Bli ett med din trädgård – eller inte!

Jag måste motvilligt medge att jag hyser viss beundran för en sån som jag. Som år efter år efter år inbillar sig att här på Lantstället där ska grödan den gro. Jag fraktar jord och gödsel och transporterar idéer från vårvintern och fram till sådd. Jag tror jag tror på sommaren. Här kan man se årets pallkrageresultat:

Det till höger är rädisor och dom är säkra, problemet är bara att så fort man börjar äta på den första färdiga så blir dom andra för stora. Men det ser bra ut för helhetsintrycket det får man ju säga. Det till vänster ska bli sallad. I år köpte jag av misstag (igen) en påse med såbands-frön. Inge bra. Det hände absolut ingenting på en månad. Tror jag det, där ligger ett och ett frö, stor chans att vartannat ballar ur, då blir det ju inget. Nej tacka vet jag att hälla ut en hel påse på 30 cm jord, då blir det drag i jordskorpan. Dom här har tagit sig på en vecka. Kanske, kanske hinner jag ta ett blad och lägga på mackan med lite senapsgrädde på innan sommarn är slut.

Den minnesgode minns min idé om en sommaräng. En liten bit av världen där alla möjliga blommor skulle växa, alltså såna som inte finns här förut. Vallmo till exempel har jag inte fått till nån gång fast jag köpt fröpåsar och fått frön och hela plantor från folk som har lyckats. Det är bara att inse att dom inte trivs här. Det gör inte Lupiner heller och det lär väl vara enda stället i hela Sverige där dom verkligen skulle vara välkomna att breda ut sig. Icke.

Nåväl, blomsterängen anlades efter alla konstens (som det stod på paketet) regler. Massa jord köptes in och allt innehåll i kartongen med bilden på hälldes ut. Herregud vad det växte första sommaren…. GRÄS! Jaja, sa optimisten, snart kommer vallmossarna. Och det gjorde dom faktiskt, den sommaren. Nu är där heldött. Det växer inte ens gräs där! Visst är det konstigt?

Plötsligt märker jag att detta börjar likna en Trädgårdsblogg, fast tvärtom. Jag kommer ju verkligen inte med några härliga tips för ett lyckat resultat, utan tvärtom. Och nån ska ju berätta att det inte går också. Jag tänker mej att jag verkligen uppmuntrar alla till stordåd. Dom kan ju inte gärna lyckas sämre!

Andra saker blir lyckade. Som här t ex när jag lyckades säga till snälla grannen att min huggkubbe gått sönder. Vips hade han gjort en till oss. Vi hämtade den en bra bit bort i skottkärran. Jag hade tänkt ut att vi skulle rulla den hem, det är ju ändå ganska mycket utför. Behöver jag säga att den andre personen i hushållet tyckte att det var en urusel idé. Nu står den här och bara väntar på att bli slagen.

Och idag är det onsdag…. och så här långt har jag inget att klaga på!

Det är mycke nu …

Det är faktiskt mycke nu. Jag har så fullt upp med att 1) sitta på broa 2) tänka ut vad som borde göras 3) beundra utsikten över sjön 4) säga tusen gånger om dan att jag aldrig vill återvända till stadslivet (fast jag mycket väl vet att i slutet av augusti så börjar jag ”sakre ihop” så smått och längta efter flytt till pulsen…. pyttsan… och livet på min gata i stan) 5) starta igång massor av saker som jag inte gör klart 6) fika 7) ligga länge på morgonen eftersom jag måste detaljplanera min dag 8) fundera över när jag ska lägga in det jag inte hann (hihi) igår 9) i tankarna förbereda den ena kulinariska måltiden efter den andra 10) tänka på när jag ska fara och handla nästa gång…

Ja ni hör! Det är ju inte konstigt att man inte ens hinner blogga. Och nu har ju midsommaren dragit förbi också. I år var första gången på jag vet inte hur länge som vi var alldeles ensamma över helgen. Då uppstod frågan: Ska vi ha några björkar? Innan har jag såklart gått all in och pyntat och stångat och blommat och lagat mat i mänger osv osv. Men nu när jag började tänka på saken så blev beslutet lätt. Vi skiter i björkarna, vi gör ingen stång utan plockar lite blommor istället. Och inte gjorde jag inlagd sill och bakade pajer och fixade sallader mm mm. Jag köpte två sillburkar och den andre personen köpte sin favorit – inlagd strömming. Den får han ha alldeles för sig själv eftersom den är panerad och all panering har åkt ner och ligger i spadet och simmar. Hua… När jag gör inlagd strömming steker jag den utan panering,  så då slipper jag den synen.

Och det gick så bra så. Vi hängde på gulliga släkten och fixade en fin stång och sen dansade jag några sekunder och blev alldeles andfådd. Med min kondition? Det är ofattbart.

Och det började mullra på andra sidan sjön men åskan drog åt andra hållet. Men vi kurade in oss – och svettades nästan ihjäl i Lusthuset. Och vips var den aftonen över.

Igår var vi på auktion. Det är himla kul tycker jag. Rolig  auktionist – Per Bergvall – han strödde roliga citat omkring sej. ”Tysta leken slutar nu!” ”Vi gör så här – jag ropar UT och ni ropar IN”. Fint väder och jag fick med mej en liten gullig pall som jag ska ställa kaffepannan på när jag inte vill bränna upp altangolvet. Fy gröön så lyckad dag det blev.

Och idag är det måndag och då jäklar…..

 

Per Nirsa i ensamt majestät

Härom dan skulle jag försöka ta en bild på mannen som synes gå på vattnet i Storövsjön. Jag stod, som synes ganska långt ifrån, och försökte få in honom mitt i prick. Men det var jättesvårt, han vred och skruvade på sej hela tiden så det här blir vad jag fick till.

Kanske ville han inte fotas. Eller också kanske han fortfarande inte mår så bra. Här kommer en sann historia från en liten by i östra Jämtland:

1839 bodde Bonden Pehr, Hustrun Märta-Kajsa och nio barn på en stor fin gård mitt i byn. Märta-Kajsa blev plötsligt blixtförälskad i Drängen. Ja så pass förälskad så att hon funderade på att göra sig av med sin man. (Antar att skilsmäss inte var nåt alternativ vid denna tid). Tillsammans med Drängen planerade hon att maken skulle skjutas när han var ute på sjön och fiskade. Den illvilliga hustrun hade sytt fast ett rött hjärta på hans väst så att han skulle synas på långt håll för skytten. Men drängen/skytten bangade, han klarade inte av att skjuta sin husbonde.

Nya djärva mordförslag dök upp och till sist bad man den spritglade grannen Per-Nirsa om hjälp. Man konspirerade och kom fram till att Per-Nirsa skulle lura med sig Bonden på jakt i skogen och väl där skulle Per-Nirsa skjuta honom. Han skulle bli rikligt belönad med både pengar, hö och sprit.

Projektet genomfördes och Per-Nirsa kom tillbaka och berättade för alla att han tappat bort Bonden på skogen. Tiden gick och när han inte dök upp eller hittades spekulerades det förstås vilt hur en person kunde försvinna så plötsligt. Misstankar mot Märta-Kajsa och drängen fanns också.

Flera år senare när byssborna var ute med korna uppe i skogen, hittades Bondens snusdosa… efter upptäckten började man leta i närheten och där hittades hans kvarlevor. Märta-Kajsa, Drängen och Per-Nirsa åtalades och blev alla dömda till långa fängelsestraff.

Så det är väl inte konstigt att han vrider sig hela tiden han Per-Nirsa… han kanske ångrar sig!

Idag är det måndag…. yippie!

Dagarna som går

Dom här fina blommorna lever i en otacksam värld. Ingen tycker om dom, fast dom heter nästan som dom älskade rosorna. Men jag tycker dom är jättefina där dom ute i backarna står. Jag skulle vilja ta in dom och sätta dom i en vas…. tänk va soligt och somrigt och roligt det skulle bli här inne! Men jag vet ju förstås att det inte går, dom skulle sloka direkt. Men kanske, om jag satte en liten ståltråd i varje … skoja bara…. Dom passar jättebra där dom står.

Mina dagar på landet är ljuvliga. Varje kväll försöker jag skriva några rader i en bok som jag fick i julklapp och som ska innehålla iakttagelser under tre år. Vad ska man skriva? Vädret är väl ganska ointressant om det inte plötsligt skulle bli en jätteorkan eller ett skyfall av hemula mått. Men att skriva vad jag gjort under dagen visar sig oerhört svårt att beskriva på några rader. Jag skulle kunna förenkla och skriva ”dagarna som går” på alla streck.

Det är klart… en promenad längs landsvägen på förmiddagskvisten kan innebära både oanade och oöverträffade händelser vid vattnet. Man kan möta en granne med en hund och då kan man prata hund ett tag. Man kan hitta jättefina blommor att plocka. Och man kan få vinka till flera bilar som dånar förbi trots att man inte ser vem det är men man får anta att dom känner mej. Man kan titta på utsikten mot Badhuset som har en alldeles särskild historia.

Dit fick vi gå en gång i veckan för att bada (jag är INTE född på 1800-talet), innan vi hade badkar hemma. Hela byn var där och vi barn fick duscha medan vissa damer i byn hade råd med karbad. Lite avundsjuk var man allt på dom. Karlarna kom en annan tid och dom dristade sig ofta till att kasta sig i sjön efter bastubesöket. Det är i alla fall en fin plats. Och numera finns där en berömd Konstpark ”Badhusparken”. Där har kända och okända människor gjort fiffiga och kluriga och fina och roliga installationer och det är ett stort utflyktsmål på sommaren. Kom vetja! Invigning av årets installationer sker på midsommardagen. Det blir spännande.

Ja det finns så mycket mer att berätta om den här byn. Men jag spar lite till en annan dag. Nu ska jag ta och baka bullar,  här på landet händer det ganska ofta att nån kommer och vill fika och då gäller det att vara beredd.

Glad torsdag på er!

 

Den är här nu …

Så kom den bara. In genom ett hål i väggen. FIBERN…. Som jag har väntat… På att

kunna googla det svåra ordet på Veckans kryss, vem kan ha koll på vad en radiofigur skapad av Rolf och Alexander Becker heter?
(Han heter Dickie Dick Dickens). Omöjligt att klara utan hjälp.

eller som nu när jag inte hade några marinad-påsar och snart strömmar gästerna in. Googla och gör en egen marinad. Lätt som en plätt.

läsa mejl och framför allt svara på mejl.

skriva blogg… håll i er, jag kommer att ha sjuukt mycket tid över till att blogga nu.

och så kan jag spela på mobilen. Jag har tre spel som jag kör varje dag, inget är med pengar utan man samlar poäng och jag ”leker” som vanligt att jag har
452 358 kr på mitt Gin Rummy-spel. Stundligen och dagligen kommer frågan om jag inte vill satsa en slant. Men icke… jag spelar gratis så de så.

Se på Netflix och Play nätterna igenom.

Ja det är så härligt så det är inte klokt. Fast det får förstås inte gå ut över mitt vanliga arbete här på gården.

Som t ex min Lingonodling. Jag har planerat att den ska vara färdig för skörd den dagen då jag inte orkar gå bakom huset och hämta mina lingon. Då ska jag sätta mej på en stol (fast hur ska jag  nå ner? tänkte inte på det!), nåja en låg stol eller också får jag åla mej fram till bären. Där kan jag fånga dom utan att lämna tomten. Det ser inte så hoppfullt ut just nu, det kan jag hålla med om. Men jag tror stenhårt på idén, jag ska bara ta bort oönskade rönn- och björkskott och andra mindre önskade bladväxter. Jag pinnar på med detta.

Annat som jag pinnar på med…. Himmel och plättar va mycket kvistar och pinnar det finns på min tomt. Jag plockar varje dag.

Och dagarna dom går och går. Rätt som det är har klockan blivit 4 och man är helt enkelt tvungen att svalka sej med ett glas rosévin. Och idag ska jag till Fugelsta på teater. Vad jag har det bra!

Härlig lördag på er också!