Nu är det drag i vinterskorna

Som O-VANLIGT är jag uppe med tuppen, här kan man tänka sig olika kommentarer ”vilken tupp? ”vem har sagt att tuppen är uppe tidigt”, ”det där är nåt gammalt fjant, ingen säger det längre”. I alla fall så vaknar jag tidigt och känner mig O-FULL av arbetslust. Inser att jag måste göra en hastig och O-LUSTIG rajd i mitt hem. Jag drömde dessutom i natt att när jag torkade damm på en fin vas så blev det en rand efter trasan …. O-TUR.

Kastade mej in i garderoben i hallen. Bort med överdragsbyxorna, dunjackorna kanske ska tvättas?, fler skor ska ner i förrådet, vantar och mössor ska placeras fint i lådorna (vi har väldigt många vantar och handskar i det här hushållet – O-NÖDIGT!), vinterhalsdukar ska vikas ihop och läggas fint i en korg som ställs undan på O-SYNLIG plats. Alla sittunderläggen till fotbollsmatcherna ska vikas ihop och placeras i härför avsedd påse. Ryggsäcken med gym-kläderna hamnar längst in, jag har nu avslutat min variationsrika, oftliga, fokuserade och till intet nyttande gym-säsong.

Fram ska alla fina små scarfsar/scarfar (man får välja vilket som passar bäst), alla sommarskor ???? Jag har inga sommarskor!! Vad har man på sej på fötterna på sommaren? Dom ser trådiga och uttrampade ut, rent av skulle man behöva tvätta dom också – går det? Regnjackan ska väl hängas fram, för det blir väl regn nån gång?

Och medan jag höll på så började jag riva i alla sommarbyxor och shortsen och korta kjolarna som jag packade ner för inte så länge sen. Då var dom tvättade och strukna och nu ser dom ut som om jag hade slängt ner dom huller om buller. Måste strykas…. och provas! Herregud, dom känns jättetrånga. Är det O-VANA eller har jag blivit större? Hjälllllpppp! Fast kanske om jag ”spiter” på mej dom så går dom ut sig… Väldigt O-VANLIGT att tygbyxor går ut sig. Nästa jag köper ska var stretch både på längden och tvären.

Och bäst som jag tittar ut så ser jag att grannarna håller på och krattar!!! Städdagen är inte förrän den 12:e!!! Alltså måste jag ut med krattan en sväng också. Vojne vojne vilken O-TROLIGT O-BESKRIVLIGT O-LAT dag det här blir.

Kontroll över markområde har påbörjats

… och snön låg vit på marken när vi kom. Ja inte vit, den var väldigt svartprickig. Och det kan man ju verkligen fundera över. Hur kan snö som legat nära skogen hela vintern, där inga vägar går och därmed inga bilar kör, vara så smutsig. ”Vit som snö” tillhör sagornas värld.

Vilket underbart väder och vilken fantastisk påsk! För varje dag smälte snön undan och blev till stora lokar med iskallt vatten. Vinterskorna byttes ut mot gummistövlar, ja alla paren som stod i förrådet kom till användning, vi slogs om dom.

Och framför broa blev det bruna området större och större. Solstolen kunde snart ställas direkt på marken. Då började det …. Kriget! Dom kom krypande genom snön, över snön eller via en smal sträng med brunmark. Dom kom i tusental och dom var mycket ivriga och påstridiga. Dom ville helt klart ha besittning. På området ovan, kanske en meter åt alla håll, uppskattade jag att det fanns 10 000 st… Påståendet ogillades av mina närstående, påstods vara grovt överdrivet. Och visserligen är jag dålig på att räkna men jag tror ändå att jag var ganska rätt ute. Och, det är faktiskt sant, fast vi satt tre personer på nästan samma fläck, så var det mina fötter dom ville åt. Dom kröp upp på skon, uppför benet och det gjorde faktiskt ont, okey då, lite ont. Dom markerar sitt missnöje med mitt sätt att sköta fastigheten helt klart.

Och i början tyckte jag det var lite fascinerande att se hur det började leva i jorden.  Och tänkte att det skulle ha varit roligt om man kunde dressera dom. Jag såg framför mej hur dom hivade upp ett löv på huvudet och sen trippade iväg på två ben till bostaden där ute i skogspartiet. Där det är så soligt och fint. Fast jag tror inte dom går att locka till vilka enformiga arbetsuppgifter som helst. Jag misstänker att dom är lite enkla i kolan och helt saknar organisationsförmåga. Dom springer ju fram och tillbaka, dom krockar, dom kryper, struntar i trafikregler och dom verkar inte veta åt vilket håll dom ska.

Okey, dom är många… men jag har stridsbekämpningsmedel. Dom blir inte långvariga framför broa… men först måste jag förstås kratta…. och köpa mer Myrr…

Och nu är jag i stan igen och bara tänker på hur härligt vi haft det!

 

 

En vit påsk

Vojne vojne va kul det var igår när jag rattade iväg österut till Lantstället. Första gången sen i höstas.

Solen lyste som en stor lampa ovanför huvudet och himlen var så blå så blå. Ganska kallt, det gnistrade i snön. Och då kan man säga att det verkligen gnistrade. Det var jättemycket snö där. Man kunde gå på skaren och det är ju en härlig känsla. Jag minns när jag var liten och mamma sa ”Skynda dej så hinner du ta sparken ner till sjön innan skolbussen kommer”. Det lutade lite nerför på lägdan och det var så kul att glida fram över snön.

Att ta sig in innebar ett mindre konststycke. Det hade rasat från taket och allt hade hamnat på ”broa”. Man fick attackera från sidan och svinga sig upp genom att ta tag i räcket.

Väl inne funkade allting. Vattnet pilade och rann. Ingen råttframfart i sikte. Knappt nån spindelväv heller. Nån (?) hade tydligen städat ordentligt innan vi for hem i höstas. För säkerhets skull drog jag dammsugaren och torkade av lite, bara så att man vet att det är gjort. Och TV:n funkade också.

Så nu bär det iväg på påskfirande. I morgon lastar vi bilen full med ännu mer mat och vinterkläder och varma skor. Det blir en vit påsk (fast vi har med oss lite vin också!). Glad Påsk på er också!

Nya ord poppar upp

Ett tag sades allting vara en Utmaning.  Alla intervjuoffer meddelade att det ena och det andra skulle ses som en utmaning. Jag hade stora problem att se något i mitt liv beskrivas som just en utmaning. Jag menar, jag pinnar ju på här och klarar av det mesta som jag förväntas klara av. Men kanske är det en utmaning att ta sej till affären och handla prisvärda och faire-trade-rätt saker, titta på informativa TV-program och källgranska Wikipedia. I så fall så …

Nu är det i alla fall ett annat ord som är inne och som används väääälllldigt ofta. Pop-up. Idag läste jag att superkända Fäviken ska öppna pop-up-restaurang i en av kabinbanans gondoler i påsk.

”Min” bank försäkrar att vi inte ska vara ledsna över att kontor efter kontor stängs. Man tänker öppna pop-up-kontor bl a på Biblioteken. Så nu har dom lejt ut penninghanteringen till ICA och så använder dom sig av bibliotekets lokaler till att bedriva banktjänster. Vart är vi på väg?

Men jag ska inte vara sämre. I påsk tänker jag öppna en Pop-Up-Restaurang på Lantstället. Jag tar helt enkelt ut en kokplatta och så serverar jag en 2-rätters: Vitt bröd eller spisbröd till förrätt och Soppa till varmrätt. Då behöver jag inte slita på mina lokaler och kanske går det lite mindre bröd om dom måste hålla på och bre med frusna händer. Hihi!

Annars har jag jättemycket att göra nu … måste bära ner alla vinterskor till förrådet… för visst törs man väl plocka undan spikskorna? Kan väl knappast bli halka igen? Och vissa jackor kan jag hänga undan. Fast värsta dunjackan vete tusan, vi ska på fotboll på Långfredan …

Det är helt klart en utmaning att hinna med allt nu. Måste knäppa knappar, dra igen blixtlås, kanske tvätta, hänga undan. Är det nån som fortfarande stoppar tidningspapper i skorna när dom ska ligga för sig själv nere i källaren över vintern? Tänkte väl det!

Sökes/Finnes

Häromkvällen när jag som vanligt låg i min sköna säng och spenderade några goda minuter på en spännande bok, small det till bredvid mej. En ganska hård smäll. Som tur var läste jag ”bara” en roman om den koreanska hibiskusblommans betydelse och alltså inte nån deckare. Men rädd blev jag. Vad var det som lät?

När jag körde ”Finn 5 fel-leken” kunde jag inte upptäcka nåt som hade ändrats. Den andre personen i hushållet snusade i sängen bredvid och verkade inte kunna vara upphov till nån smäll.

Så snart hjärtat slutat slå extraslag bestämde jag mej för att tänka på saken till nästa dag och återgå till hibiskusen. När jag nästa morgon vaknade nyter och skärpt förstod jag att det var en knopp på gardinstången som hade ramlat av. Stången är nämligen smalare än knoppen men hur knoppen kunde glida iväg alldeles av sig själv var svårt att fatta, ingen hade rört vid gardinen på dagatal.

Jag lät hela saken bero men när jag häromdan skulle dammsuga så kom jag på att jag skulle försöka få fram knoppen som bevisligen låg under sängen eftersom den inte fanns någon annanstans i rummet. Visst är det jobbigt att dammsuga? Speciellt om det är trångt. Jag la mej raklång på golvet och började böka med röret under sängen. Det hördes ingenting… tog från andra hållet … låg och kikade… där fanns ingen knopp. Jag fick hjälp i sökandet och jag kan tillägga att kommentaren ”Ja men det är väl klart att den ligger under sängen!” muttrades alltmedan den höftopererade långsamt tog sig ner i liggande ställning. Så nu låg vi där båda två och spanade. Vi såg ingenting annat än liiiiiiiiite dammtussar!!! Herregud, den där resan gör jag inte om i första taget, man kan bli deppad för mindre.

Summan av kardemumman är att knoppen är borta, den finns inte på stången och inte under sängen. Alltså har min relativt moderna lägenhet hemsökts av andar eller gastar. Måste ju vara rätt ovanligt, dom är väl mest i gamla hus? Måste också vara rätt ovanligt att dom vill ha en gardinknopp?

Meningen med dagens inlägg var alltså: Sökes: Metall-Knopp
Finnes: Främmande Kropp

Annars är det ju fredag och det blir en alldeles fantastisk helg. Ikväll ska vi på middag till goda vänner, på söndag är det första hemmamatchen med ÖFK (jag ska dit med halsduken i högsta hugg) och på söndag är det Internationella Bäverdagen. Snacka om att det blir härliga dagar!

PS… jag har begåvats med en hel rad nya följare. Dom skriver att dom tycker att min lay-out är ”outstanding”, att jag skriver så intressanta saker, ”Wow” och att dom ”will be back for more”. Avsändarna är utländska spelbolag… Där ser man – vem som helst kan hitta fram till en liten bloggare i Norrlands inland. DS

 

I affären….

Gick in till optikern eftersom jag tycker att mina glas i glasögonen ständigt är i behov av putsning och för att jag tycker att dom ser grumliga ut.

–  Kan du kolla mina glasögon. Jag undrar om glaset börjar bli dåligt, det är några år sen jag köpte dom.

Hon tog fram en stor putstrasa och sprutade på vätska och putsade mycket energiskt.
–  Nej men jag tycker dom ser fina ut dom här glasen, inte det minsta repiga eller så. Men ibland kan man ju behöva använda lite ögondroppar den här tiden när det är så torrt i luften. Om man tycker det känns suddigt.
–  Ja såna har jag men jag tycker inte att ögonen känns torra. Va bra, men jag ska
i alla fall köpa en sån där .

Nu kom hon fram med en liten förpackning och slog in 239 kronor i kassan.
–  239 kronor – VA, det var dyrt!!!
–  Tycker du det? Nja det finns nog dom som är dyrare. Och tänk nu på att dom
bara håller sig i 6 månader sen du öppnat förpackningen. Jag brukar skriva datum på paketet så jag vet.
–  VA… Bara 6 månader !!! Herregud, jag törs inte tänka på hur gamla mina är. Dom har stått i skåpet i evigheter.
–  Jag brukar ställa den här i tandborstmuggen så jag inte ska glömma bort den.
–  VA…  menar du att du putsar glasögonen två gånger om dan???
–  Naturligtvis inte, men jag tar ögondropparna två gånger om dan.
–  VA …Är det ögondroppar jag köpt nu alltså?
–  Javisst, var det inte det du skulle ha?

Allt blev plötsligt väldigt lustigt där på varje sidan av disken. Och jag undrade vad som hänt om jag åkt hem och börjat putsa mina glasögon med ögondropparna.

Detta är en historia om hur det går när man
1.  pratar för mycket
2.  är ouppmärksam
3.  tror att alla andra är tankeläsare

PS… putsflaskan kostade 39 kronor… och det här blir en alldeles fantastisk dag, det känner jag på mej redan!