Fylld till brädden

Vojne vojne, va det var kul att få fylla 70 år. Jag har precis hämtat mej sen helgen i Storhogna med familjen och mitt Öppet Hus för mina övriga släktingar, fantastiska kompisar och grannar. Mina fina döttrar var här och servade hela dagen så jag behövde inte fundera en sekund över om maten skulle räcka, om kaffet var kokt eller om grädden till tårtan var vispad. Det var en superrolig dag.

Men nu måste jag väl börja fundera på resten av mitt liv. 70 är ju en aktningsvärd ålder och när jag tittar på gamla kort när min mamma fyllde 70 år så både ser jag och minns jag att vi tyckte att hon var väldigt gammal. Såklart har tiderna förändrats men ändå… 70 år känns mycket!

Jag har ingen sån där Bucket List som en del upprättar över saker som man vill göra medan man kan. Jag känner mej rätt nöjd faktiskt. Vi har rest mycket; vi har solat och badat, varit på muséer och besökt kyrkor, åkt på bussresor i berg och dalar, provsmakat vin, tittat på ställen där storheter har vandrat, beundrat månar som varit upp-och-ner, besökt ruinstäder och ätit massor av god och ”land-specifik” mat, druckit vin och badat i pooler. Vad kan man mer begära?

Jag har det ju så bra. Jag har inte ont nånstans. Jag älskar att öva i kören varje vecka. Jag lllängtar varje kväll till mina serier på TV. Jag klarar ett invecklat mönster på vanten. Jag löser korsord och klarar nästan alla ord fast det ibland känns oöverstigligt (hur gjorde man innan man kunde googla saker? grekiska gudar t ex, dom lär man sig väl aldrig?). Jag gillar både att laga och äta god mat, vilket kanske inte är så lyckat om man betänker följderna (men vadå, det kanske inte blir nån kanonsommar, jag kanske inte behöver klä av mej precis allt utom en bikini utan kan hasa omkring i nån sladdrig klänning dagarna i ända. Det är i alla fall inget som jag tänker bekymra mej för redan nu. Jag har mina  små ideella uppdrag som gör att jag får syssla med det jag gillar allra mest – träffa folk.

Nej numera är mina önskningar högst modesta. Jag börjar, trots att det idag är minus 22, längta till sommaren och mitt älskade Övsjö. Det blir ljusare för varje dag och jag ser redan framför mej hur jag ska sitta på broa och bara glo.  Jag drömmer som vanligt om att i år händer det, mina rabatter blomstrar och frodas och jag kan lägga in ett nytt inslag när jag tar emot gäster – vi kan gå runt i ”trädgården” och kolla på hur grönt och fint och blommigt jag har det.

Jag frossar i reportage om hur ÖFK nyförvärvar, träningsspelar matcher och snart snart kan jag gå några hundra meter bort och sjunga och skråla och gråta en skvätt. Lllängtar till fotbollssäsongen!

Härlig tisdag på er också!

 

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *