Strövtåg i hembygden

I helgen var det dags får årets andra besök på Lantstället. Hade mot bättre vetande vissa förhoppningar om att jag skulle kunna dra en eller annan räfsa, men …

… fast dag två kunde jag ändå hitta ett ställe under klädstrecket ca 2-3 meter där löven var pissblöta men om jag gnuggade riktigt ordentligt med räfsan så fick jag med mej dom. Tänkte att just dom 999 löven är ju borta tills sen.

Annars fick det bli att ströva runt och se om det ”vatt nåt” efter vintern. Ett jättestort kalhygge hade hänt. Och visst var det nu väldigt fin utsikt ner mot sjön, men jag tänkte på förr i tiden ….. När pappa körde häst i skogen och huggarna städade så fint där träden hade stått. Dom eldade småris hela dagarna och när allt var klart så var det rent och snyggt som på ett salsgolv. Nu är det ris och kvistar överallt och helt klart är det med fotleden som insats om man skulle drista sig till att beträda området.

Några blåsippor stod och höll emot allt vad dom orkade i den brusande bäcken. Dom har ju så smala fina stjälkar men dom är nog tuffare än man tror. För brusade gjorde det. Jag lekte att jag var på Vattenfestivalen, det kändes lite roligare än att säga att jag gick längs med vägen.

Och i byn verkade allt oförändrat. Husen står oskyddade och kalla men så fort löven börjar spricka ut blir dom omgivna av ett grönt skimmer och då blir husen både vackrare och färggrannare. Som jag såg var det bara mitt altantak som inte orkat snömängden. Det är sönder men som tur är finns duktiga snickare i byn så det kommer dom att greja.

Ved har vi beställt från bonden i år. Vi har fällt små björkar på tomten flera år nu, det har räckt för ett år i taget. Men nu finns det bara bamsegranar och -tallar kvar och dom vågar vi inte ge oss på. Dom är ju så himla långa och man har inte en aning om vart dom faller.  Det ena efter det andra får man ge efter på men det är väl så det blir hädanefter. Man kan ju, om man vill, tänka att man nu gör bara det som är roligast, allt annat lejer man bort till proffsen.

Men det bästa med mitt strövtåg var att luften var lika klar, frisk och annorlunda som vanligt, det doftade lika speciellt som vanligt och det kändes lika fantastiskt som vanligt att jag snart ska få vara där hela sommaren.

Innan dess har jag ett uppdrag i Mellan-Sverige. Jag minns den ljufva tiden när man fick vara barnvakt… nu är barnen så stora så dom följer med på föräldrarnas resa. Nu är det hunden Frank som ska vaktas. Han är ju också jättegullig och väldigt klok och förståndig. Men frågan är väl om han kan spela kort? Jag tänker prova…. kanske Finns i Sjön? han kan ju nosa på det han tror är rätt kort … skulle vara bra för mitt ego, för jag måste ju utgå från att jag vinner allt…

Nu är det en grå och blöt och regnig onsdag (visst kom det plötsligt att det är en onsdag??) och jag har mycket på programmet…. Ska spela dragspel med grannen, vara ideell, träna på låtar till vår konsert den 17 maj på Storsjöteatern… Boka den dan, det blir skitbra! …

 

Publicerat av

barbro

En reaktion på “Strövtåg i hembygden”

  1. Det där jättestora hygget är en sk kulturminneshuggning. En sån gör man för att gamla kulturminneslämningar inte ska förstöras av trädens rötter och försvinna. Hygget är inte klart utan ska städas och blir betesmark i sommar om allt går som planerat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *