Vill inte …

Nu vill jag inte höra nåt mer. Om allt orättfärdigt som försiggår i både stora vida världen och här hemma. Programmet Uppdrag Granskning är jättebra, dom hittar så många oförrätter och oegentligheter för världen att beskåda, men det blir för mycket för mej. Förr gav dom sig in på intervjuer med en gömd mikrofon i kavajfickan men nu visar dom upp än det ena och än det andra graverande dokumentet samtidigt som dom ställer mycket obehagliga frågor som inte kan besvaras av det förskräckta intervjuobjektet. Det lämnas in papper och bevis i mörka hotellrum och källorna är ofta hemliga. Igår var det min gamla arbetsgivare som konfronterades med bevis om oegentligheter. Här ser det dock ut som att det är fler än jag som inte fattar. VD:n såg minst sagt förvånad ut och det kanske inte var så lyckat.

Jag fattar helt enkelt inte. Fast jag inte riktigt vill tillstå det så är jag kanske ändå  för gammal och trög i kolan. Jag kan inte få in i mitt huvud hur en amerikansk kongressmans affärer i Baltikum kan få en svensk bank på fall. Och jag förstår inte hur en amerikansk kampanjgeneral kan få Trump att vinna valet genom att han har nästlat sig in i Ukraina. Det är som en kriminalserie alltihop.

Och jag vill inte höra mer om Kindberg och Östersundshem och ÖFK. Jag vill bara ägna mig åt att gruva mej inför söndagen då vi ska möta AIK borta. Såna lättsinniga tankar är det enda jag klarar av.

Och jag vill absolut inte anstränga mej att försöka förstå politiska resonemang, jag tappar tråden direkt. Ungefär som när dom visar vädret, jag hör vad dom säger men när det gått en minut kan ingen få mej att redogöra för om det kommer att regna i morgon.

Om det inte vore så tråkigt skulle jag dra täcket över huvudet och varken se eller höra. Men det blir så trist och instängt så jag har bestämt mej för en annan strategi. Jag ska bara se på roliga program som helst inte är verkliga. T ex alla serier som jag alltid älskat, dom är ju OK, det är bara hittepå. Och så ska jag titta på sånt som Lerins Lärljungar, igår fick det programmet mej att både skratta och gråta på samma gång.

Jag ska göra saker jag tycker om och överlåta allt tungt till såna som förstår bättre. Jag ska nicka och hålla med i lagom hög grad. Jag ska bli en lättsinnig, dum, obekymrad, oengagerad och underbart lycklig 70-åring… med början nu!

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *