Böcker om lycka

Jag har många hobbisar och fritidssysslor som engagerar mej, men framför allt ser dom till att jag inte behöver göra nåt vettigt. Att läsa är en av dom. Jag läser mycket och kan konstatera att det finns trender i författarskapen.

I fjol fick man tips från både en och två att om man drabbats av hjärtesorg så skulle man uppsöka en vindpinad hed på irländska höglandet. Man kunde vandra omkring med kastvindar som svepte runt det långa håret (ungefär som igår när jag var på match och det blåste som ….). Rätt som det var när man började bli trött och frusen kom där en ganska sjavig och orakad man som även han led av kärleksbekymmer och plötsligt satt de båda där i hennes dragiga lilla stuga och eldade tjärved.

Nu har jag noterat att det är en trädgård man ska ta sig an om man är ledsen. Flera böcker jag läst i sommar går ut på att en kvinna (det är alltid kvinnor som är ”ledsnast”) som åker nånstans dit hon aldrig varit och när bussen stannar och hon sitter och fikar så får hon se en skylt där dom söker folk till närmaste trädgårds-trädgård. Hon kan inte ett jota om växtskötsel, men va f-n, hon hakar på och plötsligt visar det sig att hon har gröna fingrar och att hon är en fena på att få allt hon tar i att grönska. Kan bara konstatera att om det vore jag som skulle försöka bli glad på det sättet, så skulle det sluta i katastrof. Växterna skulle se ut som slokande missfoster, chefen skulle våndas dageligen och natteligen för att bestämma hur han skulle framföra budskapet att ”detta nog inte är rätta platsen för dej”.

Eller också är det ett fik ute på vischan som är till salu. ”Varför inte”, tänker hon och slår till. Avloppsledningen är trasig, elen svajig, det kommer inga mjölleveranser eftersom den förra ägaren aldrig betalade. Men vojne, vojne, hon pinnar på och plötsligt kommer en och annan kund och beundrar hennes limpor. Den som levererar mjölet visar sig vara en frånskild man i sina bästa år och  förutom att köra mjöl är han duktig på att laga och fixa och han känner mycket folk. Rätt som det är sitter det fikare på alla stolar och hon får ta sig en funderare om hon inte ska börja med catering också. Jag tror det är väldigt svårt att få ett fik på landsbygden att blomstra, i alla fall om man ska ha öppet mer än under sommaren.

Men det är roligt att läsa om dom, och det är ju också meningen. I morgon är det fredag och då kan man väl inte vara ledsen, i alla fall inte om man är jag, som ska till Stockholm och gå på teater. Ha så kul ni med!

Vad ska man ha den till?

Kan den uträtta ärenden, som t ex när jag som vanligt har glömt att kolla om jag har nog med mjöl till baket eller om jag abbbbsssssolut behöver en liter mjölk till för att jag köpte två förra veckan som har utgående datum. Eller kanske kan man använda den till att hämta gästerna som man inte hinner hämta själv eftersom såsen har skurit sig och efterrätten inte har stelnat.

Jag tycker det är jättebra att det forskas på en massa saker; sjukdomar, virus, stadochland-studier, hjärtmediciner mm mm. Men nu undrar jag faktiskt – till vad nytta är det att forska kring den SJÄLVGÅENDE BILEN!!! Vem ska använda den? Och när?

Har försökt intressera mej för resultaten och tror kanske att det är så att nån ska sitta bredvid medan bilen kör. Varför då? Nuförtiden-bilar har alla möjliga och omöjliga mekanismer inkopplade. Om man kört för länge och behöver vila så talar den om att man behöver en kopp kaffe. Ja faktiskt så pep den till så ilsket en gång mellan Gävle och Söderhamn så jag hoppade högt och fick hjärtklappning eftersom jag misstänkte brådskande ambulansfärd eller polisjakt. Och backar man för nära en sten så piper det. Så om man känner sig en aning indisponibel men ändå tar bilen så finns det redan nu en massa hjälpmedel. Men att man skulle tänka – ”Hm, nu ska jag köra ända till Göteborg, jag tror jag sover en stund tills bilen har hunnit till Ljusdal!”

Jaja, jag är förstås för gammal för alla nymodigheter. Men vissa saker är sig helt lika. Som att jag skulle ta och ”fredags-städa” (jag vet att det är torsdag, men i morgon är jag sååå upptagen). Där är det lika och samma och lika-samma-tråkigt. När vi bodde i villa visste jag precis hur jag skulle lägga upp min städning; dammsuga åt det ena eller andra hållet först, torka damm där och där, torka golvet från höger till vänster. Här, efter 20 år, irrar jag fortfarande omkring och saknar helt struktur, och framför allt intresse. Tycker det är såååå tråååkigt! Så jag duttar lite hit, lite dit, lite runtomkring. Den andre personen i hushållet påstår att jag förstör möblerna med Ajax på dammtrasan, men som med så många andra fullständigt riktiga och enligt mej ovidkommande påståenden, så avvisar jag kommentaren helt. Lukten av Ajax är nämligen det enda som tillkännager att här har nån minsann städat idag.

 

Så det så … och i morgon på självaste fredan, kan jag bara roa mej….

Hälsoenkät

Hörde för ett tag sen att många landsting väljer att hälsoundersöka sina invånare vid jämnt fyllda år – 40, 50, 60 osv. Vårt har inga planer på detta utan har istället valt att söka samarbete med Norge ?? och tills denna komplicerade arbetsform är genomförd har dom hittat på ett fiffigt sätt för medborgarna att själva hälsotesta sig. Genom en enkät.

När jag själv kollade mitt blodtryck härom veckan (varje gång funderar jag på om jag verkligen gör rätt??) satt där en TV-skärm där jag kunde kolla min egen hälsa. Det gick bra ganska länge

Jag röker inte, har aldrig gjort. Jag fattar att det är bra för mitt resultat.

Äter jag nyttigt, äter jag grönsaker varje dag? Här svarade jag tveklöst ja fast det ju inte stämmer. Ibland blir jag så less på dom där tomatskivorna och det lilla salladsbladet, för att inte tala om gurkan som bara känns som vatten. Lite olivolja kan inte förändra detta till nån höjdare direkt. Rotsaker försöker jag med ibland, men när jag ska riva blomkålen så ser hela köket ut som resterna från en strimlad makuleringsapparat. Inget blir direkt gott och ibland hoppar jag över helt. Sätter i mej stuvade makaroner och korv och det ena med det andra utan att tänka på hur onyttigt det förmodligen är. Faktum är att jag uppvisar oroväckande dålig kunskap om kostlära. Jag fattar inte hur kolhydrater hänger ihop med förbränning och jag kan inte förstå att det kan vara fel att äta många frukter per dag. Det tror jag är toppen.  Och jag älllskar potatis. Min påstådda mängd grönsaker per dag är Lögn nr 1 alltså.

Motion. Ja men det gör jag, men kanske inte varje dag och kanske inte så långt. Dom tar då till också, man har väl annat att göra! Lögn nr 2.

Alkohol, här börjar det bli riktigt illa. Hur många glas i veckan? Törs man säga det efter den här varma sommaren då ett svalkande glas rosévin har känts lika naturligt som lite vatten? Här blir det så svårt att räkna så då får man höfta. Där kom 3:an.

MEN – belöningen kom som ett brev på skärmen. Jag låg i mitten och det fanns inte minsta anledning för mej att bli undersökt i första taget.

FAST – om det skulle vara så att jag gick omkring med en molande värk i mage eller huvud eller att jag var orolig varför jag är så trött eller varför jag blir yr när jag reser mej, så har jag svårt att tänka mej att tanken på mitt enkätresultat skulle göra mej lugn. Jag skulle förmodligen inte direkt koppla mina symtom till att jag hittade på när jag gick för lite, eller åt fel. Jag skulle direkt ringa Hälsocentralen.

Och nu så här på fredagsförmiddan, planerar jag en attack mot stadens inner-kärna, kanske glida in och käka lite lunch (fast då tar jag mycket grönsaker …. det finns så många sorter där) och sen hasar jag uppför hem till min lilla gata i stan där jag kan ägna mig åt diverse ansträngande sysselsättningar som att lösa korsord, sippa på ett glas vin och invänta helgens fröjder.

Önskar eder alla en Fröjdefull Helg!

 

… tillbaka

Det är så mycket folk överallt, så fort jag tittar ut genom vilket som helst av mina fönster så skymtar jag människor i rörelse; dom är överallt – på gatan, i lekparken, på gräsmattan. Många känner jag igen från förr. Och bilar, det är riktigt stressande att upptäcka att jag kanske inte kan svänga ut på stora vägen hur som helst – den är upptagen av andra hela tiden.

Ja ni fattar… jag är tillbaka på min gata i stan.

…. och allt fick plats och kom hem igen efter över fyra månaders härlig tillvaro på landet. Vilken sommar vi haft… kan inte beskrivas, men när man berättar om alla ljuvligheter så nickar alla igenkännande, alla har haft en underbar sommar.

Men nu är det stadslivet som gäller för lång tid. Bara att vänja sig….. vid att ingenting är vad jag tror; mjölet finns i skåpet till vänster om diskbänken och inte så långt upp, kaffet på  annat ställe, mina handtag är inte dom rätta när jag ska in i kylskåpet och jag får fundera innan jag öppnar rätt dörr för att komma direkt till djuptallrikarna.  Vilka glas vi brukar dricka i? Var jag lagt korsorden? och Var ska stickningen ta plats?

Men det är roligt också. Och faktiskt skönt att tänka att jag spola hur många gånger som helst på toaletten utan att tänka på att min slutna tank blir full för fort, att jag kan köra en tvättmaskin när det blir dags, att det är varmt och skönt i duschen.

Jag kommer att trivas här också!