Strövtåg i hembygden


På Frösön oroar man sig över en kringströvande björn. Här duggar rapporterna tätt om en kvinna i mycket-övre-medelåldern, som syns irra omkring på skogsbilvägarna. I handen har hon nåt slags vapen, kanske är hon knivbeväpnad? Bilar som åker förbi ute på landsvägen skyndar sig att ta signalementet …påttifall.

Ingen fara… det är bara jag… som irrar omkring och letar svamp. Jag går väg upp och väg ner och konstigt nog så upptäcker man dom även när det är mycket gräs, man liksom känner på sig att där ska stå en liten gullig blodriska som väntar på att få bli plockad ??? (nu tog jag väl i …) Vi hittar inga mängder, är nog för tidigt ute. Men det är en rolig promenad, mycket roligare än att rusa runt på landsvägen och nästan falla omkull av vinddraget från timmerbilarna.

Men nu blir det andra gångvägar som gäller. I morgon drar vi tillbaka till våran gata i stan. Så nu är det packa och kolla och inte glömma och hej och hå som gäller. Och fast jag för en månad var så bedrövad över att mitt härliga sommarliv snart skulle ta slut, så har jag nu kommit på att det blir nog roligt i stan också. Det gäller att tänka ”var sak har sin tid” och nu är det mörkt på kvällarna och ute-aktiviteterna blir färre och färre (frånsett svampen då). Vi kommer tillbaka senare och kanske hittar vi lite lingon att befolka frysen med.

Vi hörs från stan…. Idag ska jag vika, syna skåpen, packa, lägga patiens (eftersom jag bara gör det på landet), inte glömma inte glömma. Och så ska jag se ÖFK vinna ikväll!
Trevlig fredag!

Fantastisk forskning …

En helt oemotståndlig artikel som jag såklart inte kan låta bli att applicera på mej själv och såklart måste kommentera.

I Canada har man i en forskningsstudie kommit fram till att 1-2 glas vin om dagen faktiskt kan ersätta 1 timmes träning. Nu när jag ska kolla om det verkligen var 1 timmes träning så hittar jag inte artikeln??? Var kan den vara? Nåja, jag har i alla fall läst den och 1 eller 2 timmar var väl detsamma.

Jag kan riktigt se mej själv hur jag vänder andra sidan till när klockan klämtar och mina kompisar ger sig i väg på en träningsomgång. Då ligger jag där och tänker att ”vänta bara”…. För det var så att man skulle dricka dom två glasen på kvällen, annars var det ingen mening. Absolut inget problem, jag väntar så gärna.

Och sen läste jag (va mycket tok man kan läsa överallt) ”Om du letar efter personen som ska förändra ditt liv, se dej själv i spegeln! SKULLE INTE TRO DET!

Idag är det torsdag – SIMMA LUGNT!

Jag har fått så mycket att tänka på …

Man kan verkligen få sig till livs en hel massa här i en liten by i södra Norrlands inland. Nu har jag varit på två evenemang som gett mej så mycket så det räcker för ett gott tag framåt, i alla fall tills på lördag för då ska jag på Auktion.

I söndags lyssnade jag på en föreläsning med Daniel Mendoza, en man som kom hit som flykting med sin familj från Uruguay i början av 80-talet. Man kunde ju ha trott att han skulle tala om hur det var att vara flykting i Sverige, men istället började han med att berätta om en oerhört svår uppväxt i ett stökigt hem och hur han så småningom bestämde sig för att bli en annan person än sina föräldrar.

Han bestämde sig för att ”tanka godhet”. Han började se sig om och upptäcka goda saker som folk runtomkring visade. Det var små saker som att någon visade vänlighet i en kö, någon som hjälpte till att bära kassar, när någon som ramlat fick hjälp att ta sig upp. Och så började han tänka att han också skulle tänka gott och bli en snäll människa.

”Det där tar jag …” tänkte jag direkt och skyndade hem och skulle börja bli god. Tyvärr så har landsbygden hastigt avfolkats och jag har inte sett en kotte på flera dar, alltså svårt att praktisera. Men så plötsligt korsades min väg av en spindel som kröp omkring här på golvet och som jag bestämde skulle få ett bättre liv bland blommor och blader, så jag lyfte försiktigt ut den på ett hushållspapper. Tippade av krypet och önskade honom lycka och välgång på de sju grässtråna. Men lugn, det är bara början. Jag kommer att fortsätta utöva snällhet på det som kommer i min väg. Som mamma sjöng: ”Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt!”

Igår kväll var vi i Hällesjö kyrka och lyssnade till en kvinna och två män Trion Yttre Bodane som framförde musik skapad av Georg Riedel. Han har gjort många välkända visor som t ex ”Idas Sommarvisa” och ”Jag en fattig bonddräng”. Och båda var så annorlunda och fina och underbara med kvinnans röst, som stämde så bra med saxofonen och pianot, det var som att jag aldrig hört dom förut. En fantastisk kväll då många tårar trillade.

Och tänk, han Georg hade skrivit en låt till mej också:
Mors lilla lathund sa:
Du må tro, jag jobbar bra,
fastän vet du vad;
inte just i dag,
jag gör det helst en annan dag.

Så nu ska jag sitta här i flera dagar och bara tänka ut goda ting samtidigt som jag nynnar vidare.

Festligt värre

 

Jag hade längtat så efter det här. Jag hade sett alltihop framför mej och glatt mej så… Jag såg hur dom kom gående. En del hade långa blommiga kjolar, andra hade såna där hängselbyxor som man liksom har när man är ute i sin trädgård och plockar upp ett och annat grässtrå. Alla kvinnor skulle ha hatt. Och alla män skulle vara klädda i jeans och rutiga skjortor, med uppkavlade ärmar. Och alla skulle le och skratta och vinden skulle sakta smeka deras kinder och det var absolut inte jättevarmt men skönt och behagligt.

Vad skulle hända?? Kan man undra? Min Skördefest…

Jag drömmer alltid om att vi ska äta lite potatis med smör som jag piffat upp med min egen persilja. Vi skulle smaska på små rädisor och vi skulle äta en god sallad från mina egna grödor. Jag skulle ha bakat fina franskbröd som jag stekt i mycket olivolja. Och vi skulle dricka vin och ha så roligt… och vi skulle prata i munnen på varandra och berätta om vilken fantastisk sommar detta varit.

Ja, ni fattar. Allt blir inte riktigt som ett reportage från Frankrikes eller Spaniens inland. Istället blev det en härlig lite blåsig dag då jag och den andre personen i hushållet skördade några förskrämda persiljor som jag klippte ner i en pytteliten burk så jag kan ha i november då jag tar mej en liten nypa från frysen. Jag insåg förstås tidigt att jag inte kunde bjuda in en enda människa, vad skulle vi ha festat på… och framför allt varför skulle vi ha festat?

Nej med mitt odlande blir det likadant varje år. Alltså ingenting. Men jag tror jag tror på sommaren och nu tror jag att jag hade för mycket hönsgödsel i år. I fjol trodde jag att ”någon” hade varit för snål med att vattna växterna, året innan trodde jag att hästskiten kanske var för gammal och inte ”tog”. Jag har massor med ursäkter och idag tänkte jag för första gången att jag kanske skulle sluta låtsas alldeles. Bära bort pallkragarna och klippa gräs där istället. Men… man ska inte fatta viktiga beslut i affekt. Jag avvaktar och ser vad vintern gör med mej.
Vi ska i alla fall äta några nypotatisar som växt i en hink ikväll. Och vem vet, kanske blir det en lika stor succé som när ÖFK klår Sundvall…. Jag hoppas i båda fallen!

Och fint var det i morse på promenaden!

Bragdguld

Ja visst måste det bli så… Att trampa omkring på en myr i strålande solsken och mitt i brinnande mygganfall = BRAGD … Skogens röda guld = HJORTRON …. Alltså borde jag få bragdguld!

Vi krakade oss ut på en myr, bara för att. Jag har ju hjortron kvar sen flera år tillbaka och det är bara nån fågäng idé att vi vill visa för oss själva att vi kan och
orkar.

Idag är det fint väder igen. Varpå jag inte kunde hitta en enda anledning till att  inte ta tag i min skogstomt. Den behöver faktiskt också fixas till lite. Det växer så det knakar överallt och nu när allt blommat ut så måste det trimmas – bort.

Jag är alltid glad att jag är kvinna. Särskilt nu när jag just köpt mej en LIE. Ni fattar?

Jag har inte fått in rätta svingen än, men jag räknar med att den kommer. Jag är ju för bövelen uppfödd på landet och på en gård. Fast inte fick jag svänga nån lie där inte, min uppgift var alltid från början till slut att räfsa. Först kanterna och sen ta upp efter släpräfsan.

Och rätt som det var började det droppa från pannan. Raskt drog jag mej ner till sjön för ett hastigt dopp. Har hört att badloppor angriper stort som smått i år men jag kommer att klara mej. När min strömlinjeformade kropp klyver vågorna i ett enda tjusigt hopp så hinner inga loppor med. Efter några simtag rakt ut tills jag är säker på att jag nästan inte bottnar, så vänder jag på hela mej och simmar in till land igen. Fort och kvickt. Och jag passar på att skvätta lite också så att dom ska fatta att ”mej rör ni inte”.

Så här är det alltså ”dagarna som går” och dom går så bra så!