Kroppens förfall

Vi kvinnor pratar ofta om hur trist det är att man fått så mycket skinn över på äldre dar. Det hänger och slänger lite varstans och rynkorna breder ut sig som en stråmatta över ansikte och hals och ben och bål. Det kvittar att alla, som inte har uppnått samma ålder, höjer den äldre kvinnans ålderstecken till något vackert och fantastiskt, dom säger att det är fint med rynkor…..

Kroppens förfall är inte roligt. I mitt fall är det i rakt nedstigande led. Höger axel. Den har absolut flyttat sig neråt en bit. Jag är alltså en osymmetrisk figur. Jag oroar mig för belastningsskador. På vänster arm. Det är värst när jag är ute och går och hela jag liksom hänger ner i ett försök att visa upp en avslappnad stil. Man kan väl inte gå med armarna rakt ut? Vänsterarmen måste nämligen minst var femtonde minut ta sig från vänster in till blixtlåset på jackan, dra ner det en pytteliten bit, in under halsduken (om det är fransar kan det bli problem), under tröjan och under det jag har under tröjan för att nå fram till BH-bandet och sen dra upp det till axeln igen. Samma väg tillbaka. Och så är det frid och fröjd ett tag.

Jag har såklart ställbara BH-band, fattas bara. Men hur oaptitligt är det inte att ha höger bröst ända uppe vid hakan och dessutom riskera att bröstet helt enkelt ramlar ur. Då blir det svårt att åtgärda mitt under brinnande promenad.

Man kan inte beskylla mej för att vara en person som via sociala medier lägger sig i samhällsdebatter, som har relevanta synpunkter på allt som finns eller som bidrar till en hög moral. Nej, detta är en notis från en fullständigt oallvarsam, flummig, löjlig och ytlig person som inte har annat att tänka på än rena rama dumheterna. Jag skriver om fjask helt enkelt.

Men måndag är det och ingen snö har fallit och det är mörkt och grått och härligt och som gjort för att sitta inne och sitta still….

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *