Sommaren börjar nu

Nu är det väl ändå sommar. Inte om man tänker sig ett bad förstås. Det tror jag är att ta i. Men solen strålar och ibland så kommer det en skur, men faktiskt så är skurarna väldigt kortlivade. Igår kväll satt vi här och plötsligt blev det alldeles svart i rummet, jag misstänkte farsoter och snabb död men det visade sig vara en fruktansvärd regnskur som varade några minuter. Lite rädd blev jag i alla fall.

Nu har jag haft så roligt i helgen så jag har knappt hunnit hämta mej. Vår – kan det verkligen vara 8:e? – klassträff blev precis så rolig och härlig och minnesrik som man kan önska sej. Efter en liten stund, då man förvirrat skannat av alla ansikten omgivna av annorlunda hårfärger – mestadels grå, kände man igen alla -där var charmören, buspojken, smarta tjejen och hon som alltid var så glad. Det är ändå rätt otroligt när man träffas så här vansinnigt låååångt efter att vi var 15, vi halkade direkt in på den tiden. Ingen pratade om sina barn eller barnbarn, inte heller om var vi slutat jobba nånstans. Nej vi skrattade och mindes och vi hade så himla trevligt.

Så nu är det bara att ta tag i resten av sommaren. Eller förresten, det känns som att den börjar nu. I morgon kommer barnbarnen och ena dottern från Stockholm så den här veckan blir det fullt ös antar jag.

Jag har låtit genomföra flera drastiska trädgårdsåtgärder. Idag har pionerna fått ett nytt ställe att bo och växa på. Jag misstänker nämligen att deras förra fäste inte alls var trevligt för dom. Det är för övrigt inte så långt från avloppstanken, vem vet, dom där fina och sofistikerade blommorna kanske kräver annat sammanhang, i så fall förstår jag dom. Nu går jag och tittar snett på några liljor som också står i närheten, funderar på om dom också ska få nytt boende. Ja jag fattar ju att det inte är optimalt att börja stuva om växter den här tiden, men jag chansar ändå.

Jag brukar fråga min kompis hur hon gör med sina rabatter. Frågar hur hon gör – om hon krafsar runt växterna många gånger t ex? Då tittar hon konstigt på mej och säger att det gör hon ju på våren när hon har kollat vad som kommer upp. Ja men sen då, säger jag, krafsar du verkligen inte runt lite nu och då? Nej, inte direkt, ja det är klart ser jag ett ogräs så tar jag upp det. Jag bad henne skicka ett kort på sin rabatt. Och nu förstår jag varför hon lät så oförstående. Det är så tätt där så det finns inte en chans att nåt ska kunna sticka upp snaggen bland alla prunkande (underdrift) växter som bara blommar och strålar och det ser helt underbart ut. Avis var ordet sa Bill.

Så nu jäklar håller jag på att fylla min rabatt. Det börjar bli trångt där, så nu tänker jag att dom ska få slåss om utrymmet lite, kämpa om sin plats liksom. Känna lite konkurrens, som spelarna i ÖFK, det gäller att spela bra annars blir man utbytt.

Och så får jag väl suckande tacka för alla trevliga (???) bilder ni skickat på era fantastiska pallkragar. Jag önskar er all lycka (typ tvärtom) och tänker att jag bara har haft otur med fröna – igen. Och jag ger inte upp, dillen är faktiskt en halv decimeter nu och jag tror att vi, mina odlingar och jag, kommer starkt framåt mitten av juli.

Ha en kul måndag ni också…. nu ska jag ta och dammsuga. Varför då, kan man fråga sig. Jo jag skulle fylla på en glasburk med flingor och – jag bara frågar – är det nån som har lyckats fylla något i en burk där inte hälften åkt ut på bordet och golvet och stolen och överallt?

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *