Listan är här…

Så kom den äntligen! Listan. Med nyorden. Som vanligt har de flesta gått mej spårlöst förbi, för vem har nånsin hört talas om Bokashi (metod där matavfall komposteras genom fermentering ???!!!) eller Digifysik, fast när jag läser på just det ordet så kan ordet stundtals inbegripa nätläkare. Och det har jag hört talas om. Senast på en lokalrevy när glesbygdsmannen skulle ringa upp doktorn och visa alla möjliga kroppsdelar i telefonen. Ni fattar…

Nej det enda jag kommer att ha nytta av är Lårskav (hudirritation mellan låren). Lårskav för mej uppkommer nämligen när jag har ett par strumpbyxor som inte håller sig uppe i midjan utan åker ner. Då blir det lårskav. Mitt förhållande till just strumpbyxor torde vara känt. Ära vare sommaren när man kan gå barbent och Oära vare hösten då man måste börja med strumpbyxor.

Jag skulle faktiskt kunna drabbas av Ögonkramp (för mycket skärmtid på mobilen) eftersom jag hittat ett jätteroligt spel, som  är ett slags patiens. Jag spelar och spelar ända tills jag har slut på liv och får uppmaningen att jag ska köpa loss några, men se där går gränsen. Jag spelar inte om pengar på nätet… det ska ingen komma och säga. Mina nöjen är helt oskyldiga och bara hobbyiga.

Annars är det prima liv. Ute strålar solen från en molnfri himmel. Tyvärr tyvärr har nästan all snö försvunnit och min närvaro på gator och torg är minimal pga halkrisken. Jag går som en som har lårskav helt klart.

Dagen bör därför bli av det lugna slaget. Kanske vilar jag mej i form tills det blir ett nytt fantastiskt år. Kanske tränar jag på att säga och skriva 2019, det blir svårare och svårare att lära sig nya saker eller hur? Och kanske drömmer jag och är glad över att jag nästa år ska få fylla år igen. Man ska vara glad åt sånt!

Tja!

 

Bättre förr …?

Jag brukar sällan varken tycka eller säga att det var bättre förr. Mest för att jag inte vill betraktas som en gammal dam som förfäras över allt det nya och som är lite trist och gnatig. Men ibland är det faktiskt så.

Härom dan skulle jag till affären och köpa sill att lägga in. Det var en hel rad med tanter som stod innanför glasdörren och undrade och letade. ”Nej, den där kan det inte vara, den är ju femminuterssill!”, ”Det ska vara en konservburk”… osv. Nu har Abba ändrat från konservburk till plastförpackning och det säger jag inget om. Antar att det är miljömässigt bättre. MEN på burken fanns på baksidan ett recept på inlagd sill. Som jag följt i alla år. Här var det bara blanka vita plastkanter och inte en beskrivning så långt ögat nådde. Jag letade vilt i mina minnen och kom på hur jag skulle göra – utan beskrivning. Men ändå!

Nästa chock kom när jag skulle koka knäck igår. På baksidan av den lilla gulliga förpackningen så har det alllllltid stått hur man gör när man kokar knäck. Detta sker ju inte mer än en gång per år, så lite svårt är det att minnas. Det var bara att leta upp ett recept i telefonen. Allt ska man slå upp och ta reda på själv. Det Var Bättre Förr.

Ibland blir jag också lite småirriterad när jag tittar på nyheter och sport. Man nämner lite, liksom en rubrik, och sen hänvisar man till en sida på webben. Snart kommer det väl bara en massa länkar rullande i TV-rutan och så får man sitta och kolla själv.

Nog om detta. Nu är det dan före dan. En av döttrarna har anlänt till hemmets lugna vrå. Hostande avser hon att kolla på TV hela dagen och jag är inte sen att anmäla mej som sällskapsdam. Fast det förstås, jag har ju mitt pussel också…

… som går framåt. Som tur är har jag en ”pussel-duk” som jag kan rulla ihop och lägga undan ifall bordet behövs till annat. Men idag och i morgon ligger det kvar och det blir en bit då och en då. Fridfullt är det i alla fall.

Och mitt i fridfullheten så hoppas jag att alla jag känner och inte känner får en riktigt Fridefull och för all del Fröjdefull Jul. Simma lugnt!

Det är mycke nu..

Jag gillar forskning av alla de slag. Speciellt om det gäller sånt som har direkt beröring på mej själv. Just nu granskar jag en studie gjord av en dansk läkare som menar att kvinnor slappar för lite i förhållande till män. Han uppmuntrar alla kvinnor att lägga sig på soffan oftare… Frågan är väl om det ens är möjligt i mitt fall. Jag ligger i soffan från halv åtta på kvällen tills TV:n är slut. Visserligen reser jag mig upp i halvsittande läge om jag ska pressa i mej en apelsin eller som i dessa tider sippa på lite glögg. Men annars så ligger jag så still och lugn.

Fast nu lär det vara bråda tider …. Julen står för dörren! Synd, för jag hade tänkt ta en promenad i det vackra vintervädret (gammalt skämt som tyvärr bara kan användas en gång per år).

Det är mycke nu. Jag köpte ett pussel härom dan. 1000 bitar – varför nöjde jag mej inte med 500? Och dessutom är flera bitar borta… Jag ska reklamera. Jag menar varför skulle man inte hitta en kritvit kantbit? Såklart är den försvunnen!  Om man räknar på hur många bitar jag lägger på en kvart så skulle man inte överleva ifall det var ackordsjobb. Till slut ska det i alla fall bli en massa fina gamla hus med gräs på taken på nån ö, kanske på Irland. Tyvärr är de flesta husen röda och alla har sjuuukt många fönster. Men roligt är det och jag sitter och glor på bitarna så fort jag får tillfälle, vilket som ni förstår är ganska ofta.

Men idag måste jag ändå slita mej en stund och producera en matnota. Stor tankeverksamhet stundar. Julmaten är ganska lätt men man ska ju äta dom andra dagarna också och då har jag ingen fantasi alls. Frågan blir – kan man äta prinskorv på juldan och skinka på annandan och lax dan innan jul men vad äter man i så fall två dagar innan julafton? Frågorna hopar sig. Bland annat så frågar jag mej – hur var det nu, är det nån mer än jag som äter sötost? För om det är bara jag så kokar jag ingen. Nån måtta får det väl vara…

Nu blev jag plötsligt alldeles trött och jag tror bestämt att jag ska ta och lägga upp bena en stund och ägna mig åt funderingar. Idag ska jag utmana mig själv och försöka tänka på samma sak i tio sekunder. Kanske sötosten?

Och alla ni andra, som verkligen har fullt upp just nu… kämpa på! Snart är det jul!

 

 

Lucia-minnen

I morse hade vi förmånen att få besöka Lugnvikskyrkan för att titta på Klass 3:s Luciatåg. Jag lipade från ”Natten går… ” till ”Sankta Lucia”. Dom var så söta och allvarsamma. Lucian skred fram med koncentrerad blick och alla i tåget sjöng med stor inlevelse och lust. Förutom dom vanliga sångerna så fick man även höra några alldeles nya, för mej i alla fall. En ljuvlig morgon!

När jag satt där så mindes jag förstås andra luciamorgnar, då våra barn hade huvudrollen. Och läste verser som vi tränat på hemma tills dom satt som ett rinnande vatten. Den minsta blev ofta förkyld just till Lucia. Hon hade en aning feber men den knäppa modern petade i henne en Alvedon och sa: ”Såklart att du ska gå idag, det är ju Lucia… och du ska ju läsa en vers …” Typiskt mej så trodde jag att hon skulle bli så otroligt ledsen när hon efter några dagar vaknade upp ur feberruset och upptäckte att hon missat själva Lucia. Nu så här många år efteråt kan jag tänka: Stackars barn, hon hade nog helst krupit ner i sängen och sovit bort febern…. Men jag tänkte väl att får man chans att uppträda så tar man den.

Det kan bero på att jag numera tillbringar alldeles för mycket tid i min Tankesmedja. Men nog sitter jag och kommer ihåg väldigt många dumma saker jag gjorde och sa som förälder. Men då, i stridens hetta (ibland kändes det så) intalade man sig att man alltid visste bäst och gjorde rätt. Om inte annat så låtsades man det. Till alla mina barn säger jag nu som Jesus: ”Förlåt dem ty de visste icke vad de gjorde..”

Annars så tänker jag… har ni tänkt på att väldigt många nu säger ”Jag tänker att… när dom får nån fråga. Istället för ”Jag tycker …” Och nu verkar det vara bara jag som säger ”typ” eller ”sjukt”. Nu när jag äntligen fått in dom uttrycken som en naturlig del i mitt annars så rikliga ordförråd, så är dom ute. Jag tänker i alla fall på att jag har det så sjukt bra och just idag är det typ en sån där dag då jag bara ska nöjda mej med att göra absolut ingenting fram till kl tre då jag ska göra stan med några kompisar.

.

Ja just det, granen är såklart klädd. Det gör jag tidigt och därmed blir jag less redan till nyår. Men vadå, jag gör som jag vill … med allting … är det inte fantastiskt! Glad Lucia på er!

Borde jag inte ha bråttom?

Med kaveln i högsta hugg blev jag stående … jag funderade inte på att bestraffa en närstående utan stod i begrepp att baka lussebröd. Det var länge sen jag slutade försöka göra lussekatter, mina såg ut som små tjocka grisar och inte blev dom goda heller.

Men nu blev jag stående och funderade …. hur gör jag istället? Gör jag vanliga bullar fast med mandelmassa och russin eller gör jag vanliga bullar med kanel och saffran?? Frågorna hopar sig. Och det är inte att undra på, så länge sen som jag gjorde det här.

Tyvärr verkar frågorna hopa sig i många sammanhang nu för tiden. Jag kommer inte ihåg både det ena och det andra. Namn har länge varit ett problem men idag visste jag inte vad kristallkrona hette (korsord). Först när tredje bokstaven blev ”i” så klarnade det. Herregud, man kan bli rädd för mindre.

Nu är bröden i alla fall klara och dom ser fina ut. Då börjar jag fundera på om jag inte borde ha lite bråttom?? Det är ju inte så långt till jul… och då funderade jag på vad jag måste ta itu med. Huset är pyntat sen länge, men i matväg. Vad ska jag göra och när ska jag börja? Det finns inget flyt längre, inget går liksom per automatik. Så i ren panik tog jag fram två (!) paket köttfärs, för köttbullar ska jag väl steka? Eller? Vi ska ju bort på julafton och dom har egna goda köttbullar, så när ska jag ha mina? Kanske i januari? Men OK jag gör väl dom ändå.

De senaste tre åren har jag gravat lax. Grannens recept blir jättesmarrigt, men när ska jag börja med det? Förmodligen nu… Man kan alltså tydligt se att en viss förvirring och obeslutsamhet har drabbat mej. Som tur är gör det inte så mycket, jag har tid att tänka och tänka om.

Vilket osökt får mig att tänka på ordet Tankesmedja. Läser i tidningen att det finns många företag som kallar sig för Tankesmedjan den eller den. Så om nån frågar mej nu vad jag sysslar med så ska jag säga – ”Jag jobbar i Tankesmedjan Minnesbanken”.

Nu ska jag ta mej en bulle och ett glas mjölk och sen ska jag vila mig i form tills jag ska gå på Nobelmiddagen… jag vet att det är länge dit men man ska väl fixa till sej lite först… Vilket är en annan sak som tar väldigt lång tid nu för tiden. Men det kan vi ta en annan dag.