Minska lite?

Understundom drabbas jag av insikten att mitt omfång ökar och att min vikt borde justeras – neråt. Stundtals är jag inne på olika metoder för nedskärning. Jag lyssnar på andra mycket smalare människor, jag läser, jag lyssnar och tänker att kanske ändå… det skulle kanske funka.

Oft-tals avslutar jag dock diskussionen med mej själv och tänker saker som att det är bra att ha lite att ta av ifall… eller det är inte fint att vara föör smal heller (som om den risken skulle bli överhängande). Fast i samma andetag tänker jag att det vore roligt att prova. Tyvärr har jag också märkt att när jag börjar diskutera min eventuella viktminskning så är det ingen som längre protesterar och säger ”men inte ska väl du…”  Jag fattar! Plötsligt är det inte alls roligt att alla håller med.

Så igår började jag på min hälsotrappa. Eftersom jag fick kaffe och smörgås på säng hoppade jag över den obligatoriska filtallriken. Ut och gå var nästa etapp. Det var bara det att redan på första fotsteget utanför ytterdörren så slirade jag till, trots isdubbar. Det är svinhalt ute. Jag tittade bortöver gatan och där var blankt och guppigt. Livsfarligt för mej.  Det var bara att gå in igen och ta plats i soffhörnet.

Till lunch blev det ett kycklinglår och några tomater. Härligt.. nu är jag på gång! Men sen var det fotboll. Otroligt spännande. Och nåt måste man ju gnaga på under tiden dom spelar. För att orka skrika och heja måste man ”ta sig nåt”. Är det kolhydrater man behöver för att orka? Jag kan inget om näringslära heller. Tyvärr var min uppladdning inte till någon som helst hjälp, det blev 0-0.

Så efter kl 1500 igår blev det en semla till kaffet, en drink för att stilla nerverna, Biff Rydberg med många goda potatisbitar stekta i smör och lite öl och snaps till det.

Snacka om bantardag!  Men idag tar jag nya tag. En granne kommer hit på lunch och då blir det kycklingsallad – smalt? Och vem vet, kanske trotsar jag makterna och ger mig ut på en stapplig promenad i närområdet. Fast å andra sidan har den utflykten absolut ingenting med kondition eller viktnedgång att göra. Så sakta som jag tar mej fram nu vore det lika bra att inse att det endast är för den friska luftens skull som jag gör mig besvär och då kunde jag faktiskt lika gärna sätta mej väl påklädd på uteplatsen och andas i djupa lugna tag.

Så i eftermiddag sitter jag och nynnar den gamla sången ”på gatorna gick folk omkring och drog från kroog till krog, och alla drack varandra till och dansade och log”. Bortsett från krogen och drycken så drömmer jag om när jag kan dra iväg på långpromenaden med friska frejdiga steg och inte vara ett dugg rädd att jag ska dratta omkull. Och i morgon är det måndag och då går jag på gym… Det blir toppen!

 

 

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *