Vad hände med dress-coden?

Besviken blev jag.

Först var jag så glad när han tillsattes. Den svenske överbefälhavaren. När han stod där i sin mörkblå uniform och alla tecknen glimmade och glittrade på den härligt långa och breda bröstkorgen. Han skulle passa in i vilka krigszoner som helst och bara genom sin uppenbarelse kunnat skrämma vettet ur både fotsoldater och gevärsskyttar.

Men så igår. På Freds- eller heter det Krigs- konferensen i Sälen? Då står karln där i kamouflagekläder… Vad är det som händer? Ville han inte synas? Var han rädd? Skulle han verka ledig och avslappnad? Frågorna hopar sig. Jag kanske skriver till hans etik-press-sekreterare/stylist och påpekar olämpligheten i denna klädsel. Vem ska jag nu se upp till?

Men idag är det i alla fall Tulpanens dag. Jag tycker dom är finast just när dom kommit hem från affären. Då står dom där i fina små knoppar och man kan bara vänta och förundras över att snart, snart blommar löken. Tyvärr brukar den glädjen vara väldigt snabbt överstånden så jag väntar med mitt inköp någon dag till så kanske jag kan glädjas över den knopp som brister framåt fredan.

Och idag är det ju tisdag… Yippie!

.. och den ljusnande framtid är vår …

… trots att många envist skulle hävda motsatsen. Jag tänker förstås på ljuset, visst är det mycket ljusare nuförtiden. Och i natt när jag inte kunde sova så låg jag och tänkte på hur det blir på Lantstället i vår, hur jag sitter där på broa och bara glor rakt ut och hur jag känner att luften just där är särskilt lätt att andas.

När jag så småningom somnat och vaknat så insåg jag förstås att det är en bra bit dit. Och satte därför igång med dagens värv. Städa i Biblioteket – visst låter det tjusigt? Faktum är att det är ett rum där det finns väldigt mycket böcker, dammiga böcker. Och det är ofantligt tråkigt att städa där. Även där kanske jag ska tillägga.

Jag kände en gång en dam som när hon städade tog ut varenda bok på balkongen, bläddrade bland sidorna så att dammet yrde. Det kallar jag städning. Jag gör som vanligt när jag gör något, jag fuskar. Blaskar på lite på ryggarna och ovanpå boken, flyttar om lite och vips är jag klar.

Men jag blev sittande länge när jag kollade igenom garantisedlar och slängde en massa kvitton som jag inte har någon användning för samt slängde flera manualer på TV-apparater som för länge sedan fått komma till Återvinnings-centralen. Himla skönt…

Och det konstiga är att det känns befriande och rent och det luktar gott också. Varför gör man inte det här oftare? Det är ju så roligt när det märks att man gjort något.

Eftersom den annalkande stormen har samma namn som Den Andre Personen i Hushållet, tyckte jag det passade med en liten virvelvind här hemma också. Han gick först, dammsugarn sen och sist jag  som försökte ta bägge på upploppet samtidigt som jag ivrigt hejade på med härliga och medryckande ramsor om olika roliga arbetsuppgifter ”glöm inte att du ska ut med soporna, laga gångjärnet …. mm mm”.

Ja se det var en rolig dag!