Bli ett med din trädgård – eller inte!

Jag måste motvilligt medge att jag hyser viss beundran för en sån som jag. Som år efter år efter år inbillar sig att här på Lantstället där ska grödan den gro. Jag fraktar jord och gödsel och transporterar idéer från vårvintern och fram till sådd. Jag tror jag tror på sommaren. Här kan man se årets pallkrageresultat:

Det till höger är rädisor och dom är säkra, problemet är bara att så fort man börjar äta på den första färdiga så blir dom andra för stora. Men det ser bra ut för helhetsintrycket det får man ju säga. Det till vänster ska bli sallad. I år köpte jag av misstag (igen) en påse med såbands-frön. Inge bra. Det hände absolut ingenting på en månad. Tror jag det, där ligger ett och ett frö, stor chans att vartannat ballar ur, då blir det ju inget. Nej tacka vet jag att hälla ut en hel påse på 30 cm jord, då blir det drag i jordskorpan. Dom här har tagit sig på en vecka. Kanske, kanske hinner jag ta ett blad och lägga på mackan med lite senapsgrädde på innan sommarn är slut.

Den minnesgode minns min idé om en sommaräng. En liten bit av världen där alla möjliga blommor skulle växa, alltså såna som inte finns här förut. Vallmo till exempel har jag inte fått till nån gång fast jag köpt fröpåsar och fått frön och hela plantor från folk som har lyckats. Det är bara att inse att dom inte trivs här. Det gör inte Lupiner heller och det lär väl vara enda stället i hela Sverige där dom verkligen skulle vara välkomna att breda ut sig. Icke.

Nåväl, blomsterängen anlades efter alla konstens (som det stod på paketet) regler. Massa jord köptes in och allt innehåll i kartongen med bilden på hälldes ut. Herregud vad det växte första sommaren…. GRÄS! Jaja, sa optimisten, snart kommer vallmossarna. Och det gjorde dom faktiskt, den sommaren. Nu är där heldött. Det växer inte ens gräs där! Visst är det konstigt?

Plötsligt märker jag att detta börjar likna en Trädgårdsblogg, fast tvärtom. Jag kommer ju verkligen inte med några härliga tips för ett lyckat resultat, utan tvärtom. Och nån ska ju berätta att det inte går också. Jag tänker mej att jag verkligen uppmuntrar alla till stordåd. Dom kan ju inte gärna lyckas sämre!

Andra saker blir lyckade. Som här t ex när jag lyckades säga till snälla grannen att min huggkubbe gått sönder. Vips hade han gjort en till oss. Vi hämtade den en bra bit bort i skottkärran. Jag hade tänkt ut att vi skulle rulla den hem, det är ju ändå ganska mycket utför. Behöver jag säga att den andre personen i hushållet tyckte att det var en urusel idé. Nu står den här och bara väntar på att bli slagen.

Och idag är det onsdag…. och så här långt har jag inget att klaga på!

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *