Glad Advent!

Jag köper aldrig veckotidningar. Ibland kan jag stå där och tumma på nån men det stupar oftast på att jag inte behöver fler pajrecept eller tips på hur hallonsylt ska kokas. Eller också tycker jag dom är för dyra… Man kan ju få en pocketbok för samma pris! Ibland är jag faktiskt småsnål, eller konstigt snål skulle man kanske säga. Jag tvekar på en tidning som kostar 59 kronor men kan gladeligt i nästa stund köpa mej en jumper för över 1 000 kr. Mina ekonomiska kalkyler visar ibland prov på enormt märkliga resonemang.

Men till jul köper jag i alla fall en tidning ”Lantliv”. En fantastisk tidning som visar hur julen ska se ut på höjden och bredden och längden och tvären. Såklart är alla bilder tagna från gamla hus i Dalarna eller ett växthus med immiga rutor eller en gammal vedspis i ett torp nånstans. Sånt skapar julstämning.

Under temat ”Skapa, baka och pynta” kan man hitta de mest fantastiska tilltag. Man kan lägga hyacinter i botten på en glasburk med bara lite vatten längst ner, då växer den och fyller hela burken. Glasburkar är bra, där kan man lägga lite av varje; mossa, vita tjocka ljus eller kvistar av olika slag.

Varför använda julklappspapper när man kan slå in sina paket med ett vackert linnetyg?? Om man inte har några stuvar liggande ?? så kan man köpa en tygbit, och utanpå paketet kan man göra en fin krans av lingonris. (Kan bara se hur det paketet ser ut sen det färdats ett tag och landat under en gran som dignar av paket…). Man kan torka apelsiner och hänga som en girland. Och röda pappersservetter – släng dig i väggen. Nej ta och riv sönder ett linnetyg (linne verkar poppis … har jag nåt överhuvud taget i linne hemma?) och gör stora härliga fransiga servetter, forma en stor knut och lägg i lite granris… Det får bli nåt lakan som stryker med i jul.

Skogen ska in. Den skapar julstämning. Fast där är jag lite med. Jag har lummer i taket. Och … ”Sticka värmande vantar” … jojo, man är inte helt ute.

Jag läser och bläddrar och tänker och suckar. Och inser motvilligt att jag inte bor i ett dragigt och omålat hus på landet, eller en gammal herrgård i Dalarna utan i en helt vanlig lägenhet med i det här sammanhanget otroligt lite fria ytor att ställa julsaker på.

Så jag sticker väl till Maxi och köper mej två hyacinter …. som vanligt!

GLAD ADVENT PÅ ER!

 

Vad har jag missat?

Jag har faktiskt ingen aning om hur min näsa ser ut? Eller om den passar i sitt sammanhang, dvs mitt ansikte. Jag tittar aldrig på näsan över huvud taget. Inte heller har formen på mitt käkben lett till oroliga spekulationer över hur det skulle se ut om det var lite mer böjt, eller rakt eller … Nej, jag kör min vanliga rutin framför spegeln, satsar på ögon make up, lite rouge och sen förstås läppstift. På några minuter är jag klar med allt, redo att möta världen i mitt gamla vanliga jag.

Det tog ett tag innan jag fattade att bilder på Facebook kunde vara retuscherade, jag har bara tänkt ”Den där hon kan verkligen sminka sig!” Och nu förstår jag att dom har retuscherat hela ansiktet till en fantastisk bild. Det finns tydligen många/massor av människor som kommer till plastikkirurgen och visar upp en sån bild på sej själv och ”beställer” det utseende. Min mamma skulle ha sagt: ”Gud signe toka!!”

Ja vad ska man säga…. mer än att det är tur att jag inte har några såna planer. Det skulle förmodligen helt ruinera mej. Kan bara tänka mej när jag kommer till kirurgen och säger:

– Jag skulle vilja fylla i några rynkor.
Om han överhuvudtaget skulle kunna svara pga alla skrattparoxysmer och när han för sin inre syn ser alla sina drömmar besannas (hus på Bahamas, värsta Lexus-bilen, helikopter till jobbet), så skulle han såklart säga:
– Men va roligt, klart vi ska fixa det…. Vi börjar väl så smått runt munnen och sen tar vi kinderna, runt näsan, pannan och så spar vi halsen till sist….

Annars gläds jag åt Ikea-reklamen när den lilla tjejen kommer in och ska trolla för hela familjen. Hon är så gullig och allt är så gulligt och jag tänker tillbaka på när mina barnbarn fick just en trollerilåda till jul och vi vuxna satt andäktigt och sa ÅÅÅh. Ska bli spännande att se om jag får nån önskelista med ”begagnad klänning storlek 34, tack”.

Och nu drar jag till storstan ett tag. Ska titta vad dom har för julpynt på Åhlens och förmodligen kommer jag hem med ytterligare en stjärna eller en lampa eller mest troligt en stor röd duk…

Hur skriver man chaou  typ chaw!

 

 

 

Kroppens förfall

Vi kvinnor pratar ofta om hur trist det är att man fått så mycket skinn över på äldre dar. Det hänger och slänger lite varstans och rynkorna breder ut sig som en stråmatta över ansikte och hals och ben och bål. Det kvittar att alla, som inte har uppnått samma ålder, höjer den äldre kvinnans ålderstecken till något vackert och fantastiskt, dom säger att det är fint med rynkor…..

Kroppens förfall är inte roligt. I mitt fall är det i rakt nedstigande led. Höger axel. Den har absolut flyttat sig neråt en bit. Jag är alltså en osymmetrisk figur. Jag oroar mig för belastningsskador. På vänster arm. Det är värst när jag är ute och går och hela jag liksom hänger ner i ett försök att visa upp en avslappnad stil. Man kan väl inte gå med armarna rakt ut? Vänsterarmen måste nämligen minst var femtonde minut ta sig från vänster in till blixtlåset på jackan, dra ner det en pytteliten bit, in under halsduken (om det är fransar kan det bli problem), under tröjan och under det jag har under tröjan för att nå fram till BH-bandet och sen dra upp det till axeln igen. Samma väg tillbaka. Och så är det frid och fröjd ett tag.

Jag har såklart ställbara BH-band, fattas bara. Men hur oaptitligt är det inte att ha höger bröst ända uppe vid hakan och dessutom riskera att bröstet helt enkelt ramlar ur. Då blir det svårt att åtgärda mitt under brinnande promenad.

Man kan inte beskylla mej för att vara en person som via sociala medier lägger sig i samhällsdebatter, som har relevanta synpunkter på allt som finns eller som bidrar till en hög moral. Nej, detta är en notis från en fullständigt oallvarsam, flummig, löjlig och ytlig person som inte har annat att tänka på än rena rama dumheterna. Jag skriver om fjask helt enkelt.

Men måndag är det och ingen snö har fallit och det är mörkt och grått och härligt och som gjort för att sitta inne och sitta still….

Äntligen är den här!

WOW!!! Nästa helg är det Singles Day på Elgiganten. Eftersom jag aldrig blev gift så känner jag att detta är en händelse som måste bevakas och utnyttjas. Just nu kan jag inte komma på vad jag behöver därifrån. Jag har ju redan alllllt. Men bara för sakens skull ska jag prova.

Jag är nämligen intresserad av hur vi ska komma fram till att jag kan ta del av erbjudandet. Kan tänka mig konversationen:

– Och du är singel?
– Japp.
– Kan jag få ditt namn. Här kommer grejen. Jag antar att dom har samma dator som jag, dvs en sån där som så fort jag skriver in Ba i Barbro så rasslar det till och så står det namn och adress och mobilnr och hela faderullan. Nu undrar jag: har Elgiganten lagt till ett fält där det står ”Boende på samma adress”. 
– Det står här att det bor en man på samma adress som du?
– Jag hyr ut ett rum till en student.
– Student? Han är född 1944.
– Ja tänka sig. Han går visst en kurs i konsthistoria på universitetet. Visst verkar det ofattbart …. jag menar …. i hans ålder!! Men jag behöver hjälp med hyran så för mej får han läsa vad han vill.
– Känns lite tveksamt att ge dig ett kampanjpris idag. Erbjudandet är enbart avsett för singlar.

Just där känner jag nog att mitt experiment är slutfört och glatt kan konstatera att dom följer vissa regler. Jag gillar sånt. Har man sagt singlar så ska det va singlar.

Så jag tar stoiskt tag i kartongen med en elektrisk grill och bär den tillbaka till hyllan. Faktiskt glad, för vad ska jag med en grill till?

I övrigt kan jag konstatera att jag ligger efter när det gäller matintaget. En upplysning som förmodligen ingen kan tro om dom sett mej. Men i dagens tidning stod att en dietist på pensionärsmöte hade berättat att man ska äta tre mål om dagen + mellanmål och kvällsmål. Och igår var jag på föreläsning med Nisse Simonsson och han berättade att man, för att undvika stress, ska lägga allt åt sidan som man inte kommer att grämas över om en dag eller en vecka. Man ska inte sura och gräma sig alls faktiskt, utan vara positiv över en ny dag och en annalkande tråkig vinter. Sånt går inte att påverka, det är lika bra att man är glad.

Så idag är jag jätteglad att jag kan gå på gymmet och att jag har fyra härliga måltider kvar! Ha så roligt ni också!

 

 

 

Busy girl!

Nu jädrar. Baka bullar på en söndag? Man kan undra varför eftersom det borde tillhöra arbetsuppgifter för hårt arbetande personer som under veckorna inte har en endaste liten lucka att vika för degknådning.

Men, eftersom jag ”inte gjort ett handtag” (mammas uttryck) av huslig art på flera dagar och att jag inte har en enda liten brödskalk i frysen, så kände jag att idag har jag verkligen lucka…. hela dan faktiskt! Och man kan ju inte lösa korsord, spela på mobilen och glo en hel lång dag. Just ja, ska försöka hinna ta lite luft också. Men det kommer alltid i sista hand för mej, inget som prioriteras. Många andra saker är sååå mycket viktigare…. och roligare.

Mycket i mitt liv förenklas hela tiden. Jag skulle vilja skylla det på bekvämlighet. Jag tycker det är jättejobbigt att plocka fram en hushållsassistent som bara fått plats på nedersta hyllan i skåpet. För att få fram den måste jag tömma allt som är framför, dom sakerna har jag ingenstans att ställa så då måste dom in igen och sen ska assistenten tillbaka. Samma procedur igen. Jag har därför valt en bekvämlighetsväg, jag tar aldrig fram assistenten. Har i själva verket donerat den till en hjälporganisation – finns  säkert många som vill höra den surra och snurra. Så nu gör jag min deg i en bunke och tänker att så gjorde mamma alltid. Och hon bakade inte lite bullar åt gången kan jag säga. Dom blir lika bra, kanske inte lika höga och fluffiga, mer låga och mjuka, men lika goda är dom.

Efter att ha sett för många matlagningsprogram greps jag ett tag av burkfobi. Så fort jag passerade ett skyltställ med glasburkar, såna där som mamma hade fulla källaren av men då hade hon konserverad mat i dom. Nu ska man bara använda dom för att det ska vara fint. Så jag har handlat och handlat och fyllt burkarna med torra varor. Fast nu har jag kommit på att det nog är tanken att man ska ha dom på en öppen hylla så att man ser vad som finns däri. Jag har knölat in alla mina på näst översta hyllan i skåpet och där står dom i en enda röra och det är omöjligt att lista ut var farinsockret befinner sig om man inte plockar ut alla och kollar. Så idag ska jag städa skåpet också, kanske flytta om lite.

Sköna söndag, here we are!