Kört fast

Ibland känns det verkligen så. Som att jag kört fast i matlagningen. Vad ska man göra, vad ska man ta? Min stora plan på det nya året var att laga mer vegetariskt. Det går sådär. Man kan inte säga att det flyter och inte heller kan jag påstå att idéerna står som spön i backen och jag bara längtar tills jag får handla alla nya, okända och spännande ingredienser, helst i väldigt små förpackningar. Annars kommer dom stå i skafferiet tills nästa jul då jag gör en storrensning och allt ”bäst-före” åker ut. Synd också att jag inte är så förtjust i ärter och bönor, där finns det massor av recept.

Den här veckan har jag fastnat i lax, kyckling och bacon… herregud va vanligt och trist! Önskar jag kunde komma på nåt djärvt och kuligt och roligt och gott. Längtar efter en snilleblixt!

 

Men så idag med posten anlände en broschyr från Maxi (reklampengar tack!) Den heter ”Vår i köket – smakstarta nya året”. Yess! Man kan både koka, steka, puttra eller polera??  OK!! Och ju längre jag bläddrar förstår jag att det här hushållet saknar ett flertal hjälpmedel som jag inte ens visste fanns. Och förmodligen är det dom som gör hela förändringsgrejen.

Jag har t ex ingen Tryckkokare, ingen Fritös och ingen Airfryer!! Och varför, varför har jag inte införskaffat en Sous Vide-cirkulator. Mycket i cirkulatorsväg har jag hört talas om men detta? Som beskrivning står det bara ”Timer med ljudsignal när tiden har gått”. OK.

En ny sak som jag köpte härom året var en plättpanna i silikon. Ja alltså det var inte en panna utan några runda silikonsaker med handtag som man la i en panna och sen hällde på smet. Jag provade men när jag skulle börja pilla med kniven och vända dom små rackarna så gick det såklart åt skogen. Men häromdan såg jag en beskrivning och då skulle man inte alls använda kniven utan bara ta i handtagen och vända hela rasket upp och ner för att stekas på andra sidan. Tillåt mig tvivla på att det skulle gå att genomföra med min tunna fina plättsmet. Nej, kanske är den mer avsedd för stekta ägg för det är ju väldigt viktigt att dom bägge två har samma runda färg och samma tjocklek?

Jag säger som dom säger i amerikanska rättegångsfilmer: ”I rest my case”. Idag blir det pannkaka!

 Fortsätt läsa Kört fast

Vad hände med dress-coden?

Besviken blev jag.

Först var jag så glad när han tillsattes. Den svenske överbefälhavaren. När han stod där i sin mörkblå uniform och alla tecknen glimmade och glittrade på den härligt långa och breda bröstkorgen. Han skulle passa in i vilka krigszoner som helst och bara genom sin uppenbarelse kunnat skrämma vettet ur både fotsoldater och gevärsskyttar.

Men så igår. På Freds- eller heter det Krigs- konferensen i Sälen? Då står karln där i kamouflagekläder… Vad är det som händer? Ville han inte synas? Var han rädd? Skulle han verka ledig och avslappnad? Frågorna hopar sig. Jag kanske skriver till hans etik-press-sekreterare/stylist och påpekar olämpligheten i denna klädsel. Vem ska jag nu se upp till?

Men idag är det i alla fall Tulpanens dag. Jag tycker dom är finast just när dom kommit hem från affären. Då står dom där i fina små knoppar och man kan bara vänta och förundras över att snart, snart blommar löken. Tyvärr brukar den glädjen vara väldigt snabbt överstånden så jag väntar med mitt inköp någon dag till så kanske jag kan glädjas över den knopp som brister framåt fredan.

Och idag är det ju tisdag… Yippie!

.. och den ljusnande framtid är vår …

… trots att många envist skulle hävda motsatsen. Jag tänker förstås på ljuset, visst är det mycket ljusare nuförtiden. Och i natt när jag inte kunde sova så låg jag och tänkte på hur det blir på Lantstället i vår, hur jag sitter där på broa och bara glor rakt ut och hur jag känner att luften just där är särskilt lätt att andas.

När jag så småningom somnat och vaknat så insåg jag förstås att det är en bra bit dit. Och satte därför igång med dagens värv. Städa i Biblioteket – visst låter det tjusigt? Faktum är att det är ett rum där det finns väldigt mycket böcker, dammiga böcker. Och det är ofantligt tråkigt att städa där. Även där kanske jag ska tillägga.

Jag kände en gång en dam som när hon städade tog ut varenda bok på balkongen, bläddrade bland sidorna så att dammet yrde. Det kallar jag städning. Jag gör som vanligt när jag gör något, jag fuskar. Blaskar på lite på ryggarna och ovanpå boken, flyttar om lite och vips är jag klar.

Men jag blev sittande länge när jag kollade igenom garantisedlar och slängde en massa kvitton som jag inte har någon användning för samt slängde flera manualer på TV-apparater som för länge sedan fått komma till Återvinnings-centralen. Himla skönt…

Och det konstiga är att det känns befriande och rent och det luktar gott också. Varför gör man inte det här oftare? Det är ju så roligt när det märks att man gjort något.

Eftersom den annalkande stormen har samma namn som Den Andre Personen i Hushållet, tyckte jag det passade med en liten virvelvind här hemma också. Han gick först, dammsugarn sen och sist jag  som försökte ta bägge på upploppet samtidigt som jag ivrigt hejade på med härliga och medryckande ramsor om olika roliga arbetsuppgifter ”glöm inte att du ska ut med soporna, laga gångjärnet …. mm mm”.

Ja se det var en rolig dag!