan vi drar österut för att tillbringa hela sommaren där. Det känns fantastiskt och jag längtar så!

Men innan dess har jag konsert med min kör Rock- och popkören 65+. Kom till Storsjöteatern på torsdag kl 1900 vetja… Det blir garanterat drag under galoscherna!

Och på lördag ska vi fira att vi bott på våran gata i stan i hela 20 år! Herregud vad tiden går.

Ha en härlig tisdag ni också!

 

 

Strövtåg i hembygden

I helgen var det dags får årets andra besök på Lantstället. Hade mot bättre vetande vissa förhoppningar om att jag skulle kunna dra en eller annan räfsa, men …

… fast dag två kunde jag ändå hitta ett ställe under klädstrecket ca 2-3 meter där löven var pissblöta men om jag gnuggade riktigt ordentligt med räfsan så fick jag med mej dom. Tänkte att just dom 999 löven är ju borta tills sen.

Annars fick det bli att ströva runt och se om det ”vatt nåt” efter vintern. Ett jättestort kalhygge hade hänt. Och visst var det nu väldigt fin utsikt ner mot sjön, men jag tänkte på förr i tiden ….. När pappa körde häst i skogen och huggarna städade så fint där träden hade stått. Dom eldade småris hela dagarna och när allt var klart så var det rent och snyggt som på ett salsgolv. Nu är det ris och kvistar överallt och helt klart är det med fotleden som insats om man skulle drista sig till att beträda området.

Några blåsippor stod och höll emot allt vad dom orkade i den brusande bäcken. Dom har ju så smala fina stjälkar men dom är nog tuffare än man tror. För brusade gjorde det. Jag lekte att jag var på Vattenfestivalen, det kändes lite roligare än att säga att jag gick längs med vägen.

Och i byn verkade allt oförändrat. Husen står oskyddade och kalla men så fort löven börjar spricka ut blir dom omgivna av ett grönt skimmer och då blir husen både vackrare och färggrannare. Som jag såg var det bara mitt altantak som inte orkat snömängden. Det är sönder men som tur är finns duktiga snickare i byn så det kommer dom att greja.

Ved har vi beställt från bonden i år. Vi har fällt små björkar på tomten flera år nu, det har räckt för ett år i taget. Men nu finns det bara bamsegranar och -tallar kvar och dom vågar vi inte ge oss på. Dom är ju så himla långa och man har inte en aning om vart dom faller.  Det ena efter det andra får man ge efter på men det är väl så det blir hädanefter. Man kan ju, om man vill, tänka att man nu gör bara det som är roligast, allt annat lejer man bort till proffsen.

Men det bästa med mitt strövtåg var att luften var lika klar, frisk och annorlunda som vanligt, det doftade lika speciellt som vanligt och det kändes lika fantastiskt som vanligt att jag snart ska få vara där hela sommaren.

Innan dess har jag ett uppdrag i Mellan-Sverige. Jag minns den ljufva tiden när man fick vara barnvakt… nu är barnen så stora så dom följer med på föräldrarnas resa. Nu är det hunden Frank som ska vaktas. Han är ju också jättegullig och väldigt klok och förståndig. Men frågan är väl om han kan spela kort? Jag tänker prova…. kanske Finns i Sjön? han kan ju nosa på det han tror är rätt kort … skulle vara bra för mitt ego, för jag måste ju utgå från att jag vinner allt…

Nu är det en grå och blöt och regnig onsdag (visst kom det plötsligt att det är en onsdag??) och jag har mycket på programmet…. Ska spela dragspel med grannen, vara ideell, träna på låtar till vår konsert den 17 maj på Storsjöteatern… Boka den dan, det blir skitbra! …